Bara 80 dagar kvar tills Knyttet är beräknad nu, lite drygt 2,5 månader. Tiden har verkligen gått fort och jag längtar.
Samtidigt som det känns som att det gått fort så känns det inte som att det går tillräckligt fort, men det är ju bara tur eftersom jag inte fått ordning på NÅGOT ännu, byrån ska fixas, kläder ska tvättas, vagn ska fixas, babyskydd måste införskaffas, BB-väskan ska packas... Och så ska jag knåpa ihop ett förlossningsbrev också.

Det känns verkligen att det börjar bli lite trångt där inne, stundtals är min lungkapacitt nästintill obefintlig, revbenen får sina smällar allt oftare och nu börjar magen anta en udda form stundtals, när h*n ligger och trycker ut en fot, rumpa eller liknande som om h*n försöker ta sig ut genom magen på mig.

Mamma älskar dig Knyttet

Så var första dagisveckan avklarad, idag hade de fått vitkålssoppa och frikadeller, låter sisådär i mina öron men det hade gått ner ordentligt det med. Imorgon blir det Unga Föräldrar, massa bebis och gravidsnack förväntar jag mig, det ska bli jättekul...

Snart dags att börja med dagens middag, kanske får vänta en timme till dock men det är ju snart det med. Idag serverar vi stuvade makaroner och stekt falukorv, varit så sugen på det ett par dagar nu. Har även tänkt testa att göra tacolåda någon dag, har ni några förslag på bra sådana recept så dela med er, jag behöver alla förslag.
Ska ringa till gymmet och klaga lite också, pratade med dem häromdagen och då sa de att autogirot skulle stoppas direkt, ändå har det dragits från mitt konto igen...

Måste försöka köpa ett par gummistövlar till fröken i helgen också, hon kan ju inte gärna köra på med sina vinterstövlar som dessutom är för små, hela våren. Stackars hennes fötter.



Dessa har jag tänkt mig, tycker de är kanonfina. 99 kr på skopunkten

Är även lite sugen på dessa till mig själv... 249 kr på skopunkten. Med deras erbjudanden skulle stövlarna alltså gå på 50 kr, helt ok för ett par gummistövlar. Men vi får se, något måste hon ha i alla fall

Det går riktigt bra för Tess på dagis verkar det som, idag var hon lite ledsen när jag gick och det värker verkligen i hjärtat då men sedan hade det gått lika bra som alltid. Jag saknade min prinsessa så mycket däremot att jag kom dit ca 20 minuter för tidigt när jag skulle hämta henne, och vad gör ungen då? Mitt i allt ståhej som blir... Jo, hon ligger och sover! Gud vad glad man blir när det funkar så fint med middagsluren även på dagis, bara andra dagen med att sova på en madrass på golvet och alla andra barn i samma rum och ändå sover hon så fint. Hon låg på mage med benen på golvet visserligen men det är typiskt Therese. Det var bara ett barn till som fortfarande sov när jag kom och efter en stund så var Tess ensam kvar i sovrummet. Jag gick in och skulle väcka henne, men ungen sov verkligen som en stock, det tog en stund att väcka henne om man säger så.
Jag var först där av de som hämtar vid 14 (15 h-barnen) och kom därifrån sist bara för att hon sov så bra.
Mycket kramar fick jag när hon väl vaknat till lite, helt underbart att få dessa bamsekramar efter ett par timmar ifrån varandra.

