Kroppen:

Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter. Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet:

Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

---

Lungorna trycks uppåt, oh ja, det är inte alltid det lättaste att andas ordentligt. Men jag har ju verkligen känt att det är "för lätt" stundtals, knappt någon kännbar foglossning alls, inga svullna fingrar, fötter eller liknande och jag kan fortfarande få på mig strumporna på egen hand, stundtals.
Tänk att vår lill* älskling skulle klara sig utan problem nu, det känns så oerhört skönt! Men h*n får ju gärna stanna kvar där inne ett tag till, så vi får klart barnrummet innan och har ordning på allt annat runt om.

Nu har vi bara 50 dagar kvar tills vår älskling är beräknad att komma ut till oss, och jag kan lova att mina revben uppskattar att det går åt rätt håll.
Jag är så oerhört nyfiken på vad h*n är för en liten person. Hur stor h*n kommer vara, vem h*n kommer likna mest, om det är en liten tjej eller en liten kille osv. Och hur jag kommer bli som mamma, kommer jag verklien vara allt det h*n behöver? Kommer jag räcka till?

230 dagar har gått hittills, kan ni tänka er vilken enormt lång tid det är egentligen?!
Jag föredrar att räkna i dagar faktiskt, då märker man verkligen att det går framåt. 50 dagar låter betydligt mindre än 7 veckor, eller 2 månader...

Längtar så otroligt mycket, och nu är det väldigt sällan som jag inte känner av bebis på ett elelr annat sätt, kraftiga knuffar och buffar i tid och otid... Mammas lill* älskling... ♥

Halvligger i soffan och tittar på Specialfall: Riskförlossningar på Tv4 Fakta. Jag gillade verkligen inte sådana program i början av graviditeten men nu kan jag inte låta bli. Visst får man se allt som kan gå fel, men samtidigt har vi kommit så långt in i vår graviditet nu att det som händer dem i det programmet i princip inte kan hända oss längre.
Och när jag tittar så inser jag att snart ska jag vara den som ligger där på förlossningen och föder mitt barn. Det är lite läskigt, det är väldigt fascinerande och jag börjar nästan gråta bara av tanken på det hela. Undra då hur jag kommer vara när det faktiskt är dags. Om ca 2 månader har vi vår älskling hos oss, h*n ligger på mitt bröst och ser världen rutn omkring sig för första gången. Vilken magisk upplevelse det kommer bli, man försöker föreställa sig det hela men det måste vara omöjligt att föreställa sig hur det verkligen blir.

Kroppen:

Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Vissa kan inte vara aktiva på grund av olika besvär – för att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt. Graviditeten gör att du behöver ungefär 300 kalorier extra per dag. Det motsvaras av ett mellanmål med till exempel en tallrik filmjölk med lite flingor, en smörgås och ett äpple. Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan du kliver ur sängen. Ett bad kan hjälpa.

Barnet:

Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.

---

Ja, jag hoppas att bebis vänt sig rätt nu, inbillar mig att det är fötterna jag kan känna väldigt högt upp ibland. Och i och med att det är mest buffar uppåt till numera så skulle jag kunna tänka mig att slå vad om att h*n ligger med huvudet neråt, det skulle ju underlätta förlossningen om man säger så...
Nu har jag kommit upp på den vikt som jag hade då jag blev gravid så jag ligger på ±0 kg nu, skönt får jag ju säga att det är. Har inga problem med svullna ben och fötter faktiskt, känner mig lyckligt lottad, däremot har jag börjat känna av vad jag skulle gissa är foglossning. Vissa ställningar går bara inte att ligga i utan att det hugger i blygdbenet precis. Tänk att vår älskling skulle klara sig så bra om h*n föddes nu, men jag har inte känt något alls som tyder på att det närmar sig förlossningen så det verkar inte troligt det heller.
Ska uppdatera headern någon dag snart, med en ny magbild. Den jag har nu är ju nästan 2 månader gammal...

