Kroppen:

Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter. Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet:

Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

---

Lungorna trycks uppåt, oh ja, det är inte alltid det lättaste att andas ordentligt. Men jag har ju verkligen känt att det är "för lätt" stundtals, knappt någon kännbar foglossning alls, inga svullna fingrar, fötter eller liknande och jag kan fortfarande få på mig strumporna på egen hand, stundtals.
Tänk att vår lill* älskling skulle klara sig utan problem nu, det känns så oerhört skönt! Men h*n får ju gärna stanna kvar där inne ett tag till, så vi får klart barnrummet innan och har ordning på allt annat runt om.