Älskar min lilla tjej så otroligt mycket, jag vet inte vad jag skulle göra utan henne ♥

Dagen bjöd som sagt på ett besök hos barnmorskan, ingenting konstigt att rapportera därifrån men kan konstatera att jag nu har ett större sf-mått än jag hade med Tess (senast var det ju aningen mindre). Med Tess började jag på mittenkurvan men sjönk snabbt ner till att ligga mellan "normalen" och den nedre kurvan. Denna gången följer jag mittenkurvan precis.
Sf:27 cm
Blodtryck: 105/60
Hjärtljud: 145 slag/minut

Lustigt nog låg jag vid förra besöket på EXAKT samma järnvärde som i samma vecka med Tess, verkar nästan som att min kropp är "gjord" för en graviditet rent järnmässigt. Ingen större risk för att jag ska behöva järntillskott med andra ord (128 senast) men jag fick ta blodprov för att kolla glukos och järn idag, järnet ville hon kolla bara ifall eftersom jag är omföderska och det tydligen kan förändras lite snabbare då men hon trodde inte det skulle bli några problem ändå.

Knyttet var inte alls lika busig idag när vi skulle lyssna på hjärtljuden, det tar h*n igen nu med att småbuffa och skrapa mot revbenen på mig konstant.
En månad nu till nästa besök på MVC, då är det inte alls många veckor kvar, det är det ju inte nu heller om man tänker efter. Jösses vad fort det gått, och tänka sig, jag har varit gravid i drygt 15 av de senaste 24 månaderna...

Nu har jag lämnat prinsessan på dagis, känns tungt att göra det men samtidigt vet jag att hon ha det kanonkul när hon är där.
Ska ta mig en snabbdusch och sedan göra mig i ordning för ett besök hos barnmorskan nu, inte helt fel något av det.

Det är helt sinnessjukt detta med Jimmys nya jobb, flytt och hela köret men nu tror jag att vi bestämt oss.

Vi kommer sluta leta hyresrätter i Stockholm och istället bo kvar här tills Jimmy förhoppningsvis får förlängt och således kan försöka få ett bolån, då letar vi istället efter villa eller radhus åt oss alla fyra, ett ställe där vi kan se oss själva bo länge, där barnen har en trädgård att leka i och där vi verkligen kan sätta vår egen prägel på bostaden. Någonstans som vi alla kan trivas och se oss bo länge.
Visst kommer det tära på oss att bo så här, han 35 mil bort och jag själv med Tess och sedan även med Knyttet, men vi har ett ganska bra nätverk här, jag har vänner som också väntar barn och Tess har jämnåriga att leka med. Vi har en trädgård där vi kan ställa upp poolen till Tess i sommar, vi kan hänga upp en gunga och vi har ordentlig plats för galna utomhuslekar. Det måste vara detta som blir rätt för oss, och framför allt för henne.
Jimmy borde hinna hem så att han kan vara med på förlossningen om jag ser till att ringa honom så fort det drar igång och sedan tar han ut sina 10 pappadagar och spenderar två sköna sommarveckor hemma med mig och barnen. Det ska nog bli bra, och framför allt vet jag ju ungefär vad jag kan förvänta mig av förlossningsavdelningen här, jag har min barnmorska tiden ut och slipper hela den biten med att byta mitt i.

Det är faktiskt skönt att ha "bestämt" sig

Japp, middagen skrapades ihop med hjälp av resterna av creme fraichen från onsdagens taco-middag, lite dill, en burk caviar-mix nära bäst-före-datum (inköpt typ i höstas när vi missade att vi redan hade en burk), lite couscous och ett par laxfiléer som låg i frysen. Rena lyxmiddagen ju, och Tess klagar inte hon heller
Frågan är väl vad sjutton man ska äta imorgon istället, men något kan vi nog hitta på då med

Nu så ska bilen vara körbar igen, fick hjälp av pappa idag att kolla upp vad som skrapade emot vid ena framdäcket och tack och lov var det snabbt fixat. Jag hade kunnat fixa det själv också men det blir mycket krångligare att lyckas med det när man har Tess helt själv, det enda som behövdes var att ta bort däcket och det som hade fastnat innanför.
Håller tummarna för att bilen blir såld också, har en som verkade intresserad så vi får vänta och se, blir den såld så kan vi börja få ordning på det som behövs till Tess nu i vår/försommar och det som behövs inför Knyttets ankomst.

