När man surfar runt på nätet och läser om allas "krämpor" och hur deras kroppar förändras osv under graviditeten börjar jag ibland fundera på om jag verkligen är gravid.
Jag har inte känt av någon foglossning alls, vilket tydligen ska vara ganska vanligt så här pass långt in i graviditeten
Jag vaknar sällan på nätterna och behöver gå på toa, har hänt några få gånger men andra verkar få springa konstant.
Jag har inte börjat samla på mig massor av vätska i kroppen, förlovningsringen sitter lika löst som innan
Jag har inte råkat ut för någon kramp i vader och liknande
Brösten har inte växt något märkbart
Jag har inte gått upp de 5-7 kg som brukar vara normalt så här långt in i graviditeten
Jag har väldigt lite gravidmage jämfört med så många andra.

Jag vet att det är väldigt individuellt men ingenting. Ibland börjar jag ju fundera men då sparkar det till i magen igen som en slags påminnelse. Men nej, jag tänker inte klaga på att ha en lätt graviditet, det känns väldigt skönt och underlättar ju för mig om jag kan lyckas få något extrajobb också, har jag inga problem hittills så klarar jag kanske av mer än en del andra i min sits skulle göra...
Just nu har jag väl egentligen bara några tydliga tecken på att vara gravid, dels en mage som synbart rör på sig då och då och där det fladdrar runt en liten goding stor del av tiden. Bildbeviset från ultraljudet för 8 veckor sedan. Lite rundare mage än normalt och utebliven mens. Nej, nu ska jag lägga mig ner en stund och njuta av när bebis tränar upp sina muskler där inne.

Så börjar sambon skolan igen idag, andra året av tre... Hoppas på att han ska få in tentaresultatet från mattetentan snart sedan är det bara att köra på.

Skickade in en intresseanmälan till ICA Maxi igår, och jösses vilka roliga frågor de hade i formuläret. "Nämn tre kända personer som du tycker har stark utstrålning", jo jag tackar.. Tog en stund att komma på tre stycken men det gick till slut. Massa andra roliga frågor också, men det är väl så det ska vara, ett bra sätt att sålla bort oseriösa ansökningar kanske. Ska även försöka få tag på butikschefen på ICA här i stan och höra mig för om eventuellt extrajobb i alla fall. Skulle gärna sitta i kassan eller plocka varor osv.

Nje, nu ska jag fixa lite lunch här hemma, ringa älsklingen och höra om han kommer hem snart och vill ha han med.

Så, då har jag nästan lyckats beta av hela tvätthögen. Tvättat täcket till vagnen och kudden, ytterligare ett steg på vägen ;)
Ska gå upp till affären och köpa lite småsaker till middagen, blir tacos igen ikväll, har så mycket grönsaker i kylskåpet så att njuta av så god mat flera gånger på en vecka är nästan godkänt nu.

Springer fram och tillbaks till tvättstugan idag, inte så mycket tvätt men det lilla som är är skönt att bli av med ändå.
Kan ju säga att bebis inte gillade när ena maskinen körde igång centrifugen när jag var där ute, blev en hel del protestsparkar men nu är det relativt lugnt i magen igen

Så, ytterligare en lördag har passerat och det enda vettiga som har hänt är att man har blivit en dag äldre...

Har suttit och hjälpt en tjej med hennes bloggdesign, lite kodning som alltid är lika kul. Passade på att göra småjusteringar med min egen blogg under tiden, och jag ska fixa en bild på mig själv till min lilla presentation i menyn snart. Det är lite svårt när man aldrig har några snyggdagar längre.

Har även skaffat lite irriterande reklam till bloggen, tanken är att de få kronor man kanske kan få in i månaden ska gå till bebis, huvudsakligen. Merparten av det ska i allafall användas till sparande och att köpa lite leksaker, möbler osv till bebis, både nu och sedan. Så vi får ju se vad som händer. Jag kommer nog aldrig kunna komma upp i Kenza's klass när det gäller reklamintäkter, men det är kanske inte så konstigt, jag är inte en rik och ganska bortskämd brud med kläder, mode och att bli fotad som största intresse.

Hittade en gammal bild på en av syrrans "gamla" hästar när jag rotade runt på datorn förut. "Lille" Challe, en häst som nästan hade för mycket innanför pannbenet för att jag skulle hänga med odentligt (eller snarare har kanske).

Jag är en sådan människa som hittar svamp i skogen först när jag ramlar och hamnar med näsan på dem, jag är helt svampblind... Men bär däremot kan jag hitta massor.
Så, blev ingen svamp plockad för oss, men däremot fick Jimmy med sig lite svamp av mina föräldrar så helt lottlös blev han inte. Och så blev det någon liter blåbär också, så han har lovat att baka blåbärsbullar någon dag. Får se när det blir av.

Fick även med oss tomater, lök, gurka och plommon hem från mamma och pappa, väldigt trevligt med hemodlade grönsaker även om de inte är just från vårt eget hem.

Kan förresten tillägga att det inte var så underhållande att gå i skogen stundtals, fick massa sammandragningar ett tag där, så det blev ingen lång runda ändå, men nu kan jag åtminstone säga, helt ärligt, att jag plockat blåbär i år..

