Som en myra

Första utmaningen som universitetsstudent är avklarad; att hitta till informationsträffen. På måndag tar jag mig än nästa utmaning; att hitta till första föreläsningen. Kände mig ju pytteliten när jag försökte hitta där på campus, massor med folk och gigantiskt i jämförelse med Skövde.
Första terminen kommer bli den tuffaste så klarar jag den klarar jag nog de följande 9 också


Nyopererad



Narkos alltså; lite läskigt, lite häftigt. Jag skulle opereras under lokalbedövning men kirurgen sa att den typen av operation sällan fick riktigt bra resultat och beslutade där och då att jag skulle sövas istället.
Sagt och gjort fick jag någon liten fjutt-tablett och sedan visades jag in i operationssalen. Där stod fyra personer och fixade med olika saker på mig. Eftersom jag aldrig sövts tidigare så fick jag bara lite lite narkosmedel först för att se så jag inte reagerade konstigt på den, och jag som var trött redan innan blev direkt en zombie. Mitt sista minne är att narkossköterskan sa att hon skulle ge mig sömnmedlet och sedan vaknade jag till liv igen på uppvaket och kunde inte riktigt förstå varför det värkte i handen.

Nu får jag gå med bandage till den 9e när bandage och stygn ska tas. Fick med mig 6 Citodon, tog två igårkväll när lokalbedövningen började släppa och i morse vaknade jag helt smärtfri. Underbart att det funkar så bra. Håll tummarna för att gangliot inte kommer tillbaks och att jag slipper smärtan i handleden i framtiden.


Recap

Nu var det visst ett tag sedan jag bloggade igen, ny design ska ordnas och jag ska försöka ta tag i bloggen ännu en gång. 
Jag har varit sjukskriven hela sommaren, mitt knä blir inte bättre och jag har diagnostiserats med osteokondrit, en skada/sjukdom i skelettet som gör att en liten bit vittrar sönder och troligen har en bit nu lossnat då jag fått "huggsmärtor". Den senaste veckan har jag haft ont konstant, oavsett belastning så remiss är skickad till ortopeden för en eventuell operation. I nästa vecka ska jag operera min handled som strulat i 2 år, hoppas att den operationen har önskad effekt. Specialisten jag pratat med kan inte garantera att det tar bort smärtan eller att gangliot inte kommer tillbaka i framtiden. Kan ju, utan att överdriva, säga att jag är tacksam över att vi har "fri" sjukvård i Sverige och att vi har högkostnadsskyddet. Jag har numera frikort så ska mer jävlas i min kropp får det gärna göra det nu.
 
Vad har hänt mer sedan senast? Vi har flyttat till radhus, lämnade nycklarna till lägenheten för en vecka sedan och kan äntligen koppla av helt från den och fokusera på att få ordning i trädgården inför vintern och nästa säsong. I helgen ska vi göra i ordning en upphöjning av den ena rabatten samt hämta hem båten som ska få stå i garaget så J kan pyssla med den när han får lust utan att behöva åka iväg långt.
Om en vecka börjar jag på Stockholms Universitet, försöker njuta av min sista vecka som sjukskriven genom att kolla på film, sticka och ladda för en höst full med kemiplugg. Jag har kommit in på ämneslärarprogrammet, åk 7-9 med matematik, kemi och teknik som "mina" ämnen. Hela första terminen består av en enda kurs, i kemi. Suckar djupt redan nu, mjukstart var det visst inte tal om. 
Jag får dock ett härligt break i november, då bär det av två veckor till Orlando, Florida. Ja, jag är sjukt laddad redan nu, min första flygresa någonsin. Barnen följer så klart med och det ska bli besök både på Sea World och på Disney World, vi kommer vara där över Thanksgiving så det ska väl upplevas det med.
 


Varför släktforskar jag?

Lovade ju att skriva om hur jag kom in på detta med släktforskning, något som blivit ett stort intresse för mig.
 
I början av mars blev jag, på Facebook, kontaktad av en amerikansk tjej, Mandee. Hon frågade om min great grandma eller great great grandma hette Mathilda Olivia Svensson. Eftersom jag under en period i slutet av högstadiet intresserade mig för släktforksning, då vi fått en del färdigt skickat till oss, så tyckte jag att jag kände igen namnet men kunde inte helt placera det. Det var ju trots allt över 10 år sedan.
Jag ringde mamma, eftersom jag fick för mig att det var den sidan namnet kom ifrån, och jodå, visst hette min morfars mor just Mathilda Olivia Svensson som ogift. Nyfiken men samtidigt på defensiven så svarade jag att jodå, och fick då förklarat för mig att Mandees pappa hade släktforskat under vintern, med syftet att försöka reda ut släktskapet mellan sin farfars mor och två män som benämndes som hennes kusiner som samtliga emigrerat. Efter många långa timmars arbete så hade han lyckats få fram att de verkligen var kusiner (amerikaner har ju en tendens att kalla alla för moster/faster eller kusin) och att männen, Martin och Oskar, hade en bror och två systrar som stannade kvar i Sverige. En av dessa var min morfars mor, Olivia. Eftersom min pappa en gång skapade ett släktträd på släktforskningssidan ancestry.se så fick Jerry, Mandees pappa, ett tips om att min pappa skulle kunna vara släkt med Olivia. Han mailade pappa, som inte svarade, och till slut bad han sin dotter kontakta mig då vi har ett så pass ovanligt efternamn. 
Otroligt, men sant!
Jag och Mandee är i samma ålder, 25 respektive 27, båda har barn i ungefär samma ålder och vi kom bra överens från start. Vi har blivit riktigt bra vänner sedan den där första kontakten och jag är fortfarande fascinerad över att jag har släktingar i USA, Idaho närmare bestämt. Jag har även fått kontakt med ytterligare en släkting, som bor på Manhattan och där väcktes mitt intresse för släktforskningen på nytt. Att följa förfäder steg för steg genom livet, vad de jobbade med, vart de levde osv. Jag försöker grena ut det släktträd vi hade redan innan genom att följa syskon till mina direkta anor på deras livsresa. 
 
Jag har till exempel tagit tag i att göra efterforskningar på min farfars släkt, där hade vi bara farfars föräldrars födelseuppgifter och då min farfar dog 1970 har ingen av oss syskon träffat honom, pappa hade väldigt lite kontakt med honom under sin uppväxt och han har alltså varit något av ett mysterium. Det släktträdet har tagit form fint, det känns belönande att se grenarna breda ut sig och det är underhållande att hitta en del små notiser i kyrkböckerna, som det om Hedda Maria
 





RSS 2.0