Ni som är ensamma med era barn (ensamstående eller med en partner som veckopendlar), hur orkar ni egentligen?

Jag önskar att jag hade mer energi, att jag inte var lika klumpig, att jag inte hade lika ont av foglossningen så jag kunde leka bättre med Tess och hålla henne på bättre humör och kanske så jag inte skulle reta mig lika snabbt på när hon ska bråka/busa.
Som det är nu är jag ensam med Tess på obestämd tid, jag har ingen som helst aning om när Jimmy kommer hem nästa gång, och jag börjar må allt sämre av bristen på vuxet sällskap. Ensam är jag ju nästintill aldrig men det är skillnad på att ha någon vuxen och att ha en 15 månaders att prata och umgås med. Jag börjar känna mig som en eremit, jag orkar inte ta mig ut och absolut inte planera något.
När Tess sover eller är på dagis hinner jag ju fortfarande inte vara jag riktigt utan jag ska städa, tvätta, diska och så ska man planera maten. Hade det varit bara jag så hade jag helt ärligt struntat i middagen ganska ofta, kanske en macka eller ingenting, men nu måste jag ju tänka på henne, hon måste ha mat och det är jag som ska laga den, varje dag..
Vissa dagar är inget av detta något problem men jag sover dåligt på natten och är inte alls utvilad på morgonen när Tess vill upp. Till råga på allt verkar det vara tänder på g för henne, bajsblöjor i mängder, kinkig och strulig med maten, jag är i himmelriket...
Det jag saknar mest är nog någon som frågar hur det är, hur jag mår och som verkligen lyssnar på svaret och bryr sig

Det hade nog varit lättare om man hade vetat att nästa månad skulle vara bättre ekonomiskt så att man kunde hitta på något, så man kunde gå en sväng på stan eller ta en fika, göra lite inköp till Knyttet eller något annat men Jimmy får ara lön för 9 arbetsdagar i april, den första riktiga lönen kommer i slutet av maj. Det är skönt att det kommer en bra lön då åtminstone, och så kommer skatteåterbäringen ungefär samtidigt så alla inköp ska hinna bli klara tills Knyttet kommer, juni blir förhoppningsvis årets bästa månad hittills på alla sätt

I lördags var det klädbytardag i Folkets Park, helt klart värt att besöka fast i år var det snålt med plagg egentligen, inte mängdmässigt men kvaliteten och i Tess storlek var det riktigt skralt. Jag var på jakt efter kläder till dagis, typ lite bodys/tröjor och mjuka byxor som inte gör något om de skulle bli förstörda men just det verkade nästan helt tomt på. Lite blev det åtminstone, kommer bilder i ett annat inlägg då jag inte fixat de bilderna ännu

Till Knyttet blev det inte mycket men några plagg, 5-10 kr styck fick jag ge...

Dagen har varit intensiv och sängen hägrar men jag lovade ju att skriva om tisdagens, och dagens besök på förlossningen och antenatalavdelningen.