Självklart skulle min mama oringa och ge sambon idéer om att vi ska ut i skogen och plocka svamp och blåbär imorgon. Jag som inte gillar svamp, och som tycker blåbär är sisådär... Men men, lite skogslukt är inte helt fel, önskar bara att det hade varit i kombination med lukten av häst då, den mest underbara kombinationen jag vet..
Ska även försöka röja ur lägenheten lite och ta lite kort på de bebisgrejor vi har hemma för tillfället.

Har för övrigt budat hem lite bebiskläder på Tradera nu ikväll, en ursöt fleeceoverall och ett paket med 14 par strumpor. Borde få hem det på måndag, och då ska det fotas... :)

Småtittade på reprisen av Uppdrag Granskning nyss, de pratade om bemanningsföretagen för läkare och de problem de skapar, bl.a svårigheterna med att få träffa samma läkare mer än en gång, läkare som inte är ordentligt kontrollerade osv.
Men, jag förstår ju varför så många väljer att arbeta via bemanningsföretag av våra läkare. Man kan i princip själv bestämma vart man vill jobba och hur mycket. Några månader på vintern i Stockholm och sedan under sommaren på Gotland, inte helt fel. Dessutom bestämmer man själv hur mycket, en specialistläkare vid ett bemanningsföretag, som arbetar halvtid har en månadslön på ca 100.000 kr. En läkare som är heltidsanställd av landstinget tjänar ca 35.000-50.000/månad.

Men vad beror läkarbristen på i Sverige egentligen?? Jag menar, det krävs 20,0 i slutbetyg från gymnasiet och 2,0 på högskoleprovet (det är i princip omöjligt att komma in om du bara har ena även om det går). Sedan LOTTAS platserna ut, och vi skriker efter fler läkare i landet, och har gjort det de senaste 10-15 åren. Vad f*n är problemet? Det finns uppenbarligen tillräckligt många som har ruggigt bra betyg och som verkligen vill läsa till läkare, men lotten avgör om man lyckas komma in på utbildningen.
Jag har i alla fall 2 stycken föredetta klasskamrater som läser till läkare nu, om inte någon av dem hoppat av men eftersom båda verkligen drömt om att bli läkare så tvivlar jag. Jag är imponerad av dem, det är en tuff och väldigt lång utbildning att ta sig igenom, men de har ju inga problem att få jobb efter utbildningen till skillnad från så många andra...

Så, då har man klarat av uppföljningen på Arbetsförmedlingen för denna månad. Tog bara lite över 1 timme i kö innan det var min tur, måste älska AF. Passade på att smita in på Försäkringskassan under tiden som jag väntade, där har de typ en eller två i kö samtidigt, AF har ca 10 st som väntar, och deras handläggare snittar en kund i kvarten. FK snittar en kund var tredje minut... Försökte anmäla oss till ett informationsmöte angående föräldrapengen här om veckan, men fick ingen bekräftelse så jag tänkte att jag kunde kika in där och höra med dem om vi var anmälda eller inte, nu är vi det i alla fall. Var någon bugg på FK's hemsda när jag försökte troligen.
Så, 8 september ska vi på infomöte med FK, känns som att det händer något då i alla fall, så vi har lite bättre koll. 10 september ska jag till barnmorskan och få mitt moderskapsintyg och lyssna på hjärtljud. Äntligen har det börjat hända något igen...

Handlade mat också när jag var i centrum, var huvudsakligen färskvaror som vi behövde så nu har vi mjölk, smör, juice osv i kylskåpet igen. Helt underbart.. :)
Blir för övrigt tacos ikväll, vegetarisk, som vanligt. Av någon anledning tål jag inte smaken av tacokryddad köttfärs nu under graviditeten utan det är bara vegetariska tacomixen från SantaMaria som funkar, men den är helt ljuvlig så jag klagar inte...

Har så ruggigt ont i min vänster axel, och det strålar ut i hela armen och ibland upp i nacken och nästan i örat. Enda ställningen som funkar för mig med armen är typ med vänsterarmen över huvudet.
Hade likadant i förra veckan, varade i kanske två dagar för att sedan ge med sig lika plötsligt som det kom. Antar att jag måste ringa vårdcentralen imorgon bitti om det inte har släppt, så att det inte är något värre än en strulande muskel eller nerv i kläm. Jaja, får se vad som händer då, men trots att det inte är en kraftig värk så är det en så ihållande värk att jag bara känner för att gråta stundtals, tur att bebis sparkar lite lagom ibland också så jag har något trevligare att vända uppmärksamheten mot.

Kroppen:

Om du hittills inte funderat så mycket över det här med att vänta barn, blir det mer uppenbart nu när magen blir större. Du har nu gått upp 5–7 kilo, vissa ännu mer. Det är vanligt med ryggproblem, till exempel att du känner dig trött eller har ont i svanken. Foglossning är en annan vanlig åkomma under graviditeten. Det beror på att brosket i fogarna som håller ihop bäckenbenen luckras upp något av graviditetshormonerna för att ge plats åt barnet när det sedan ska födas. Man blir överrörlig i bäckenlederna och kan få smärta och inflammation när bäckenbenen gnider mot varandra. Skulle det drabba dig får du försöka ta det lugnare och anpassa dig till vad kroppen klarar av. Efter förlossningen är det extra viktigt att inte belasta bäckenet för mycket genom att till exempel bära tungt, på så sätt kan fogarna läka. Man kan känna av hur livmodern drar ihop sig och blir stel ibland, så kallade förvärkar, livmodern tränar på detta sätt upp sig inför förlossningen. Ibland kan vibrationer eller gropigt underlag från när man åker bil framkalla förvärkar, men det är helt naturligt.