Undra om det är så här det känns att ha ett brutet revben. Fy fan säger jag bara, verkar som att bebis bestämt sig för att försöka knäcka mina revben, Ont gör det åtminstone, känns verkligen inte trevligt så jag börjar verkligen önska att de här sista 8-9 veckorna ska gå FORT!!! Det gör ont när jag går, när jag sitter, när jag vrider på mig, när jag ligger osv.

Det där med att blogga när barnet fötts är något jag, liksom många andra, börjat fundera en hel del över nu tror jag. Bara att se på Stina-Lee, eller 15 år & tvillingmamma som båda har blivit väldigt mycket mer frånvarande i sina bloggar sedan de fick barn, helt förståeligt.
Flera av de vars bloggar jag läser verkar ha planer på att sluta med bloggandet när deras barn fötts och jag är lite smått inne på samma linje, MEN jag vet samtidigt att jag aldrig kommer kunna släppa taget helt om bloggen. Däremot kommer jag nog också bli en sådan som gör några små uppdateringar ibland, mycket mer sällan än i dagsläget.

Trots att det kommer hända så otroligt mycket mer i mitt liv känns det som att jag inte vill spendera tiden med att berätta det för er på det sättet utan snarare sitta där och njuta av det som händer istället. Sitta och titta på vår prins eller prinsessa och fascineras av att h*n skapats av oss. Bara vara så där löjligt förälskad i både min sambo och vårat barn.
Samtidigt är bloggen den platsen där jag dokumenterar mycket av det som händer, både med graviditeten och säkerligen kommer det vara den plats där jag dokumenterar det som händer sedan också.

Min blogg är som sagt min, men mycket av det jag skriver och många av uppdateringarna är faktiskt för er skull. Jag tycker det är jätteroligt när besökssiffrorna klättrar uppåt och det får mig att vilja blogga mer och bli bättre.

Hur resonerar ni andra gravida bloggare? Bloggens vara eller inte vara.

Hmm, jag brukar klaga på att bebis är lat, det får jag visst äta upp nu ikväll för h*n har varit igång och buffat i över 2 timmar i sträck nu, nonstop. Det är nog en fot som petar upp strax under mitt högra revben, konstant. Jimmy bara skrattade när han kände med handen på magen förut för det är verkligen vilda västern. Men oh vad det är härligt ändå, älskar den här biten med att vara gravid.

Har även varit på familjerätten idag och skrivit på papper om gemensam vårdnad och faderskapsbekräftelsen. Så skönt att ha det klart redan nu så har vi lite mindre som ska fixas efter att bebis är född.


Ska sussa alldeles strax, är ganska trött men samtidigt känner jag mig så mycket piggare och gladare än jag gjort tidigare.

Idag har jag känt mig helt slutkörd hela daen. Var dundertrött när jag vaknade vid 9 och har fortfarande inte vaknat till liv helt och hållet.

Var iväg på andra föräldraträffen nu i eftermiddags, pratade om smärtlindring och jag blev ännu mer bestämd på att jag INTE vill ha någon ryggbedövning. Fick se den slangen som man har i ryggen då och om den är så tjock kan jag bara tänka mig hur nålen är.... Nej tack. Jag kommer hålla mig till akupunktur, värme och lustgas. Och förhoppningsvis kan jag få Jimmy att massera mig på kommando just under förlossningen... ;)
Satt och småpratade och hade faktiskt riktigt kul med de andra.
På måndag är det dags för tredje träffen, då ska det pratas om babymassage, barnets förmågor osv, ska bli kul för då är det helt plötsligt inte graviditeten utan tiden efter som är det stora ämnet.

Har även hunnit med att måla tak- och golvlister i barnrummet idag, ska måla listerna på kontoret imorgon har jag tänkt.
Men först ska vi till försäkringskassan en sväng, sedan till familjerätten och fixa med faderskapet.