---

När jag vaknade i tisdags, kring 6-tiden så låg jag kvar och drog mig i sängen ett tag, efter ca 2 timmar insåg jag att jag inte hade känt en enda rörelse av Knyttet på morgonen och att jag inte hade känt något på måndagskvällen heller vilket ju inte kändes så bra. Jag ringde barnmorskemottagningen och tänkte att jag kanske kunde få komma dit för att lyssna på hjärtljuden bara för att lugna mig (Tess enda dagisfria dag denna veckan så det var ju den bekväma sidan av mig som tänkte att det skulle räcka för att lugna mina nerver), men de tyckte det lät så pass allvarligt att de hänvisade mig direkt till förlossningen. Började så klart tänka ännu mer på när jag senast hade känt några rörelser och konstaterade att sista jag kunde minnas var kring 11 på måndagen, sedan var det full fart så jag inte märkte något mer åtminstone.
Ringde förlossningen som sa åt mig att komma in, bara att försöka fixa någon passning av Tess med andra ord, släpar ju inte med henne in dit när jag ska på kontroller och inte vet hur lång tid någonting tar. Slutade med att jag fick köra ut till mamma som såg efter Tess medan jag åkte in till sjukhuset och förlossningen.
Jag fick direkt komma in för ett ultraljud, blev tillsagd att blunda när de slog igång maskinen men det behövde jag inte göra länge, de hittade hjärtat direkt och vred skärmen så jag kunde se också. Gud vad stor Knyttet är nu mot vad h*n var för 10 veckor sedan vid rutinultraljudet. Vi såg hur h*n rörde på sig, dock med små rörelser så det fanns inte direkt någon chans för mig att känna något. Såg även hur h*n svalde fostervatten och blinkade. Läkaren mätte lårbenet och skallen, precis som vid rul, och de mått jag såg så är Knyttet ungefär 1-2 veckor före rent storleksmässigt, inte oväntat. Och så kontrollerades flödet inavelsträngen som var precis som det skulle.
Efter det fick jag ligga med ctg i ca 30 minuter, fina starka hjärtslag men få rörelser, fick bara trycka på knappen som registrerar rörelser 1 gång under hela den tiden. Fick även svepa två glas med iskall jordgubbssaft utan resultat. Men efter ctg:t så fick jag vänta i nästan en timme och då började jag känna lite mer buffar och allt såg fint ut så jag fick åka hem igen, dock med en ny tid för ctg idag.

Igår, onsdag, tog Knyttet igen sina två vilodagar och sparkade på som aldrig förr och även idag har det varit full rulle.

Imorse lämnade jag Tess på dagis 30 minuter tidigare för att hinna in till min tid på antenatal, väl framme fick jag vänta ett bra tag innan jag fick komma in och träffa en läkare som bara konstaterade att allt sett bra ut i tisdags och att jag skulle få göra ett ctg och sedan åka hem igen. Återigen väntan och sedan fick jag komma in i ctg-rummet och lägga mig på sängen. Fina hjärtslag även idag, lite kraftigare "sammandragningar" (inget att prata om egentligen, jag känner inget av dem utan såg bara vad maskinen registrerade för värden) och betydligt mer rörelser. Blev ca 30 minuter även idag och allt såg kanon ut, mycket aktivitet i slutet, helt underbart...

---

Allt var fint med andra ord, Knyttet bara retades lite (ytterligare en anledning till att jag tror det är en pojke, tyckte även att läkaren i tisdags sa något om pojke men är inte säker). Fick en ny ultraljudsbild som "tröstpris" och när jag satt och väntade i tisdags hörde jag världens vackraste ljud: ljudet av en helt nyfödd liten bebis som ger ifrån sig sina första skrik. Längtar som en galning efter Knyttet nu, lite mindre än 3 månader kvar till bf, hoppas verkligen att tiden ska gå fort dessa månader av väntan som ligger framför oss

Jag hade totalt glömt att ikväll är en riktig tv-kväll (Arga Snickaren, Grey's Anatomy och Off The Map) så mina bloggplaner blir lidande.
Imorgon blir det tidigare till dagis för Tess eftersom jag ska var på antenatalmottgagningen kl. 9 för en ny ctg-kurva (åkte in till förlossningen igår, tar mer om det imorgon, och de ville ha in mig på en extra koll.)

Nu ska jag återgå till tvn men imorgon kommer det lite shopping-bilder, mer om gårdagens besök på förlossningen och självklart en rapport om morgondagens besök på ante...