Barnet:

Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 centimeter långt. Barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut.

----------------------------------------------------------------

Är nog lyckligt lottad, hittills har viktuppgången inte varit något att tala om (ligger just nu på ca. -6 kg) och ingen ryggvärk eller liknande. Väldigt skönt att känna att man kommit undan graviditetskrämporna än så länge. Många brukar ju ha problem med halsbränna också, men ingen alls för mig.
Det är så fantastiskt att veta att allt har gått bra hittills med, vår älskling växer och blir starkare för varje dag, även om h*n är ganska lat ibland.
Satt och pillade lite med vagnen igår, väldigt mycket att klura ut när man aldrig har haft med en barnvagn att göra mer än knuffat den framför sig innan, det är dessutom en kombivagn så det är mycket funktioner som inte kommer användas första året också. Men vi ska nog kunna lista ut de sista små sakerna innan det är dags för bebis att kika ut, annars så skäms jag och erkänner att jag och sambon inte var så smarta och tekniska som vi har trott hittills ;)
2 veckor till nästa besöket hos barnmorskan, då ska magen mätas och så får vi lyssna på hjärtljuden, ska bli underbart. Det mindre underbara med besöket är ju blodprovet, mitt andra blodprov i mitt liv, men första gick fint så andra ska nog inte bli några problem heller.

Har suttit och roat mig lite i photoshop idag, kanske syns på headern?
Även hjälpt en tjej med att fixa hennes header lite, och har tänkt försöka leka med lite bilder sedan. Om det blir hyfsat så kanske jag visar lite sedan ;)

Sista dagarna innan pengarna från försäkringskassan ska komma, hoppas de håller sina löften när det gäller den ersättningen eftersom det är något som jag måste skicka in närvaropapper för varje månad för att få ut mina pengar... ca 14 dagar står det på blanketten och nu har det gått 14 dagar sedan jag lämnade in den så hoppas verkligen det blir i nu i veckan jag får pengarna, det är en sak om det tar tid att få igenom alla papper i ansökningar osv, men något som måste "ansökas" om varje månad borde de ha bättre ordning på. Har äntligen fått besked om att de har börjat kolla på vår bostadbidrags-ansökan också, så de pengarna borde kunna ramla in snart, kan inte se vad som skulle hindra det eftersom vi inte haft särskilt höga inkomster i år.

Har en tjockisdag idag också, bebis ligger i någon skum position ibland så jag ser riktigt rund ut med konstig form på magen. Och så hoppar magen så det ser ut som att det är jordbävning på g där inne, jätte mysigt. :)

...när ni står vid kassan i en mataffär och ska ha en eller flera kassar också. Lägger ni kassen på bandet tillsammans med varorna eller tar ni den i handen och säger hur många ni har tagit till kassörskan?

Har hittat en diskussion där några kassörskor sitter och, i princip, skäller ut alla som lägger upp kassen tillsammans med de övriga varorna för att det är så jobbigt för dem att lyckas placera kassen så den inte trasslar in sig i bandet osv. Men jag ahr då aldrig blivit utskälld för att jag lagt kassarna på bandet, det går snabbare de gångerna än när jag ahr en kasse i handen, för då ska kassörskan ALLTID kolla så jag inte tagit mer än jag har sagt. Men hur gör ni själva??

Så, nu börjar det kännas som att man har hela förrådet fyllt med baby-grejor men det är ju långt ifrån ;)
Nu har vi vagnen (sedan några veckor) i förrådet, och igår fick vi hem alla tillbehören också. Även badbalja och en hel drös med leksaker ska ut i förrådet idag. Har även fått överta två babygym från min syster, och även spälsängen ska vi köpa av dem.
Det är väldigt mycket man ska ha hem, eller egentligen inte, väldigt lite man behöver men nog vill man ha allt det där andra till sitt barn också..
Fick även höra att vi har fått erbjudande om att överta en "sovkorg" som just nu används av Jimmys kusin, tänk vilket minne min älskling har, var ju ett tag sedan han pratade med sin mormor men igår kom han ihåg erbjudandet i alla fall ;)
Nästa steg är att se till att köpa hem en drös med kläder till bebis, och ett par mammabyxor, mina vanliga jeans räcker nog bara någon vecka till, och då MED gummiband...
Och ja, jag ska fixa lite bilder på grejerna sedan

Som väntat får vi en hel del skit för att vi väljer att behålla ett barn när vi inte har två höga, stabila inkomster. Nej, det är absolut inget drömläge, och ni har ingen aning (vissa har men många av de som snackar skit har inte) om vad jag önskar för mitt barn. Men när man väl står där, med ett positivt graviditetstest, oväntat, oplanerat, chockad(!) så är vi nog ganska många som inte kan med att bara göra abort så där. Det är ett litet mirakel, något helt fantastiskt och trots att ekonomin inte är lysande så har vi ett bra liv. Vi har mat på bordet, alltid, vi har en stor, ljus, fin lägenhet (självklart vill vi ha större, det vill de allra flesta), vi har tillräckliga inkomster för att klara oss varje månad, utan att vända oss till soc (vi har gått till soc 2 månader nu under sommaren, vilket vi hade behövt göra oavsett om jag var gravid eller inte), vi har en budget som tillåter oss att spara undan ganska rejält med pengar till vårat barn varje månad sedan, vi har råd (och vett nog) att ha vårat barn ordentligt försäkrat, att ge vårat barn en bra start på livet.
Man behöver inte ha 10.000 över att leka med varje månad för att kunna ge ett spädbarn ett bra liv, märkeskläder, dyra leksaker osv är lyxvaror, ingen människa, oavsett ålder, behöver det.
Det absolut viktigaste man kan ge sitt barn är kärlek, värme, ett hem, rena och hela kläder, ordentligt med mat... Tro inte att vi inte har räknat mycket och länge på hur vi ska klara oss, och vi har en stabil budget uträknad.

