Vår lilla miniprinsessa ♥

4 timmar gammal

Första morgonen på BB

Redo för hemfärd



Det blir inte som man tänker sig

I onsdags skulle jag skrivit ett inlägg om att det bara var 10 dagar kvar till bf, och igår skulle jag skrivit att vi var nere på ensiffrigt. Men så långt hann jag inte.

I onsdags lämnade jag Tess som vanligt och åkte hem igen för att göra mig i ordning för mitt bm-besök. Precis när jag skulle klä av mig och kliva in i duschen så kände jag hur det bubblade till mellan benen, ungefär som det kan göra ibland med riktigt vattniga/kraftiga flytningar eller mensblod och så kände jag hur det rann längs insidan av låren. Första tanken var "gick vattnet nu?!" så jag sniffade lite på det och tyckte nog att det stämde ganska väl med den doft-beskrivning som brukar göras: söt och svag spermadoft. Duschade och kände efteråt att det droppade om mig åtminstone, tog ett trosskydd som var genomdränkt efter ca 5 minuter så på med värstingbindan... Åkte i alla fall till min bm för vanliga kontrollen, visste ju inte hundra så jag kunde ju lika gärna höra med henne. Dessutom kände jag absolut ingenting i värk-väg så osäker kände jag mig ju verkligen.
Vi gjorde de vanliga kontrollerna SF-mått: 34, blodtryck: 110/60, hjärtljud: 133 slag/minut och huvudet neråt och rörligt.. Fick rådet att testa där hemma med att lägga en dubbelvikt frottétvättlapp/handduk i trosan och se om det lade sig ovanpå eller gick rakt igenom tyget, fostervatten går igenom medan flytningar lägger sig ovanpå tydligen. Om jag kände mig osäker på resultatet eller om det gick igenom så skulle jag ringa förlossningen för en kontroll, det tog bara ca 10 minuter så var hela tvättlappen rejält fuktig på alla lager så jag ringde Jimmy och förvarnade honom om vad som verkade vara på g. Under de ca 1,5 h som gått sedan duschen så hade jag börjat få lite lätt molande värk så något verkade ju hända.
Sedan ringde jag förlossningen och fick en tid för kontroll vid 15-snåret. Hon tyckte helt klart att det lät som fostervatten och när jag sa att min partner jobbar i Stockholm så tyckte hon att han nog skulle försöka ta sig hemåt ganska snart så jag ringde Jimmy igen och sa åt honom att han skulle komma hem så snart han kunde. Sedan ringde jag mina föräldrar för att fixa barnvakt.
Plötsligt fick jag halvt panik, vad fasen skulle jag ha med i bb-väskan? Den var ju bara halvpackad!!! Sprang runt som en yr höna och letade mjukisbyxor, hårborstar, bindor osv. Det är ju lika bra att ha den med om man blir kvar och om det är vattnet så blir det ju igångsättning inom 3 dygn ändå.
Mamma kom hit strax innan 14 så hon kunde följa med och hämta Tess på dagis och sedan följa med in till förlossningen för att se om jag skulle bli kvar eller inte. Under den här perioden hade jag lättare värkar, inget kraftigt alls och jag kände att det skulle bli en lång dag men började tro på bebis under natten åtminstone. När vi var inne på dagis kände jag ingenting alls och ingenting under den tiden jag irrade runt på ICA på jakt efter dricka, godis och något att läsa heller.
Värkarna var så pass snälla att jag själv körde och satt och pratade med mamma hela vägen utan några som helst problem.