Haha, nu måste jag skärpa mig med bloggandet... Har lite idéer som jag tänkte försöka hinna med ikväll, just nu är det dock lite städning och matförberedelser som står på schemat. Mamma kommer över sedan och jag ska bjuda på tacos så det blir ju lite som ska förberedas, men först ska jag fixa rent allt i köket.
Höres senare

Denna veckan har orken för att blogga inte funnits, inte alls. Tess har börjat på dagis och vi har varit så trötta båda två.
Har varit en del annat runt om som tagit massor med energi, fixa pengar för kommande månad, inskolning, arbetsförmedlingen... Sedan tar det mer energi än man tror att plötsligt vara ensam hemma med Tess hela veckorna. Jimmy är hemma över helgen dock så lite avlastning har jag fått, och på måndag börjar han sitt nya jobb, dessvärre måste vi knöla lite för att klara av ekonomin under majmånad också, men sedan börjar det verkligen reda ut sig. Sitter och väntar på att boendet ska ordnas också, fortfarande inte hittat något riktigt som passar oss riktigt (vi kommer ju vara 4 personer så lite kräsen är man ju, speciellt eftersom jag kommer vara hemma stora delar av tiden). Om inte annat har vi ju lägenheten här, jag klarar mig själv också. Jimmy har ju sina 10 pappadagar när Knyttet kommer så där får jag ju två veckor med vuxet sällskap.

Ja, rätt låt vann och det fanns bara två andra låtar i finalen som jag tycker kunde konkurrera ens, nämligen Sara Varga och Swingfly. Jag har inte följt hela cirkusen, det börjar liksom bli lite för mycket känner jag som alltid varit en riktigt melodifestival-fantast utan har bara hört finallåtarna någon enstaka gång vardera och undrar verkligen om utbudet var så fruktansvärt dåligt i år att detta var det bästa.
Men rätt låt vann, den kan slå ganska rejält i Europa, en snygg, ung kille med riktigt bra röst och en låt som är lite tuggummi för öronen, trevligt i början men segt efter x antal gånger.

Det som verkligen retar mig är dock att det aldrig verkar vara ok att skicka en bra låt om artisten är okänd, se bara på Eric Saade, hans låt förra året var mycket bättre men då var han okänd för svenska folket och ut åkte han på rumpan. Anna Bergendahl (gud vad jag fortfarande har svårt för den låten) var igenkänd av många från Idol och då gick det för sig. Carola kan ställa upp med vilken skitlåt som helst och ändå vinna, hon är ju motherf*cking Carola...

Idag är vi så äntligen nere på tvåsiffrigt, kanske inte en lika tydlig milstolpe som med Tess men ack så stort ändå. Om Knyttet bara vill kika ut när det är sagt så är det mindre än 100 dagar kvar tills jag äntligen får se och hålla i min lill* krabat för första gången.

Mammas lill* ♥

Jag saknar min älskade sambo så otroligt mycket. Tänk att vi spenderade hela det första året av vårat förhållande så här, bara få se varandra på helgerna, 35 mil ifrån varandra i veckorna... Men ändå, det vara bara 1 år av våra snart 4 år tillsammans. Nu är situationen väldigt annorlunda, nu har vi ju ett gemensamt barn och ytterligare ett på väg så min tillvaro kretsar kring det. Jag är tacksam över att det bara ska bli en kort period dock, snart ska vi få vara tillsammans som en familj igen även i veckorna, bara vi får tag i en lägenhet och får flytten avklarad.

Jag hade verkligen glömt att jag kunde sakna honom så här mycket, bara en sådan grej som att gemensamt planera vad som ska ätas blir plötsligt så fantastisk. Men nästa helg så kommer han hem, jag räknar dagarna redan nu. Jag vet att jag klarar av detta, herregud, det är klart att jag gör! Sedan så sitter jag i nästa sekund och känner mig så ensam igen, och då börjar jag inse hur mycket jag beundrar min mamma, så här har hon haft det under så många år, höggravid och gräsänka. Nu är jag visserligen inte höggravid ännu men stundtals känns det så med alla krämpor som smyger sig på en och en mage som känns enorm mot när det var Tess som låg där inne.