Ni som snackar skit, vänta med att uttala er tills ni vet vad ni pratar om.. För er skulle 10.000 kankse inte ens räcka till hyra och mat varje månad, men det handlar om prioriteringar, att tänka innan man handlar, att plocka bort onödiga utgifter osv, räkna gärna efter på era egna utgifter, hur många tusenlappar skulle ni kunna spara varje månad genom att skaffa billigare bil, flytta till en annan del av samhället ni bor i, storhandla, göra matlådor och kapa många av era andra onödiga utgifter... Man lär sig leva på det man har, man lär sig leva BRA på det man har och uppskattar det man får på ett helt annat sätt...

------------------------------

Förtydligande:

Ja, jag har ett alkoholfritt år, vilket tydligen är väldigt konstigt för någon i min ålder (har inte haft minsta problem med det, precis som vilket annat år som helst...) Och i början av året hade jag ett jobb, ett riktigt skitjobb så även om jag ville börja planera för barn då så var jag inte arbetslös, och även om jag väljer att ha ett alkoholfritt år för att eventuellt kunna planera och försöka bli gravid under året (chanserna ökar utan alkohol, även om det är marginellt) så planerade vi inte utan det var något som hände, en helt underbar "olycka"

Att jag reagerar så på alla dessa "mobbing-grupper" runt om på nätet där det skrivs allt möjligt elakt och sjukt om reklamen och tjejen beror antagligen på att jag har varit utsatt för mobbing under så många år...
Från att jag var ungefär 8 fram tills dess att vi slutade högstadiet var det psykisk mobbing i princip dagligen, min jacka slängdes i sopkorgen, jag blev kallad allt möjligt elakt, utfryst osv.
Under gymnasiet hade jag sedan inga vänner direkt, men däremot hade jag underbara klasskamrater som jag kunde prata med och umgås med, på skoltid... Mitt självförtroende har varit på botten, jag har varit deprimerad, haft självmordstankar, panikångest m.m men aldrig har jag sökt någon hjälp för detta, jag har tagit mig ur det (till ungefär 90 %) genom mina få, men underbara, vänner (ibland undrar jag varför de fortfarande står kvar vid min sida, men det är ju vad riktiga vänner ska göra), min familj och min underbare Jimmy. Han får stå ut med mycket men han finns kvar, han VILL vara kvar vid min sida och det finns ingen jag hellre vil ha vid min sida än honom.

Alla era underbara kommentarer värmer, men jag kan tyvärr inte låta bli att ta åt mig av de elaka kommentarerna heller. Vilken nedrans tur att de snälla utgör ca 99% av alla kommentarer jag får.
Har man sjävl aldrig varit utsatt för mobbing och haft så dåligt självförtroende så vet man verkligen inte hur det är, många saker kan man tänka sig in i, men att under ca 10 år ha undrat om någon, förutom familjen, någonsin skulle vilja ha mig, vara med mig, leva med mig är något som ingen kan ens föreställa sig. Att känna att det vore bättre för alla om jag inte fanns, att ingen skulle bry sig om jag inte fanns längre...

Och, till Viveca, get a life och ta reda på mer fakta innan du snackar så mycket skit...

Var riktigt härligt väder idag så jag och älsklingen tog en sväng till Karlsborg och spelade minigolf. Första rundan minigolf i år och troligen sista också..
Finns en bana här i lilla Tibro också men banan i Karlsborg är mycket roligare (udda banor), ligger mycket finare (precis bredvid Göta Kanal) och ibland är det ju kul att komma bort hemifrån.

Nu har jag tröttnat på all denna mobbing mot tjejen i Apoliva-reklamen. Hon är vacker, naturlig och modig. Väldigt få skulle våga ställa sig så "osminkad" och "naken" inför en filmkamera.
Alla förbannade FaceBook-grupper och diskussionsforum om hur läskig och ful hon är osv är ren och skär mobbing. Tror ni att hon inte har uppfattat allt detta "hat" mot henne? Att hon inte tar åt sig alls? Jag kan nästan lova er att det påverkar henne, om inte så är hon inte bara vacker och modig, hon är otroligt stark och säker i sig själv.
Jag personligen älskar Apoliva-reklamerna. Den nya, den för Apoliva Care är hon ännu vackrare i än den gamla.

Min personliga hat-reklam är däremot Polly-reklamen. *håller för öronen och skriker av fasa* Inte f*n blir jag sugen på att köpa en påse Polly när jag ser den reklamen...

Kroppen:

Man kan känna hur barnet rör och vänder på sig. Ännu finns det gott om plats i livmodern. Det går även att urskilja i vilket position barnet ligger. Ibland kan det göra tillfälligt ont i sidan som kan orsakas av att livmodermuskulaturen töjer sig mycket. Många upplever den här tiden som en positiv del av graviditeten. Barnet är inte alltför tungt än och det är fortfarande långt kvar till förlossningen. Men alla är inte lyckliga och mår bra under graviditeten. En vanlig orsak kan vara oro inför hur livet med ett litet barn kommer att bli. Vissa blivande mammor är ofta sjuka. Det beror på att immunförsvaret påverkas så att det fungerar lite sämre under graviditeten.

