Stoppa klockan!

För 6 månader sedan exakt så vankade vi fram och tillbaka i korridorerna på Danderyds förlossning för att försöka hjälpa värkarbetet. Mindre än 6 h senare var Hampus född.
Då 4040 g och 53 cm, idag 8095 g och 70 cm. Fatta hur snabbt 6 månader går?! Hur otroligt mycket som hinner hända på den tiden. Min lille kille är halvvägs till sin första födelsedag imorgon. Han babblar på för glatt livet, han sitter själv, han står med lite stöd... Han är dessutom en otroligt snäll kille. Dessutom är han lite besynnerlig, ikväll t.ex när jag och tjejerna hade fredagsmys som innebar en lite senare kväll än vanligt när han trots att han är supertrött och har feber efter vaccinationen är sprudlande glad. Skrattar högt när jag säger "bu", ännu mer när jag kittlar honom eller pussar på honom och slocknar direkt när jag lägger honom i hans säng. 
 
Att ha småbarn är verkligen blandade känslor. Å ena sidan vill man att klockan ska stå stilla så man hinner med, så att man får ha kvar den där mysiga lilla bebisen som behöver en för precis allt. Å andra sidan vill man att tiden ska gå fort å man får se de där första stegen, höra första orden osv redan nu.





RSS 2.0