Mina finaste på midsommarafton

Tess sitter och äter frukost för andra gången idag (vi har en bråk-morgon) och sitter och kikar på Nickelodeon, något småbarnsprogram där barnen ska "hjälpa till". Sista uppmaningen var att de skulle ropa "Släpp Bunny" när kaninen var precis över pojken som den tillhörde, och nog fasen satt hon tyst tills precis när de var över honom, då skriker hon till och sedan dess har det inte varit ett knyst, tills nu när det är ett annat program. Undra om det bara var en ren tillfällighet eller om hon faktiskt förstod och försökte göra som de sa...

Måste ju bara påpeka att idag är det bara 100 dagar kvar till BF. Minns att det verkligen kändes magiskt med Tess då, 100 dagar är ju ingenting när man klarat av 180 redan :)

Jimmy fick jobbet :D
Nästa del i väntan går ut på att se vad som händer med boende, om någon av lägenheterna han ska kolla på nästa vecka är fräsch nog för oss (vi är kanske inte kräsna men vi har vissa krav på hur det ska se ut om vi ska kunna bo där med våra barn) och om vi får kontrakt på någon av dem. Sedan sak denna sägas upp och så får man hoppas att någon vill ta den lite i förskott då så vi slipper dubbla hyror en månad. Det är mycket som händer nu men det är åtminstone bra grejer som händer...

Det är verkligen något av det värsta jag vet, att vänta på besked som kan förändra nästintill hela ens liv.
I eftermiddag ska Jimmy få besked om ifall han får jobbet eller ej, det lät som att han hade väldigt goda möjligheter och det enda som var ett frågetecken var det faktum att vi i så fall ska flytta, vilket han påpekat inte är något problem. Oavsett så är det bara jag och Tess fram tills torsdag nästa vecka, eller längre. Och nästa vecka är det dags för inskolning på dagis också...

Midsommar i Finhamn 2008

Det har varit lugnt här ett tag nu, dels har jag varit på Gotland under helgen (bilder kommer) och så är jag och Tess ensamma hemma denna veckan eftersom Jimmy är uppe i Stockholm igen. Vi sitter mest och väntar på besked om huruvida han får jobbet eller inte, om han får det så är det lägenhetsvisningar för hans del i början av nästa vecka i Fisksätra, två mer eller mindre identiska lägenheter, frågan är bara om någon av dem är tillräckligt fräsch för att det ska kännas bra och helst vill vi ju ha badkar också. Vore helt underbart att få badkar precis innan förlossningen så man har det att lägga sig i och försöka koppla av genom latentfasen, dusch är ingen riktig höjdare får jag ju påstå, och badkar vore helt underbart för Tess.
"Tyvärr" är det bara 3or (vi har ju en 4a nu) men ytmässigt är de bara drygt 2 kvm mindre än denna och då känns det som att det inte vore det minsta svårt att låta barnen dela rum när Knyttet väl ska flytta ut från vårat sovrum. Jag ahr redan instruerat Jimmy att kolla om det finns badkar och plats för tvättmaskin, för egen tvättmaskin SKA vi ha sedan, speciellt om man bor i ett hus med så pass många lägenheter som det blir då och med två småbarn känns det inte realistiskt att inte ha en egen maskin i lägenheten.

Jag var dessutom med om en något "udda" upplevelse förut, vårt samhälle är ju ganska litet och vi ahr nog bara deltidsbrandmän mig veteligen, jag lyckades i allafall gå förbi brandstationen precis när de kom farandes för en utryckning i sina privata bilar, den ena kom som en biltjuv i fullfart bakifrån och svängde in strax framför oss, precis efter kom en annan som svängde in precis bakom oss och sedan ställde sig på bromsen så det stank efteråt, ändå lyckades han precis stanna innan bilen skulle ha dykt in i en stor snödriva... Det är först då man inser hur snabbt de måste släppa allt de har för händerna och rusa iväg om larmet går, när man nästan blir överkörd av dem.