Blir en slö kväll nu, lite god dricka och lite onyttigheter sedan somnar jag nog väldigt tidigt i kväll med. Hoppas ni har det trevligt så här på lill-lördagen.

Har varit hos barnmorskan nu på förmiddagen så mitt vänstra långfinger är omplåstrat... Fick ett litet stick i fingret för att ta ett blodprov för blodsockret, men hellre det än när de tappar mig på 3 provrör med blod...
Allt verkar fint med bebis i alla fall. Magen hade växt ordentligt tills denna gången så nu ligger jag mitt emellan den nedre och mittenkurvan, har för tillfället ett sf-mått på 28 cm så jag har fortsatt att öka med 2 cm sedan senast.
Bebis hjärta slog fint, som vanligt och hjärtljuden låg på 150 slag/minut, precis som senast. Innan hon lyssnade på hjärtljuden så frågade hon om det var en aktiv bebis eller inte osv. Och jag sa att det stundtals är väldigt lugnt, så man nästan blir lite orolig. Men precis när hon satte den där "mikrofonen" mot magen på mig så började bebis böka runt som en galning och det hördes väl om man säger så. Hon bara skrattade för det var rena vilda västern just då...

Så, om två veckor ska jag dit nästa gång, ganska skönt att det blir lite mer ofta nu, så det verkligen känns att det går framåt.

Kroppen:

Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite. I vissa landsting görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska.

Barnet:

Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.

---

Andfådd är kanske fel ord, men jag känner nästan att jag får andnöd ibland. Sover gärna på rygg än så länge och bebis sparkar som en galning om jag ligger på sida så jag ahr lättst att somna på rygg, jag är visst inte som man ska ;)
2 månader kvar, känns ganska fantastiskt ändå, att det snart är dags. Men jag kan bli galen på det här med att vara gravid nu. Jag känner mig tung och klumpig, magen är i vägen, jag kan knappt få på mig mian strumpor och skor på egen hand osv. Men men, snart är det december och då jäklar!!!

Tog lite nya bilder på magen igår så jag tänkte vara "snäll" och lägga upp en här också... ;)

Kroppen:

Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär. Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av till exempel stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som exempelvis att gå i trappor och bära tunga saker. Om du har extra tungt arbete kan du ansöka om havandeskapspenning nu. Det gör du hos försäkringskassan.

Barnet:

Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.
I vecka 31 är medelkroppslängden 42 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1800 gr. Huvudets omkrets är 29,5 cm. På grund av att hjärnan växer snabbt nu ökar den mer än vanligt i omkrets.

---

Jahapp, bara 10 veckor kvar och det är nästan lite läskigt. Senaste dagarna har jag känt av bebis en hel del, framför allt genom att h*n trycker ihop mina lungor och trycker ut revbenen på mig, ganska svårt att hitta en bekväm ställning. Ryggen har börjat ömma en del också, framför allt mitt på dagen, varma händer mot svanken är ljuvligt.
Tänk att man bär runt på en liten människa som är så pass lång redan. Är det konstigt att man känner att man har begränsad rörlighet när det gäller att böja sig osv?

Upptäckte igår att jag numera inte bara ahr 3 bristningar på magen (från graviditeten) utan det har dykt upp ytterligare 4 stycken på olika ställen... Bland annat har jag en precis ovanför naveln, ser lite skumt ut men vad är lite bristningar för pris för vår lill* älskling??
Har även börjat känna av lite ryggvärk de senaste dagarna, ena ljumsken har börjat ömma och natten till igår fick jag världens kramp i vaderna, släppte snabbt men sablar vad ont det gjorde!!

Bebis skuttar runt rätt bra där inne nu, gärna mot mina revben, stundtals riktigt klockrena träffar så man önskar att man kunde sträcka sig så att revbenen hamnade vid öronen.