Barnet:

Barnet reagerar på olika sorters ljud som musik och röster. Barnet ligger ofta och suger på sin tumme. Huvudhåret har börjat växa ut och en del barn kan ha riktigt tjockt hår redan som nyfödda. Barnet hickar när det ligger i livmodern, ett nyfött barn hickar också ofta. Nu är det mer kännbart och känns igen som ett rytmiskt dunk.

------------------------------------------------------

Det går framåt! Sakta men säkert går det framåt, snart börjar det säkert kännas som att tiden har flugit förbi men just nu känns det inte riktigt så.
Snart är man dessutom inne i sjunde månaden men så känns det verkligen inte... Och då är man även inne i sista tredjedelen av graviditeten, lite läskig tanke..
Men just nu känns det ganska skönt att det faktiskt är ganska lång tid kvar innan det är dags för bebis att komma ut, så vi kanske hinner få ordning på alla bitar runt om. Extrajobb åt Jimmy, och förhoppningsvis åt mig, lägenhetsbyte (om det blir något extra jobb då alltså), målning, inredning, inköp av bebiskläder och sedan försöka tvätta upp allting och få i ordning på allt runt om. För nog vill jag ha alla grejer färdigt innan det väl är dags, så man kanske kan få njuta de sista veckorna och försöka ta in allt. Och så vi inte behöver stressa runt och försöka få ordning på allt när vår älskling väl har fötts, de första dagarna vill jag VERKLIGEN kunna njuta och umgås med min lilla familj.

Så kom IKEA-katalogen neddipmande i brevinkastet.


Så, alla snälla släktingar... Sådant bord vill vi ha till köket, födelsedagar osv på väg, och så är vi ju så snälla och söta även när vi inte fyller år ;)

Viveca skrev kommentar ang jobbsökningen: allså, söka butiksjobb på internet kommer ge noll. du kommer aldrig få jobb så utan erfarenhet plus magen. no no. sök typ releasy lr nått sånt telefonjobb. du vet, addici.
 
Nu är det ju så att jag har erfarenhet som butikssäljare då jag jobbat till och från i butik sedan i slutet av 2006 (timanställd, inringning o.dyl) och jag har redan fått nobben från just Releasy både via Manpower och direkt från dem själva.
Jag är för tillfället inskriven i Arbetsförmedlingens jobbgaranti för ungdomar och satsar på att försöka få en praktikplats vi det som i sin tur leder vidare till inringning eller lite timmar. Men som sagt, jag har erfarenheten, både av försäljning, varumottagning, kassa och en hel del mer..

-------------------------------------------------------------

Det är konstigt att du Viveca vet så oerhört mycket och ändå måste vara så anonym för att attackera någon.
Du känner inte mig, du vet ingenting om mig mer än det jag väljer att skriva här. Och det är synd att du inte har varit i en trevlig Jysk-butik för det finns mängder av dem runt om i landet.

-------------------------------------------------------------

Tillägger att jag inte tar åt mig av en persons kommentarer, speciellt inte någon som inte ger mer än ett namn, inget sätt att kontakta eller liknande. Jag vet inte om det är PMS eller något allvarligare problem som ligger bakom men jag är väldigt stolt över att ha arbetat på Jysk (och att jag får förtroendet att fortfarande hjälpa till vid behov). Det är ett väldigt varierat jobb med alla möjliga arbetsuppgifter som ingår i ett butiksjobb. Jag har fått erfarenheter och hamnat i situationer som jag hade haft svårt att få någon annanstans. Att som helt oerfaren 18-åring få chansen till ett sådant jobb är väldigt trevligt och något jag hoppas andra också får. Och jag tror fullt och fast på att det har gett mig erfarenheter som ger mig stora fördelar i mitt jobbsökande inom samma sektor, alltså detaljhandel.

Så har vi varit och tittat på lägenheten i huset bredvid. Spontana reaktionen är att vi INTE vill bo där.
Däremot fick vi samtidigt kika på en ledig trea i huset vi bor i, en trea som jag har drömt ljuva drömmar om innan men som i dagsläget är lite för dyr för oss. Och nu kommer jag drömma ännu mer ljuva drömmar om den lägenheten...
Den är stor, den är ljus och mycket enklare att göra enklare ommålning i än den andra. Dessutom är den väldigt fräsch i jämförelse.
Så, allt jag behöver nu är ett jobb (några timmar i månaden bara så är hyresproblemet löst) och några liter målarfärg och en pensel/roller. Och det är egentligen bara ett av sovrummen och ena hallen som behöver målas om helt (vill inte ha smuts-lila väggar), sedan behöver väl vardagsrummet fräschas upp med lite ny vit färg på sina platser.

Så, jag hoppas på att kunna få lite extrajobb på mitt gamla jobb snart, pratade med chefen som skulle skriva upp mig på inringningslistan igen, så några timmar borde jag väl kunna få i månaden tycker jag nu. Sedan har jag skickat ansökningar till Rusta, SDR, TAB, H&M, Hemtex och en del andra, jag vill bara ha några timmar av jobb varje månad så är jag nöjd, får jag mer är det en underbar bonus men några enstaka timmar så har vi råd med den extra tusenlappen i hyra och kan flytta upp en trappa.
Drömma går ju i alla fall...