Jag skulle helt ärligt kunna slockna nu, så otroligt trött redan. Jag har dock inte ens börjat packa inför helgen ännu så det kan jag ju glömma helt, dessutom är maten på gång. Efter mat och packning ska det blir en lång dusch, eller en snabbdusch och tidig sänggång, hur sjutton ska jag palla att vara vaken resten av kvällen? Imorgon blir det riktigt tidig uppgång igen, måste komma hemifrån kring halv 6

Nyligen hemkommen från jobbet, blev 6 timmar idag och för en gångs skull så funkade det ganska bra, inga svimningsanfall åtminstone men luften där är så torr så jag har nog hällt i mig 1,5 liter vatten eller så redan.
Ska ut och montera in bilbarnstolen i bilen igen sedan och så ska jag leta fram min lilla resväska och börja packa inför helgens mini-semester.
Min lilla prinsessa sov när jag gick till jobbet och somnade ungefär 15 minuter innan jag kom hem, lite halvtragiskt nästan eftersom jag inte kommer se henne på hela helgen.

Nu sitter jag och spånar, Jimmy ska på en andra intervju om jobbet i Sthlm på måndag och det lät som att de var väldigt intresserade så jag sitter och grubblar på detta med förlossningen. Om han nu får jobbet, vart vill jag föda? Får vi en hyresrätt "snabbt" så är inflyttningen troligen i början av juni, hur sjutton gör vi då? Antingen flyttar vi upp då, vilket ju känns troligast, eller så bor jag och Tess kvar här tills efter midsommar/förlossningen. Vill jag föda här, i Skövde, eller vill jag föda i Stockholm, och om det blir Stockholm, vilken av alla förlossningsavdelningar ska man välja i första hand då?
Ni som fött i Stockholm, vart har ni fött, hur länge låg ni kvar på BB och hur upplevde ni miljön och allt runt omkring? De lägenheter vi kikar på i dagsläget ligger i Fisksätra och då tror jag att KS i Huddinge eller SÖS är närmst, och därefter KS i Solna, men jag vet ju absolut ingenting om dem och framför allt är det ju BB-avdelningen som är viktigast... Jag vill ha all input jag kan få nu, det blir plötsligt så mycket extra att ta hänsyn till.

Nu har jag äntligen fått lyssna på Knyttets hjärtljud, ett par sekunder åtminstone... Vilken jäkla busfrö det är i min mage, vi fick leta, och leta, och leta innan vi väl lyckades höra några hjärtslag, och det varade i ungefär 15 sekunder innan h*n flyttade på sig igen och efter det lyckades vi inte hitta dem igen, däremot hörde vi en hel del sparkar riktade mot dopplern och såg dem utanpå.

Jag som dessutom börjat misstänka ett stort sf-mått mot med Tess men nehejdå, det var till och med en centimeter mindre än med Tess.

SF-mått: 23 cm
Hjärtljud: 148 slag/minut
Blodtryck: 110/60

Vi har haft en tuff natt här hemma. Vid 23-tiden vaknade Tess helt hysterisk, efter en liten stund kunde vi bara konstatera att det måste vara magknip för hon pruttade lite och lugnade sig, sedan slog det till igen och vi fick inte röra henne, nappen gjorde henne ännu mer hysterisk. En stund efter midnatt så somnade hon tillslut i våran säng efter att ha krupit upp och lagt sig med ryggen mot Jimmy, tätt intill. Själv hade jag jättesvårt att somna och vaknade ungefär en gång i timmen, för varje gång hade jag mindre plats kvar i min halva av sängen. När jag till slut vaknade strax innan 6 så låg Tess på snedden tvärsöver min säng och Jimmy låg mitt i sängen så jag hade ca 15 cm kvar att ligga på, och när jag försökte vända mig så var det inte skönt utan resulterade i extrema sammandragningar... Nej, jag vet precis varför vi inte samsover, Tess och henens pappa är lika bra på att snurra och bre ut sig i sängen så skulel vi samsova skulle vi behöva en säng som helst är 250 bred