Kom dit strax innan 15 och fick då träffa en bm som snabbt konstaterade att jodå, vattnet var det allt som hade gått, 10 dagar innan bf! Hon ville dock inte göra någon koll av tappen just då eftersom jag inte verkade så påverkad av värkarna utan jag fick ligga med ctg i 20 minuter. Så fort hon hade stängt dörren så var det som att någon vred om nyckeln, PANG och så var värkarna 100 gånger värre. Jag fick kämpa med andningen och ville mest bara skrika.
När jag legat i 20 minuter så kom hon in igen och sa att jag inte skulle komma därifrån utan en bebis i alla fall, en snabb kontroll av tappen då och konstaterade att tappen var väldigt mjuk och jag var 4 cm öppen. Kändes imponerande med tanke på hur ont jag hade och hur lång tid den första biten tog med Tess, då var jag bara ca 3 cm öppen efter 12 h med kraftiga värkar, nu hade jag mest haft molande värk och det hade bara gått ca 5,5 h sedan vattnet gick. Hon kände även på magen eftersom Knyttets huvud varit rörligt på förmiddagen, nu var det "bara" ruckbart... Jag fick gå ut och säga till mamma att hon och Tess skulle åka hem och att de fick hämta Jimmy vid tåget strax efter 19 (första tåg som han kunde få tag på biljett på och hinna med hem från Stockholm skulle gå 17.10) och skjutsa honom till förlossningen.
När jag kom in i mottagningsrummet igen så sa jag direkt att jag ville ha EDA så fort jag kunde få den, så det var raka spåret in i förlossningssalen där de förberedde allt för min bedövning. Lustgasen ville jag inte röra, den gjorde ingen skillnad alls förra gången och jag vet att jag brukar må ganska illa av den. Narkosläkaren kom ganska snabbt och började sin del av jobbet. Då var mina värkar riktigt hemska, hade minst 1 varannan minut, ibland ännu tätare och alla var så kraftiga att jag bara flåsade och ville skrika mig hes. Hade en helt underbar undersköterska hos mig hela tiden, hon var kanske utanför rummet i sammanlagt 2 minuter, resten av tiden stod hon framför mig, gnuggade armarna och axlarna på mig och sa hur duktig jag var, hjälpte mig att andas ordentligt och höll mig fokuserad. Blev kontrollerad igen, 4-5 cm så det var en bra tidpunkt för ryggbedövningen. Narkosläkarens telefon ringde, larmet gick osv så det drog ut lite på tiden, precis när han var klar med själva nålen så kände jag hur det började trycka neråt riktigt riktigt rejält. Barnmorskan (också helt underbar, hon lämnade inte min sida många minuter hon heller) gjorde en kontroll, ca 7 cm (tappen var så mjuk att hon inte kunde säga riktigt ordentligt). På ca 1 timme hade jag alltså gått från 4 till 7 cm, inte konstigt att det gjorde fruktansvärt ont.
Jag rasade omkull på sida i sängen och skrek och flåsade som besatt. Det pressade neråt konstant och jag blev tillsagd att om jag ville eller inte kunde stå emot så fick jag testa att krysta lite, huvudet var så otroligt långt ner att hon knappt behövde sticka in något finger för att känna det då. Efteråt sa barnmorskan att jag ju fick 10 minuters effekt av EDAn i alla fall ;)
Först fick jag ligga i sidoläge men jag själv kände inte att jag fick ut någon kraft alls så utan slängde mig över på rygg/halvsittande och krystade istället. Det tog kanske 4-6 krystningar och sedan var det klart. Mindre än 2 timmar efter att de riktiga, regelbundna värkarna började var vår lilla dotter ute, inte bråttom där inte :P
17.03 är hon född, Jimmy hann inte ens sätta sig på tåget med andra ord, och mamma hann knappt hem med Tess.

