Halvtid idag, bara andra halvan av graviditeten kvar och så de dagar som jag misstänker att jag kommer gå över tiden denna gången... Det är svårt att tänka sig att halva tiden redan har gått, det var ju inte länge sedan som jag fick det där svaga plusset men tydligen har det gått 20 veckor redan...
Igår kände Jimmy för första gången några små sparkar utanpå min mage, det är en stark lite krabat som växer där inne, det gillas :)

Man kan ju börja fundera på hur jag kommer se ut om ytterligare 20 veckor då, med rätt kläder på så syns det ju rätt väl redan nu att det ligger en liten där inne och jäser...

...era nedrans sammandragningar. Jag som var helt förskonad från detta med Tess tycker att det kan vara riktigt jobbigt och obehagligt. Kan bara konstatera att det måste vara det jag känner iaf, sammandragningar alltså. Är det verkligen dags att börja träna redan nu? Jag som inte ens gått halvvägs in i graviditeten ännu.
Något måste man ju ha att klaga lite på förutom foglossningen och illamåendet antar jag.
Nej, helt ärligt tänker jag inte klaga så mycket, det är ingenting att beklaga sig över, det är ju vanligt och fullständigt normalt, min första graviditet var löjligt lätt egentligen.

Så fick jag slutligen tummen ur och tog mig upp tidigare i morse så jag skulle hinna ringa MVC och boka tid för nästa bm-besök. 1 mars ska jag dit igen, då för kontrollen i v.25 och inbokning av alla andra tider fram till bf.
Det var min bm som hade "telefonjour" idag och det tog henne ungefär en halvminut att koppla vem jag var, tänkte inte säga något men jag antar att hon kopplade när jag sa att jag skulle boka tid för nästa besök och hon fick fram min journal... Nämnde även mina foglossningsbesvär och hon skulle skriva en remiss till sjukgymnasten så ajg får komma dit på en bedömning och eventuell utprovning av stödbälte, ska bli skönt att kanske få lite hjälp. Fick en del råd om vad jag ska tänka på också, korta steg exempelvis och inte sitta med benen i kors. Får se vad mer de hittar på när jag är där, har aldrig varit hos en sjukgymnast förutom när jag följde med mamma någon gång när ajg var mindre, men aldrig för egen del. Det är ju skönt att de tar en på allvar åtminstone och att min bm reagerar så snabbt med att skicka en remiss för att det inte ska behöva bli värre.
Nu har jag ytterligare en milstolpe att se fram emot, 1 mars alltså. Dags att börja räkna ner dagarna, tur att februari är en kort månad...

Idag går vi in i v.19, om 2 veckor har vi kommit halvvägs in i denna graviditet. Vart tar tiden vägen egentligen? Man vill på något vis att den ska stanna upp, samtidigt längtar jag mig tokig efter att det ska vara slut så jag får hålla i min älskade lill* plutt.

Jag är inte alls lika trött längre som jag varit hela tiden innan, nu har jag utan problem suttit uppe till midnatt flera dagar i följd. Värst var nog i torsdags dock, när jag ska upp kl. 5 på fredagen för att komma iväg till jobbet och det är CSI Miami, Rizzoli & Isles och Criminal Minds direkt efter varandra. Jag KAN inte slita mig om jag sett första 2-3 minuterna av de programmen och helt ärligt så vill jag inte heller. Detta resulterade i att jag kom i säng kring midnatt..
Nu börjar magen komma mer och mer dessutom, snart så är den verkligen där och det känns som att den kommer bli enorm denna gången.

Nu tänkte jag faktiskt lägga upp den första magbilden för den här gången... Har gjort en jämförelse mellan min mage i söndags och hur magen såg ut 2 veckor senare i förra graviditeten.

Gravidbulan är ju inte riktigt på samma ställe som senast, nu är den nästa precis vid naveln, då var den betydligt lägre, men storleksmässigt är de ganska lika. Skiljer som sagt 13 dagar mellan de båda bilderna så vi får väl se hur det ser ut längre fram.
Ska försöka ta ny magbild varje söndag nu är tanken, så jag verkligen ser hur den förändras under de kommande dryga 5 månaderna.