I herrarnas 100 meter har 9.70 varit en dröm i alla år, för exakt ett år sedan gjorde han det. Usain Bolt, OS-finalen 2008, 16 augusti gjorde superloppet på 9.69, ett makalöst rekord.
Nu, exakt ett år senare, 16 augusti 2009 var det dags för VM-final, Bolt mot Powell och Gay... Det pratades om ett eventuellt nytt världsrekord, men aldrig hade väl någon kunnat drömma om att någon skulle komma under 9.60 de närmsta åren, men jodå. Han lyckades, 9.58, ohotad och på sitt härligt "nonchalanta" sätt sprang han i mål och fick världen att häpna.

Även om 100 meter inte är en favorit-gren för min del så nog njuter jag i fulla drag de få sekunder ett sådant fantastiskt lopp varar.
Han förtjänar all respekt, inte bara en fantastisk idrottsman, en härlig publik-friare också...

Egoinas mamma skrev ett inlägg idag som fick mig att börja fundera över människans konstiga beteende.

Jag är inte religiös och försöker inte hacka på någon som är heller. Men varför begtraver vi våra döda 2 meter under jord? Är inte tanken att de ska komma till Gud? Och senast jag kollade satt väl Gud uppe i Himlen och tittade ner på oss. Så varför placera våra döda närmare Djävulen och Helvetet än Gud och Himlen?
Är det ett sätt att retas med Djävulen? Räcka ut tungan mot honom och säga "Haha, den fick du inte den heller..."

Jahapp, så ligger man i soffan, äter salta jordnötter, dricker cola och tittar på The Village på kanal 5. Och vad händer då? Jo, bebis, som jag inte känt så mycket av hittills i dag får hicka!! Och det var en sådan där hicka som jag själv skulle fått panik av om det hade varit jag, 5 minuter höll den i sig, men jag klagar inte. Jag ÄLSKAR att känna bebis rörelser, även om det bara är lite hicka.

Nu ska jag återgå till filmtittandet och försöka låta bli att somna i soffan..

Har fått lite frågor om mag-bilder och nu börjar det synas att jag inte bara är fet utan att det faktiskt finns en annan anledning till magen också så nu kommer de första ;) Riktigt så rund brukar inte magen vara i alla fall
Tagna nu ikväll...

Så har de äntligen lyckats ta reda på hur lång tid av sitt liv en kvinna spenderar gråtandes, en fråga jag ställt mig många gånger (eller inte).
Engelska forskare har kommit fram till att en kvinna som lever 78 år gråter ca 16 månader av sitt liv.
Jag kan tillägga att journalisten på Aftonbladet som skrivit artikeln behöver gå en snabbkurs i svenska och lära sig att det heter slagit och inte slått.

I artikeln finns även en lista över de vanligaste orsakerna till att en kvinna gråter i olika ålderskategorier. 0-1 och 1-3 år känns väldigt normala, ont, sjuk, hungrig, vill något och liknande.
Även kategorin 4-12 år är ganska rimlig i mina ögon. För nog har vi alla blivit ledsna när mamma eller pappa sagt till oss om något som vi inte har gjort eller som vi har gjort. Även i den ålderkategorin dyker självklara punkter som att man har gjort sig illa och att man är trött upp. Och den inte så otippade: Bråkat med en vän
Men, sedan nämns i artikeln att från ålder 13 och uppåt gråter kvinnor över ungefär samma saker och ungefär lika mycket. Och där börjar det dyka upp lite mer, för mig, oväntade anledningar, eller så är det bara formuleringar, för i ålder 13-18 finns orsaken: Hemska människor. Nu vet jag ju inte vad som menas med hemska människor i detta läge.
När jag läste igenom listan dök en punkt upp som skulle vara lite otippad men rolig om den var med på listan i någon ålderskategori, och nog fanns den där.
Ålder 19-25, nr 5 på listan: Ska ha barn. Men rimligtvis borde den kunna benämnas som hormoner, precis som det gjordes under 13-18... Men när hormonerna rusar på någon i 20-års åldern är det nog oftare på grund av just en graviditet så ok... Jag lovar, jag har gråtit en hel del hittills under graviditeten. Men den mest förvånande punkten för mig i både 19-25 och 26+ kategorierna är den punkt som toppar båda kategoriernas "gråtorsaker" nämligen en gråtmild film...


(Bild lånad från google)

Men, hur många av dessa tårar fälls i någon annans närvaro? Speciellt när man kommit upp i tonåren och över. Jag är en väldigt gråtmild person, men jag undviker helst att gråta i främlingars närvaro. Hur är det med er? Är ni gråtmilda av er?

Snart ska jag börja med maten har jag tänkt. Ska koka lite potatis och steka varsin laxfilé. Blir lite sallad och gräddfil till det hela också.
Mamma ringde tidigare och frågade om vi ville ha lax imorgon, och erbjuder hon sig att fixa kokt lax med hemgjord dillsås så säger jag inte nej. När mamma lagar kokt lax så är det en hel lax med skinn, fenor, ben, huvud... Alltså rubbet. Det åker in i ugnen tillsammans med några knippen dill och lite citronskivor, täckt med ugnsfolie.
Det var en av mina absoluta favoriträtter när jag var yngre, kanske inte den vackraste rätten men oh så gott.
Jaja, drömma om morgondagen är lite tidigt just nu känns det som, men gott ska det bli.
Och nej, vi äter gärna lax två dagar i rad, är ju inte så ofta man får ett så trevligt erbjudande från mamma.