Jag som oroade mig för ett stort barn fick en nätt liten prinsessa på 50 cm och 3645 g, alldeles utmärkt storlek och en drömförlossning så här i efterhand. 1 stygn fick jag sy och det är absolut inget jag tänker på eller känner av så här 2 dagar senare. Tänk, för exakt 2 dygn sedan låg jag och var på vippen att få börja krysta.
Aldrig hade jag trott att jag skulle få en så snabb förlossning, snabbare än med Tess hoppades jag ju på men bara lite mer än 7 timmar från vattenavgång och knappt 2 timmar från etablerade värkar.
Jag kände mig så oförskämt fräsch direkt efter, jag var inte alls trött, hade inte ont alls och har inte haft några som helst problem med att kissa eller dyl (svider ingenting, vilken lyx!!!)

Så, i onsdags eftermiddag var jag plötsligt tvåbarnsmamma, det hade jag inte räknat med när jag vaknade på morgonen. Hon är så liten och fin och otroligt snäll, precis som Tess var. Tess tycker att lillasyster är läskig men det vänjer hon sig nog vid snart. Just nu njuter jag av att vara så smärtfri redan, några ibumetin om dagen för att lindra eftervärkarna så är jag precis som vanligt känns det som (om man bortser från bomberna mina bröst förvandlats till under natten).
Bilder kommer sedan, nu ska jag mysa med mina prinsessor och min stora prins igen. Det är underbart att ha hela familjen samlad.


Gissningsresultatet

Det är väl bara att konstatera att Janina var den som var närmast på datum-gissningen (av de som gissat innan det var "för sent") och att Ida H var närmast på vikt+längd, själv hade jag väldigt fel kan man väl säga ;)



Gissningslistan so far

Har uppdaterat orginallistan men tänkte att jag ju kan slänga in en "ny" så att den syns bättre
Min egen gissning:
21/6, pojke, 4340 g, 55 cm

Janina: 13/6, pojke, 3850 g, 51 cm
Sandra: 17/6, flicka, 4260g, 52 cm
Ann-Sofie: 18/6, pojke, 3500g, 51cm
Isabelle: 22/6, flicka, 3850 g, 49 cm
Malin D: 23/6, flicka, 3952 g, 52 cm
Madde: 25/6, pojke, 3215 g, 51 cm
Malin H: 29/6, flicka, 4055 g, 53 cm


Ida H: Flicka, 3782 g, 50 cm
Jennie: Pojke, 14/6, 3850g, 52 cm


Jag har även fått in några gissningar som tyvärr varit anonyma så saknar ni er gissning så får ni gärna hojta till och om ni vill vara med och gissa så är det bara att gissa på


Mer om min oro

Jag har som sagt börjat "oroa" mig över att Knyttet kommer vara stor. Tess var ju över medel med sina 4090 g och min uppfattning är att andra barnet ofta är större än första. Utöver det är magen större denna gången och det känns verkligen som att hela magen är full med bebis, något jag aldrig upplevde med Tess.
Jag är dock inte orolig för att föda ett stort barn, det har jag ju gjort innan och jag tror mig ha ett ganska rymligt bäcken så att h*n ska fastna eller liknande är jag inte så rädd för men det känns inte som att det är så jättenyttigt för barnet att väga 5 kg vid födseln kanske... Och så är jag ju en sådan som vill ha en nyfödd, inte en 3 månaders-bebis från start.
Den enda respons jag egentligen fick förutom det mycket sena tillväxtultraljudet var att om det skulle visa på att Knyttet väger ca 4500 vid bf så låter de mig väl inte gå över 2 veckor, nej det får man fasen hoppas att de inte gör. Men vad de skulle göra om det då visar sig att Knyttet väger närmare 5 kg redan innan bf, vad fasen ska de göra då? Då har det ju redan förlorat sitt syfte för mig.
Kan inte låta bli att tänka på det avsnittet av En Unge I Minuten där en var inne för igångsättning i v.37+2 och ut kom en kloss på närmare 4500 g, vart fan hade det landat om hon gått tiden ut? Barnen lägger ju på sig ca 150-200 g/vecka i slutet så 3 veckor till för hennes del hade ju kunnat resultera i nästan 5,5 kg bebis istället.
Känner mig väldigt besviken på det bemötande jag fick, vet inte om jag ska ringa till bm-mottagningen här igen imorgon bitti och höra med dem, 3 dagar innan bf känns helt värdelöst på något sätt, det är ju nu jag mår dåligt och inte klarar att göra allt det jag vill kunna göra egentligen för Tess eftersom oron tar upp för mycket energi


BM-besök v.35

Så var ytterligare ett besök hos barnmorskan avklarat, bara två till innan BF...
Pratade lite inför förlossningen och hon fick skriva in massor i journalen om hur jag vill ha det. Stackars de där inne som kommer få läsa en halv novell ;)
Idag fick jag dessutom ta blodprov igen, alltid lika roligt. Bara hålla tummarna för att jag inte ska behöva börja äta järntabletter nu det sista, jag som har klarat mig från det genom nästan två hela graviditeter.