Då har man varit på första träffen med föräldragruppen, och precis som väntat var vi yngst... Idag var det förlossnings-prat som gällde, en del goda råd och en del som man hört och läst innan men repetition skadar ju inte antar jag. Och som jag hade gissat så hade jag minsta magen av alla också, känns ju lite sådär får jag erkänna, jsg vill ju också ha en stor och rund gravidmage.

Nästa träff blir den 21 oktober, då är det smärtlindring som står på schemat.

Kroppen:

Tre fjärdedelar av din graviditet har passerat och din mage är ordentligt rund. Tyngdpunkten i kroppen förskjuts och påfrestningarna på ryggen ökar. Barnet tar stor plats, inte bara i magen utan även i din vardag. Barnet sparkar mer och kraftigare - gör sig ständigt påmint. Ju närmare du kommer förlossningen desto mer tänker du på ditt barn, tankar om en vardag med barnet, och lusten att förbereda sig ökar.
Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten. Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna. De flesta föräldrar kommer nu att börja eller har redan påbörjat en föräldrakurs eller förlossningsförberedande kurs.

Barnet:

Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud inifrån mammans kropp, bland annat ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en kraftigt trafikerad gata.

---

Glömde ju att skriva in det här igår men nu kommer uppdateringen om vecko-bytet i alla fall.
Jodå, nog läcker de alltid, och det hjälper faktiskt att ha en amningsbehå på natten, men skön vete sjutton om den är :P
Första träffen med föräldragruppen är i eftermiddag, ska bli lite spännande att se hur åldrarna på de övriga är, misstänker att vi kommer vara yngst.
Tänk att det bara är 75 dagar kvar till BF, inte många veckor tills vår lill* älskling kikar ut, och nog satan längtar man nu, längtar efter att få hålla henne/honom, andas in lukten av VÅRT barn, bara njuta av det lilla underverket.
Igår satt vi i soffan och åt middag, och plötsligt kunde jag inte ens nå tallriken. Hade rest på mig för att hämta ett glas vatten, och jag antar att bebis passade på att sträcka på sig under tiden, för jag kunde omöjligt böja mig något framåt när jag satte mig igen, det blev ett enormt tryck mot diafragman om jag försökte. Det är bara att gilla läget då ;)

Var ju tvungen att ta en ny magbild idag tyckte jag, men så började jag fundera på om det är någon skillnad mot de senaste som jag tog i v.26.. Jaja, blev en liten enkel jämförelse-bild gjord istället, jag tycker inte att det är någon direkt skillnad men lite, så det får duga ändå ;)

Nu blir det till att kolla på N.C.I.S och sedan The Mentalist

Det tog mig lång tid att slutligen bestämma mig för att behålla barnet när jag upptäckte att jag var gravid. Först var jag överlycklig, sedan blev jag livrädd och jag visste att sambon inte var överförtjust. Ända fram till ultraljudet gick jag och velade lite hit och lite dit men samtidigt visste jag nog att jag aldirg skulle kunna med att ta bort något så underbart.
Sambons blick under ultraljudet sa mig en hel del, han såg ut att vara i trans, helt förhäxad av den där lilla människan som man såg på skärmen. Den där lilla personen som är en del av oss, en perfekt blandning av oss.
Men fortfarande har jag stundtals känt, och nästan trott, att jag är den som längtar mest, att jag är den som ser fram emot att få se vårt barn, tills i natt.
De små orden som han sa till mig då fick mig att börja gråta av lycka.

Vet du vad jag längtar efter?