Hmm, nu har jag börjat få lite frågor om tiden innan bloggen. Så en "kort" sammanställning kanske är på sin plats.

Född 1987 i Nkpg, har 2 äldre helsystrar och en äldre halvsyster.
Flyttade till Västergötland 1993
Fick min första egna häst samma år, en shetlandsponny som hette Mulleman, under de kommande åren avverkades ytterligare några ponnies. Melissa, en lite galen fjording och Macro, en helt underbar men envis new forest-korsning. (Ser ni ett mönster i namnen? ;) )
Gick ut grundskolan med bra betyg (idrotten var mitt enda g)
Kom in på matematikgymnasiet i Danderyd och skulle läsa första året på distans, men valde sedan att fortsätta vanliga naturvetenskapliga programmet här istället. Läste miljövetenskaplig inriktning och tog studenten, 2006, med över vg i snitt. Mina favoritämnen i skolan var alltid matematik och språk. Läst upp till matematik E och läst franska i 7 år.
Började som timanställd på Jysk i Mariestad november 2006.
I maj 2007 träffade jag min sambo, fästman och pappan till bebis i magen (samma person alltså ;) ) på Aftonbladets (numera nerlagda) chat. Vi chattade i ungefär 3 veckor innan han kom ner för att träffa mig i verkligheten. Midsommarafton 2007 kom han med tåg till Skövde och jag var hypernervös. Men när han väl kom av tåget så lugnade sig nerverna rejält. Vi åkte hem till mig och mina föräldrar. Där var då mina två helsystrar med familjer och allt funkade fint direkt. Den dagen blev vi ett par och har varit tillsammans sedan dess.
Han åkte hem igen på söndagen eftersom jag skulle jobba, men redan på måndagen tog jag tåget upp för att hälsa på honom och umgås med honom några dagar.
I början av juli flyttade jag till min första egna lägenhet, i Mariestad.
Jobbade ganska mycket på Jysk fram tills jag började högskolan i augusti 2007. Började läsa på biståndsingenjörsprogrammet på Högskolan i Skövde men hoppade av strax innan jul. Under våren 2008 läste jag istället spanska (fristående kurs) och logistik på distans (också fristående kurs).
Skottdagen 2008 förlovade vi oss.
Ströjobbade på Jysk under våren och sommarjobbade likaså.
25 augusti 2008 blev vi sambos i vår nuvarande lägenhet och älsklingen började läsa till programmerare vid högskolan.
Under hösten 2008 blev det några få tillfällen med jobb på Jysk och några mindre lyckade nya jobb.
Våren 2009 startade jag och en kompis upp varsitt företag med planen att samarbeta, tyvärr fick vi ingen respons från allmänheten och beslutade oss strax därefter att lägga ner våra företag. Mitt företag fanns från 1 mars till 1 april 2009.
20 april gjorde jag att graviditetstest som visade positivt, en chock men obeskrivlig lycka samtidigt.

Hoppas det räcker för alla er som undrar ;)
För mycket mer än så får ni nog inte från mig ändå.

Är du en fördomsfull person?
Vad är din första tanke när du ser:

• någon i tonåren som går med en barnvagn?
• en tjej med ganska mycket smink och kort kjol på stan?
• någon äldre person med en barnvagn?
• en bröllopsannons där paret i fråga ser unga ut?
• en ung kille med baggybyxor?
• en kille i rosa skjorta?

Detta är bara några exempel på saker jag kan komma på just nu där man ständigt hör kommentarer från andra om det ena och det andra. Och en del av dessa punkter är sådana som jag själv reagerar på.

Min första tanke om jag ser en äldre person med barnvagn är att det är mormor/farmor/morfar/farfar som är ute på promenad med sitt barnbarn.

Det enda sättet att motverka fördomar är att motbevisa dem. Ju fler unga, omogna föräldrar man träffar på desto mer ökar ens tankar att det är så unga föräldrar är. Enda sättet att motarbeta dessa fördomar för ens egen del är då att ta till sig alla degånger man träffar unga föräldrar som är precis motsatsen.
Fördomar är tyvärr något som alltid kommer finnas, så det är upp till oss alla att bekämpa våra egna fördomar och även visa andra att deras försdomar är just det, fördomar.

Så, nu har man slutligen fått tag på hyresvärden och bestämt tid för visning av lägenheten i huset bredvid. Måndag klockan 10 ska vi ta oss en titt och se om vi inte kan komma överens med dem ang. tapeterna på något sätt för så som det ser ut vill jag inte ha det.
De får gärna dra av lite på hyran den/de första månaderna som ersättning för materialkostnad så kan jag och kanske mamma försöka fixa till det så man står ut med att bo där de närmsta åren.
Hade det bara gällt en kortare tid så hade jag nog kunnat stå ut men så som det ser ut är det typ omöjligt att faktiskt inreda på ett snyggt sätt. Ena väggen kan man ju inte täcka med några tavlor eller möbler alls utan att det ser skumt ut, andra är ara gräslig ;) ena sovrummet är helsvart tapet i (kan vara snyggt men får rummet att se väldigt litet ut) och det andra är väldigt skumt tapetserat/målat. Så om jag får min vilja igenom är det alltså 10 väggar som ska tapetseras om innan jag kan tänka mig att flytta in.
Har redan börjat planera hur jag vill inreda utan att ens ha sett lägenheten ordentligt, men det är så skadad jag är antar jag. Allt måste stämma i mitt huvud innan jag kan vara riktigt nöjd men som jag uppfattat planlösningen så ska det gå ganska bra.