Blodtryck: 115/65
Vikt: 109 (började på 117 i oktober)
SF-mått: 32 cm (mitt på mittenkurvan)
Hjärtljud: 135 slag/minut

Allt verkade bra, Knyttet ligger med huvudet nedåt men rörligt (hon var tvungen att känna efter upptill med om det var en rumpa eller huvudet, bredarslad och tjockskallig med andra ord ;) ) och bokar runt som bara den. Igår valde jag att beskriva rörelserna som att h*n försöker yxmörda mig eller knivskära mig med armbågar, knän, fötter och händer. Snabba "skär-rörelser" med riktigt vassa kroppsdelar, ingen höjdare kan man väl lugnt påstå...


Det närmar sig

Nu har jag slutligen beställt vagnen, blir som sagt en Basson Duo Twin och jag har beställt den från babytider.se
Det ska vara ca 2 veckors leveranstid så det är bara att hoppas att det stämmer, skulle det vara längre än så så har vi ju lite marginal nu i alla fall. 4660 för vagn med två sittdelar och en liggdel, två fotsäckar, regnskydd och insektsnät, och då ingår frakten också... Känns som ett riktigt bra pris för en vagn som har så "unika" funktioner, är ju inte många vagnar på marknaden där sittdelarna är helt oberoende av varandra vilket ju är något jag varit ute efter hela tiden egentligen.
Ska bli så härligt att få hem vagnen och börja förbereda mer inför Knyttets ankomst, bädda i ordning i liggdelen och bara få njuta av att börja se något som tyder på att det snart är dags för tillökning i familjen.


När kommer Knyttet?

Min egen gissning: 21/6, pojke, 4340 g, 55 cm

Janina: 13/6, pojke, 3850 g, 51 cm
Sandra: 17/6, flicka, 4260g, 52 cm
Isabelle: 18/6, flicka, 3850 g, 49 cm
Ann-Sofie: 18/6, pojke, 3500g, 51cm
Malin D: 23/6, flicka, 3952 g, 52 cm
Madde: 25/6, pojke, 3215 g, 51 cm
Malin H: 29/6, flicka, 4055 g, 53 cm


Ida H: Flicka, 3782 g, 50 cm
Jennie: Pojke, 14/6, 3850g, 52 cm


Jag har även fått in några gissningar som tyvärr varit anonyma så saknar ni er gissning så får ni gärna hojta till och om ni vill vara med och gissa så är det bara att gissa på


Magen v.34

Lägger upp två bilder från när jag väntade Tess också, en från v.34 och en från v.40


Mittenbilden är alltså tagen idag, tycker nog att jag är närmare v. 40 med Tess än v.34


6 veckor kvar till BF ♥

Idag är det bara 6 veckor kvar, 1,5 månader (inte ens det egentligen) tills Knyttet ska vara här hos oss eller åtminstone väldigt nära.
Jag ska försöka fixa nya magbilder idag, var ett tag sedan nu och kanske göra en jämförelse med när jag väntade Tess?
Snart är det bara 30-något dagar kvar till BF, då kommer det verkligen kännas nära. Det gör det ju redan nu när man tänker på att det var 280 dagar från början.

Jag vet att jag inte lagt in några fakta denna gången men det känns som att det inte är direkt intressant ur min synvinkel (har nog inte läst någonting egentligen själv) och om någon är ute efter sådan info så finns det för i princip varje vecka om man kollar på kategorin Graviditeten 2009
Denna gången är det mer tankar och känslor rent allmänt än det var förra gången, då var man mer fokuserad på varje enskilt steg och vad som hände varje vecka. Däremot är det häftigt att veta att h*n nu väger ca 2200g (tror dock att Knyttet är större än så då ultraljudet i v.28 gav mätningar som sa att jag skulle vara i v.28+5 ungefär när jag egentligen var i 27+2) och att h*n är ca 45 cm lång. Det är fascinerande att något så stort får plats i mig och att h*n fortfarande har yta att röra sig på även om det börjar bli trångt.
Har även börjat känna av sammandragningarna mycket mer nu, känns som att revbenen pressas en halvmeter uppåt varje gång och lite lätt obehagliga kan de vara, dock har jag inte haft några mer smärtsamma förutom en gång.
Går för övrigt mer och mer som en anka för varje dag, speciellt framåt kvällen, ser säkert ganska rolig ut

Fortsätt gärna gissa när Knyttet kommer. Datum, vikt, längd och kön, och glöm inte att ange någon form av signatur när ni gör det, anonyma gissningar kommer tyvärr inte med i sammanställningen


Någon som har lust att vara med och gissa?