Nej

Du, jag och bebis

Jag hade nog inte riktigt vågat tro på att han också längtar så som jag gör, men att få höra de orden, och att han verkligen längtar tills det är vi tre fick mig att känna sådan enorm glädje och värme.
Och strax innan han somnade så sa han ett enkelt:

Jag älskar er


Så nu ska jag se till att verkligen njuta av att jag har världens mest underbara sambo och att vi två snart blir tre

Nje nu jäklar ska jag inte köpa några mer byxor, om det inte blir kris... Precis betalat ett par mammabyxor som jag köpte på tradera, 159 kr för ett par helt nya byxor känns inte så farligt, så nu har jag snart två par att skifta mellan.
Jag tvivlar på att jag skulle klarat mig med bara ett par jeans och resten mjukisbyxor hela hösten igenom, jag är liksom lite jeans-beroende...
Av vad jag utläst i lämnade omdömmen på tradera om säljaren så bör jag kunna ha byxorna här hemma redan på måndag. :) Kanske blir lite mode-bloggande då.. Och ny magbild ska jag fixa snart det med

Härligt med en riktigt ruggig höstmorgon, eller vad säger ni? Oktober klampade in med besked här i alla fall. Vaknade vid 6 och var tvungen att kolla på klockan eftersom det verkade vara så mörkt bakom rullgardinen. Sedan somnade jag om och vaknade av väckarklockan vid halv 8 och det var lika mörkt fortfarande... Lite segt att ta sig ur sängen då men samtidigt mysigt att veta att man med ganska gott samvete får dra på sig någon av sina mysiga, stickade tröjor och vira en halsduk runt halsen innan man kliver utanför dörren.

Var hos barnmorskan vid 9. Blodtrycket låg precis som det gjorde på inskrivningen (110/75) och som vanligt inga problem med urinprovet heller.
Småpratade lite och sedan var det till att försöka hoppa upp på britsen för att lyssna lite på bebis hjärta och mäta magen igen. Ligger lite under normalkurvan nu med magmåttet, hade SF-mått på 26 idag.
Bebis verkade vara vaken också, hjärtljudet pendlade mellan 148 och 158 slag/minut och hon tyckte att det lät väldigt fint. ♥
Det roliga, tycker jag, är att de säger att de flesta bebisar har lite "scenskräck" och flyr undan dopplern, men inte vår älskling inte, h*n verkar nästan trycka sig mot den istället så inga problem att hitta hjärtljuden där inte...
Fick även se provresultaten från blodprovet för 3 veckor sedan, jag räknade med att de såg bra ut eftersom jag intehade hört något och det gjorde de. Hade samma glukosvärde som på inskrivningen (alltså sockervärdet, väldigt låg risk för att jag ska utveckla graviditetsdiabetes verkar det som) och mitt blodvärde såg kanon ut fortfarande (128 nu, hade 144 på inskrivningen).
Men vilken mäktig upplevelse det är att få höra sin lill* bebis hjärta slå när man ligger där på britsen, det går inte att beskriva den känslan... Undra om skrocket stämmer ang. hjärtslag vs. kön... I så fall är det en liten flicka vi väntar men vi får väl se vad som kikar ut sedan...

Hon hörde även att jag är förkyld (sitter till 99% på mina stämband nu) och jag sa att jag hoppas det är den milda versionen av svininfluensan, symptomen verkar stämma ganska väl, vilket hon höll med om. Både att symptomen stämde och att det vore skönt om det var det eftersom jag då är immun och även bebis blir immuniserad mot den i fortsättningen. Pratade även om ev. vaccination och jag sa att jag inte har några planer på att vaccinera mig, vilket hon inte tyckte lät så dumt heller. Vi var ganska överens om att det har varit alldeles för mycket skriverier om svininfluensan men att man självklart ska ha respekt för den och vara uppmärksam på ev. symptom man kan tänkas få...

Haha, sitter här och pillar med lite bloggdesign åt en tjej och känner hur bebis stökar runt som vanligt. Men idag kunde jag faktiskt känna en fot, eller, det måste ha varit en fot... Kändes väldigt tydligt med handen och fick mig att börja skratta.
Fy bubblan vad glad jag är som har mina två älsklingar, en stor och en liten som är på tillväxt ;) Älskar er båda två...