Självklart låg det en liten dammtuss på scannern ;) det är alltså inget som helst fel på bilden

Kom på att en uppdatering säkerligen är på sin plats.

Idag var det ju dags för ultraljudet och till skillnad från senast var jag inte alls nervös när det väl var dags. Jag har varit jättenervös innan men just idag var jag helt lugn. Kanske kan det bero på att Knyttet låg och "bråkade" med mig igårkväll och på morgonen och att jag kände några småbuffar i bilen på väg in till sjukhuset. Vi såg allt så klart och tydligt, till skillnad från med Therese då det egentligen var lite tidigt för att vi som är ovana skulle kunna se riktigt ordentligt. Hjärtat som slog så fint, vi kunde till och med se de stora blodkärlen och kamrarna och förmaken. H*n låg och sparkade hela tiden, men just då kände jag ingenting, typiskt va?
Blev flyttade två dagar (inte lika jobbigt som två veckor var förra gången), nytt BF är 18 juni så nu byter jag vecka på söndagar istället för fredagar. V.18 fortfarande alltså men 17+2 istället för 17+4.
Min magkänsla (kanske är en del "önsketänkande" också säger att det är en liten pojke men jag kunde inte så minsta antydan till det på ultraljudet. Vi funderar på att göra ett köns-ul sedan, bara för att få veta och för att få se vår fina lilla skatt igen.

Bilderna ligger självklart på min stationära dator, nu sitter jag i soffan med den bärbara så bilderna kommer imorgon, vi fick en så fin bild där man verkligen ser näsan och läpparna, världens finaste ♥ Har även gjort en ny header men det krävs lite pill med resten av designen också för att jag ska lägga upp den, hoppas det lir imorgon det med.
Det var bara en liten bebis i alla fall, jag hade lite funderingar på om det kunde vara flera men icke då...

Vågen gör precis som när jag väntade Tess, vänder neråt.
Efter förlossningen har jag tyvärr lagt på mig en hel del i vikt, men nu väger jag plötsligt mindre än i slutet av graviditeten med Tess. Ska försöka hålla vikten där resten av tiden också, behöver ju inte tappa mer men får gärna stanna där jag är nu, då blir det kul att väga sig efter förlossningen även denna gången. Har gått ner ca 7 kg sedan jag plussade i oktober, de senaste 2 månaderna har jag tappat 5,4 kg, och jag behöver inte göra ett dyft. Det enda som händer är att min aptit försvinner och plötsligt rasar vikten.

Ska se till att fixa fram en bild på magen också sedan, börjar kunna ana lite mera rundning i de nedre magregionerna när jag står upp men när jag ligger ner så är det en tydlig bula. Det är så mysigt, och denna gången verkar det inte som att Knyttet ligger så långt in mot ryggraden, lägger jag handen på magen så känns det så tydligt vart h*n ligger på ett ungefär.

I onsdags kväll kände jag av Knyttet för första gången, det är ju så mysigt med de där första fladdrande känslorna som man får i magen, snack om fjärilar liksom.
Låg i sängen på kvällen och bara mös av att känna hur h*n rörde på sig, sisådär en 5-6 veckor tidigare än jag kände något med Tess.
Även om magen inte börjar synas ännu så känner man helt klart hur det börjar bli rundare och hårdare från naveln och neråt när man ligger på rygg, också en härlig känsla.

Nu när jag inte är förkyld längre (bara lite röstproblem fortfarande) så är det helt underbart att vara gravid, jag njuter verkligen av de små stegen som tas varje dag mot den stora dagen i juni. Det enda negativa just nu är väl när jag hostar och inser att jag nog slarvade lite för mycket med knipövningarna efter förlossningen, känner mig lite som en gammal kärring då, tur att ajg inte hostar så mycket som jag gjorde för en vecka sedan.
Dessutom börjar jag känna av lite foglossning redan, eftersom det är ganska tätt inpå förra graviditeten så antar jag att bäckenbenet inte hunnit återstäölla sig helt och därför påverkas tidigare. Att stå på ett ben, typ för att ta på sig byxorna är inget kul, speciellt inte om jag står på vänster ben, då skär det i blygdbenet, riktigt jobbig smärta och jag känner mig lite instabil typ, det är bara att anpassa sig och lära sig att sitta ner när man stopper ner fötterna i byxbenen...