Bara 1,5 månader till BF nu så jag tycker det börjar bli dags att gissa på när Knyttet kommer och även kön, vikt och längd. Hoppas att någon är intresserad av att vara med och gissa, sammanställer alla gissningar i ett separat inlägg sedan där jag även kommer skriva min egen. (Gissar ni och anger er bloggadress så länkar jag till er också)

Som vägledning kan jag ju säga att beräknad födelse alltså är 18 juni enligt ultraljudet, enligt sista mensen 16 juni. Tess är född på BF+6 och worst case scenario så får man gå över 3 veckor här, alltså är sista dagen kring 8e juli.
Glöm inte att dubbelkolla så ni inte postar anonymt då anonyma gissningar inte kommer listas


Vagnen är bestämd, men inte beställd

Tänker lägga in en beställning på vagnen i mitten av maj, nu när vi äntligen har kommit fram till vilken det ska bli


En Basson Duo ska vi investera i, dock kommer vi inte köpa den från barngrottan där bilden är hämtad utan från babytider som dels skickar hem vagnen (fraktfritt över 3000) och som dels är billigare på den. (De har dock inte rätt bild på sin hemsida, därav bilden från barngrottan)
Har kikat runt efter syskonvagnar som stämmer mot vad vi vill ha och har kommit fram till att det är denna som är "bäst". Basson ska dessutom vara Danmarks motsvarighet till BRIO och Emmaljunga, kvalitetsvagn med andra ord.
Fick även tips om ett youtubeklipp på en vagn som ser identisk ut med denna men ett annat märke som säljs i USA där en person testar vagnen med barn i olika åldrar, deras uppmätta mått på bl.a sittbredden, vikt på vagnen osv och även demonstrerar hur man fäller ihop den m.m. Verkar som en riktigt bra vagn på det man ser där också så jag känner mig nöjd.
Kan meddela att slutpriset på vagnen kommer hamna på en bit under 5000 kr också så för en helt ny vagn känns det inte som en stor summa.

Jag har jämfört måtten som ska vara på sittdelen och själva vagnen med våran enkelvagn och tycker att skillnaderna är minimala. Sittdelen i vår BRIO Nova är 28 cm bred, sittdelen i Basson-vagnen ska vara ca 25-26 så för vår lilla tjej ska det ju inte vara några problem, skillnaden är inte direkt stor.
Bredden på vår enkelvagn är ca 61 cm och Bassonvagnen är 74-75 cm, känns skrattretande nästan men gör att jag känner mig väldigt lugn med att vagnen kommer funka riktigt bra rent måttmässigt.


BM-besök v. 33

Har varit hos min barnmorska nu på förmiddagen. Verkar klara mig från de fruktade järntabletterna denna gången också (här får man börja äta dem när man har hb-värde på under 117, senast hade jag 118 så jag är på gränsen men eftersom jag kommit så långt så trodde hon att det inte skulle bli sämre).

SF-mått: 30
Blodtryck: 100/70
Hjärtljud: 133 (är Knyttet en pojke tro?)

