Varför släktforskar jag?

Lovade ju att skriva om hur jag kom in på detta med släktforskning, något som blivit ett stort intresse för mig.
 
I början av mars blev jag, på Facebook, kontaktad av en amerikansk tjej, Mandee. Hon frågade om min great grandma eller great great grandma hette Mathilda Olivia Svensson. Eftersom jag under en period i slutet av högstadiet intresserade mig för släktforksning, då vi fått en del färdigt skickat till oss, så tyckte jag att jag kände igen namnet men kunde inte helt placera det. Det var ju trots allt över 10 år sedan.
Jag ringde mamma, eftersom jag fick för mig att det var den sidan namnet kom ifrån, och jodå, visst hette min morfars mor just Mathilda Olivia Svensson som ogift. Nyfiken men samtidigt på defensiven så svarade jag att jodå, och fick då förklarat för mig att Mandees pappa hade släktforskat under vintern, med syftet att försöka reda ut släktskapet mellan sin farfars mor och två män som benämndes som hennes kusiner som samtliga emigrerat. Efter många långa timmars arbete så hade han lyckats få fram att de verkligen var kusiner (amerikaner har ju en tendens att kalla alla för moster/faster eller kusin) och att männen, Martin och Oskar, hade en bror och två systrar som stannade kvar i Sverige. En av dessa var min morfars mor, Olivia. Eftersom min pappa en gång skapade ett släktträd på släktforskningssidan ancestry.se så fick Jerry, Mandees pappa, ett tips om att min pappa skulle kunna vara släkt med Olivia. Han mailade pappa, som inte svarade, och till slut bad han sin dotter kontakta mig då vi har ett så pass ovanligt efternamn. 
Otroligt, men sant!
Jag och Mandee är i samma ålder, 25 respektive 27, båda har barn i ungefär samma ålder och vi kom bra överens från start. Vi har blivit riktigt bra vänner sedan den där första kontakten och jag är fortfarande fascinerad över att jag har släktingar i USA, Idaho närmare bestämt. Jag har även fått kontakt med ytterligare en släkting, som bor på Manhattan och där väcktes mitt intresse för släktforskningen på nytt. Att följa förfäder steg för steg genom livet, vad de jobbade med, vart de levde osv. Jag försöker grena ut det släktträd vi hade redan innan genom att följa syskon till mina direkta anor på deras livsresa. 
 
Jag har till exempel tagit tag i att göra efterforskningar på min farfars släkt, där hade vi bara farfars föräldrars födelseuppgifter och då min farfar dog 1970 har ingen av oss syskon träffat honom, pappa hade väldigt lite kontakt med honom under sin uppväxt och han har alltså varit något av ett mysterium. Det släktträdet har tagit form fint, det känns belönande att se grenarna breda ut sig och det är underhållande att hitta en del små notiser i kyrkböckerna, som det om Hedda Maria
 


Vad som fått oss dit vi är idag

Jag är inte religiös, jag accepterar att andra har sin religion som de tror på men tror inte på något specifikt själv. Dock hoppas jag ibland att det finns något efter detta liv, att våra förfäder får chansen att se hur vi har lyckats, och misslyckats, i deras fotspår.
 
Min farmors farfars mor hette Hedda Maria Käck, född i Fole på Gotland som dotter till båtsman Carl Herman Käck. Han dog dock medan hon fortfarande bodde hemma och hennes mor blev således ensam med ett varierande antal hemavarande barn (bland annat två söner som båda avtjänade 1 år på Malmö fästning för kyrkostöld under tonåren). Hon noteras ett tag senare i husförhörslängden som "utfattig" och Hedda Maria gjorde nog inte situationen bättre då hon var, som det kallades, en försvarslös piga. Detta innebär alltså att hon var arbetslös (ett sorts lagbrott) och inte nog med det, hon fick minst 4 söner utom äktenskapet. På den här tiden (1850-talet) var det straffbart med, som det kallades, lönskeläga. Jag har inte hunnit kontrollera vad hon fick för straff, normalt var det böter samt något som kallades "aflöst", där personen som begått ett brott måste erkänna inför församlingen under gudstjänst. Andra resan gav dubbla bötesbeloppet och tredje gav således tredubbelt. Tredje resan kunde även innebära att man blev förvisad, så att hon då gjorde det ytterligare en gång kändes kanske lagom smart. Jag tror dock att hon hade det riktigt tufft, hon straffades även för snatteri och de två överlevande sönerna flyttade vid 14 respektive 16 års ålder in i fattigstugan. Min farmors farfar bodde där ett par gånger vad jag sett hittills.
 
Att då tänka sig hur vi lever, min pappa och jag som exempel. Tänk om Hedda Maria och Johan Petter (farmors farfar) sitter där på ett moln och dinglar med benen och ser att vi har det så bra, att vi inte behöver tigga, stjäla eller ta emot allmosor för att överleva. Att jag och J kan "leva i synd" utan att någon höjer på ögonbrynen. Detta är en del av det jag tycker bäst om med släktforskningen, att få en liten inblick i vad våra förfäder gått igenom för att vi ska kunna ha det som vi har det idag. Jag har dem att tacka för mitt, och barnens liv, för hade inte de gjort det de gjorde så hade inte jag funnits till.





RSS 2.0