Det känns ganska konstigt, bara ett halvår kvar tills man ska vara tvåbarnsförälder om Knyttet är punktlig.

(bilden kommer från http://www.dshs.state.tx.us/wrtk/develop/week14.shtm

Tänk att vår lill* ser ut ungefär sådär redan nu, det är ju redan en liten människa och inte bara en liten räka som de ser ut som de första veckorna.

Om mindre än 1 månad är det dags för ultraljudet, ska bli lika fantastiskt som med Tess att äntligen få se vår lill* för första gången. Tänk att jag och Jimmy tillsammans kan skapa något så vackert och fantastiskt. Kärlek på hög nivå, älskar verkligen min familj så oerhört mycket

 

Så, i torsdags var jag hos barnmorskan för inskrivning och så en sväng in på lab för provtagning, alltid lika roligt att ta blodprov...
Det var ju inte så mycket som behövde sägas, det mesta togs ju upp redan när jag väntade Therese så det var bara att stämma av så att allt stämde och så lite prat om hur jag upplevde förlossningen, amningen osv. Fick tid för ultraljud 11/1, känns som en halv evighet trots att det bara är en dryg månad, borde ju kunna gå ganska snabbt tills dess med tanke på hur fort det har gått sedan plusset. Dessutom är det ju jul, Tess första födelsedag och nyår däremellan.

Det första positiva testet tog jag för övrigt 6/10, 4 dagar innan mensen skulle komma för det kändes som att något var annorlunda, vissa små grejer som jag abra upplevt en gång tidigare, nämligen i början av graviditeten med Tess. Två dagar senare tog jag ett digitalt också, det första var så otroligt svagt så jag behövde lite mer bekräftelse, Jimmys 25-årsdag för övrigt... Nu är det som sagt bara att hålla tummarna för att allt ska gå vägen, men sannolikheten för att det gör det är ju mycket större än att det skulle gå galet någonstans.

Jag längtar efter att vara hungrig, att kunna äta och ha något sug efter någon mat alls. De senaste 3 dagarna har jag knappt fått i mig någon frukost, i förrgår blev det lite fil och en halv macka, igår 2 kokta ägg och en kopp varm choklad och idag 1,5 glas nyposoppa. Lunchen blev inte av alls igår, och idag skulle vi mumsa på donken och jag fick knappt i mig hamburgaren, stripsen var bara att glömma. Middagen i förrgår skippade jag helt, hade absolut ingen matlust, igår fick jag i mig typ 5 tuggor tacos och idag vete katten om det blir något alls.
Varför ska min aptit försvinna helt när jag kommer till typ v.12? Det har varit likadant båda mina graviditeter nu och det är jättetrevligt med vågen som är snäll då men jag vill äta, jag vill känna hunger och sukta efter något att äta.

Jaja, jag ska drömma om bilsälj, bilköp och ny barnvagn istället för att grubbla över aptiten, mycket trevligare sysselsättning

Tack för gratulationerna, känns lite konstigt och smått overkligt fortfarande men jag klarar liksom inte att hålla tyst. Kanske kan det bli lite mer liv i bloggen igen nu. Är som vissa säkert sätt i v.12 "bara" men håller tummar och tår för att allt går precis som det ska, om det gör det så blir Tess storasyster i juni, ganska exakt 1,5 år mellan dem då.
På torsdag är det i varje fall dags för inskrivningen hos barnmorskan igen.

Snart är maten klar här hemma och sedan blir det till att hoppa in i duschen, känner mig allmänt skitig efter jobbet och det är ju så skönt att gå och lägga sig när man är nyduschad. Kanske blir det någon mer av mina saffransbulalr med vaniljkräm sedan också, de var ju så löjligt goda. Tror jag lyckades ganska bra idag med att inte ha i för mycket mjöl i degen, är inte så jäkla lätt att få det rätt