Jag nämnde även att jag känner mig lite orolig eftersom man här får gå 3 veckor över tiden och Tess var ju så pass stor som hon var redan 6 dagar efter BF. Fick i alla fall lovat att om jag går över så skulle hon boka in en överburenhetskontroll tidigt efter BF så jag inte ska behöva ha den oron och om tappen då är mogen så borde jag kunna få en igångsättning ganska snart efter BF-datumet och inte behöva vänta och oroa mig i flera veckor extra. Det känns ju skönt att åtminstone få höra att hon ska försöka och att hon dessutom tycker att jag, om jag skulle gå över, ska trycka på att jag har den oron för ett stort barn och att jag inte mår bra av att gå och vänta och vänta. Men hon hoppas att hon inte ska behöva träffa mig efter v.39-besöket och det gör jag med... Tänk vad skönt det vore om h*n kunde komma precis i dagarna kring BF, helst inte innan 17e dock, Jimmy är nämligen ledig från och med 18e så han kommer hem på kvällen den 17e, sedan är han hemma hos oss i två veckor. Längtar både efter att få ha honom hemma och att få ha Knyttet i min famn...


V. 33, 8 veckor till BF ♥

Tiden går ganska fort ändå just nu, men gudars så trött jag är på att vara gravid för tillfället. Knyttet känns enorm och mycket kraftfullare i sina rörelser än Tess någonsin var. Idag har favoritsysslan varit att försöka pressa ut mitt höftben/höftvinge på höger sida, utåt och neråt har det pressats rejält och det är inte den bekvämaste känslan...
Vissa rörelser är så stora och kraftfulla så det känns som att magen ska spräckas på mig, det krafsas och har sig och så ackompanjeras det av ett rejält knakande och knäppande (tydligen Knyttets leder som knakar och knäpper till, läskigt att man kan höra det så väl)
Det ska bli skönt när detta är över, faktiskt. Och jag har sagt till Jimmy att han ska påminna mig om den här känslan när jag får för stort bebissug nästa gång, det får dröja några år innan det blir en trea har vi sagt. Nej, jag längtar som en tok till förlossningen, tänk att den bara är lite mer än 1,5 månader bort nu (får vi hoppas)

Jag ska börja packa bb-väskan någon dag i veckan har jag tänkt. Det är ju en mysig syssla att fördriva tiden med, som gör att förlossningen känns ännu närmre. Och så ska en inköpslista skrivas, så jag vet vad jag ska jaga efter när nästa lön och skatteåterbäringen kommer. Vagnen har vi nog bestämt oss för nu, ska bara få iväg Jimmy att kika på den någon dag och se om jag själv åker och kikar på den i Jönköping eller om jag nöjer mig med hans utlåtande. Och en tvättmaskin ska införskaffas, blir nog bara en toppmatad men det är ju tusen gånger bättre än inget, då kan man kanske tvätta med mycket mindre stress i fortsättningen. Jag har verkligen fasat för hur det skulle vara att ta sig till och från tvättstugan med två små. Tess kan ju gå själv men det är ett sjå bara att ta med sig henne ner med all tvätt osv...


2 månader till BF ♥

Bara 2 månader kvar nu, och på något sätt känns det lite som att juni inte räknas utan att det bara är maj kvar, för i juni så ska ju min lilla älskling komma. Går jag över tiden maximalt så är det 82 dagar kvar tills jag får snusa bebis, men det tror jag inte att det är, allt känns som att det blir tidigare än så åtminstone. Det känns verkligen som att kroppen börjar förbereda sig med förvärkar och annat roligt och mindre roligt.
Någon liten del av mig tror och hoppas att det är max 65-70 dagar kvar, det ska jag kunna överleva, speciellt nu när sommaren känns så nära.
Idag har jag dock rejält konstiga "smärtor" i magen, ni vet den där lätta molande känslan man kan få när man är hungrig eller mätt? Något åt det hållet har jag haft sedan jag vaknade och det är inte hunger... Dammsög precis i köket och vardagsrummet och då kändes det ännu mer, men magen är inte hård så det är inga sammandragningar... Lite lätt att det molande går upp i bröstet också, som något lätt tryck i solar plexus-regionen och över lungorna. Jaja, hoppas det ska släppa snart, jag har inga problem med molande värk eller smärta o.dyl, så länge den inte är konstant som den är nu, då börjar det verkligen bli jobbigt och irriterande.


Smärtfri

Min foglossning har gått och gömt sig någonstans, och jag är ytterst tacksam för detta. Foglossningsbältet har jag inte använt på över 2 veckor nu tror jag och jag känner i princip aldrig av någon smärta i bäckenet längre trots att jag gått ganska långa rundor ibland. Jag antar att det beror på att Knyttet blivit tyngre och på så vis stabiliserar mitt bäcken en hel del. Oavsett så är det väldigt skönt att känna att någon krämpa kan bli bättre med tiden åtminstone.


Det där med amning

Eftersom jag skrev att mina bröst börjat läcka nu i morse så kan jag ju ta den här biten också nu.

Självklart är det skönt att känna att brösten gör det de ska redan nu, men jag vet även att det inte är några garantier.
Det kan vara lite halvjobbigt att inte kunna få sova utan bh, det är inte så bekvämt om man säger så, redan nu och brösten behöver ju inte läcka en droppe innan barnet är fött egentligen för att amningen ändå ska fungera. Sedan kan det ju bli som med Tess, då läckte jag i ca 15 veckor innan förlossningen och amningen gick kanon första veckan typ. Jag hade mjölk så det kändes som att jag skulle kunna föda en hel armé med bebisar på det och jag fick lära mig hur jag skulle göra för att slippa bli halvt dränkt i mjölk så fort jag klev ur duschen. Men det hela slutade ändå med att jag fick lägga amningen på hyllan efter ca 2 månader då jag plötsligt inte lyckades producera tillräckligt för att Tess skulle få det hon behövde, en kombination av en väldigt nöjd och lätt tillfredsställd dotter och bröst som småstrulade lite resulterade i en dålig viktuppgång på henne och en enorm press från mig själv på att få amningen att funka. Jag mådde riktigt dåligt de sista dagarna innan jag bestämde mig för att sluta amma helt, då ammade jag så fort Tess var vaken och däremellan pumpade jag regelbundet för att försöka få igång någonting, men det gick bara sämre och sämre.
Att jag läcker nu betyder alltså inte att jag räknar med att amningen kommer funka, jag är beredd på att det kan bli som senast men den här gången tänker jag be om hjälp från start både på BB och från BVC för att förhoppningsvis slippa det strulet. Om jag i början får så mycket mjölk att jag känner att jag måste pumpa/handmjölka så tänker jag faktiskt göra det (blev avrådd senast) för hellre att jag har för mycket i början än att jag låter det bli som senast. Mitt mål är att kunna helamma i 6 månader, för mig är det enormt mysigt med de stunderna och att slippa stressen med ersättningen om man är iväg någonstans så jag vill verkligen.
Men som sagt, jag tänker inte ta någonting för givet den här gången, mjölk får jag men kommer det funka bara för det?


Det är bara att konstatera

Barnvagnar är inte designade för att man ska vara höggravid när man kör runt med dem, åtminstone inte våran.

Ungefär så här ser det oftast ut när jag är ute med Tess i vagnen numera, magen slår i handtaget på vagnen konstant så jag får försöka hålla vagnen längre ifrån mig när jag går vilket inte är så skönt för ryggen


Somliga straffar Gud genast

Senast igår var jag så glad, och sa det också, för att mina bröst ännu inte börjat läcka någon råmjölk. När jag var gravid med Tess fick jag sova med bh från v.23-25 eller så men har hittills kunnat njuta av att sova naken (ja, det finns inget bättre än att slippa massa kläder när man sover tycker jag). Men tji fick jag, när jag vaknade idag hade jag en STOR fläck råmjölk på underlakanet... Bara att ta fram någon bekväm bh att sova i med andra ord och hoppas att det räcker även denna gången så jag slipper sova med amningsinlägg redan nu


God natt

Ok, det blev visst en del bebiskläder tvättat ändå. Är så mycket roligare att fixa med den delen av tvätten än alla lakan och skit. ♥
Sängen är renbäddad med nytvättade kuddar som grädden på moset, det mesta av tvätten är vikt och ligger på sin plats, alla lakan som tvättats idag är manglade och nu återstår bara en rejäl natts sömn, om Knyttet och Tess tillåter.
65 dagar kvar nu för övrigt, varje 5a känns som en hel evighet och så skön att få räkna bort från de ursprungliga 280. Snart ska jag få ha min efterlängtade lilla tvåa i min famn istället för i magen


Tidigare inlägg



RSS 2.0