Låter kanske skumt att vilja flytta till en större lägenhet när man har lite småskral ekonomi, men vår budget för hösten/våren klarar en hyreshöjning på ynkliga 300 kr ganska bra. Och ett extra rum när man ska få tillökning är ju inte helt fel...

Så var man fast i craving-träsket igen... Så, någon av de närmsta dagarna MÅSTE jag få mosa i mig en moppemacka (pitabröd fyllt med skinka, ost och kebabsås) eller så kommer jag bli ett hormon-monster igen.

Så, nu har man klarat av de första 14 dagarna av jobbgarantin. Var uppe på arbetsförmedlingen igår och lämnade in min första närvarorapport och pengarna från försäkringskassan bör komma den 25e, kanonplanering!
Det är inte många kronor om dagen man får egentligen, men nog är det underbart skönt att man faktiskt får något så vi slipper vända oss till soc en enda gång till (överskådlig framtid).
Varje krona är ju viktig och nu blir det till och med några tusenlappar vi får extra varje månad. Det kanske kan bli lite julklappar till släkten trots allt??? ;)

Och just det, C, om ni undrar vad vi önskar oss i födelsedagspresent/inflyttningspresent/julklapp så vill vi ha bidrag till att köpa matbord och stolar på IKEA ;)

Kroppen:

I takt med att du blir tyngre kan du också få fler graviditetskrämpor, som till exempel vadkramper, främst på nätterna. Benen kan svullna under dagarna. Svullnaden kan minska om du använder stödstrumpor som bland annat finns på apoteket. De sista veckorna har brösten kanske börjat förändras, mjölkkörtlar har mognat och blodkärlen i huden på brösten har blivit tydligare. Det kan också komma lite vätska från brösten, särskilt om du är omföderska.

Barnet:

Från och med vecka 22 kallas det lilla livet barn istället för foster, även om den medicinska termen fortfarande är foster. Runt denna tidpunkt börjar barnet ha en regelbunden rytm med sömn och vaket tillstånd, men kan väckas av moderns rörelser.

------------------------------------------------------

Ytterligare en vecka avklarad, bara 18 veckor kvar då. Är fortfarande svårt att förstå helt och hållet, tänka sig att jag och min älskling ska bli föräldrar.
Jag vet inte om vi helt kommer förstå det innan det väl är dags för förlossningen men å andra sidan är det kanske inget ovanligt att känna så heller.
Har tänkt avvakta lite och se om jag lyckas få tag i hyresvärden för en visning av lägenheten i huset bredvid. Men oavsett så ska vi försöka börja ställa i ordning allt för bebis någon gång i november, så man kan smälta det hela lite mer. Men nog vill vi bo lite större då ;)

Mår finfint i övrigt, har börjat acceptera att jag troligen inte kommer ha någon aptit på resten av året heller, men det gör inte mig så mycket i dagsläget faktiskt. Att stå och gå längre stunder är lite jobbigt också, så när det blir resa till GeKås så får det bli till att ta med sig ett lager med kexchoklad och dricka så jag orkar med dagen. Men oh vad jag längtar!!!

Så har jag gjort ett dyk ner i mina pojkbandsgömmor. Eller snarare i YouTube's gömmor. Jag erkänner gärna att jag fortfarande älskar många av de klassiska pojkbandslåtarna och njuter i fulla drag när jag hör dem. Vissa låtar kommer jag aldrig kunna glömma.
Vissa människor skäms faktiskt över de låtar som de älskade när de var yngre, låtar som jag bara blir nostalgisk av och även om jag ibland undrar vad jag tänkte med så erkänner jag gärna att jo, låten hade viss charm och någonting har den fortfarande. Alla de låtar man lyssnat på och älskat genom åren har bidragit till att bygga upp det musikintresse man har sedan så varför skämmas?
Tänk så många minnen som är inblandade i så många låtar.
Men nu var det pojkband ja, och det främsta av alla pojkband i mina ögon, och öron, är tveklöst Westlife. Många av låtarna skulle inte vara så fantastiska utan dessa underbara röster. Och tänk så många fantastiska covers de gjort genom åren, så många låtar som jag fått höra tack vare dem...

Den här låten är en av dem, en helt fantastisk låt som är minst lika bra i orginalet.


Jag skulle nog kunna lägga upp varenda Westlife-låt jag kan komma på och ha någon slags relation till varenda en. Men denna tillsammans med en bunt graviditetshormoner är gråt-varning på...

Detta är något som jag har tänkt på länge. För visst är det så, alla är vi små och stora mirakel.

I varje utlösning en kille får finns det tillräckligt många spermier för en ny världsbefolkning. Och just DU är den av desa MILJARDER spermier som lyckades ta sig fram och in i ägget. Hur stor är sannolikheten egentligen?
Att just den utlösningen som du var med i skulle resultera i ett befruktat ägg.
Tänk sedan på vilken fantastisk process det är när ägget och spermien förenas och när utvecklingen av embryot börjar. Om något går fel just de dagarna skulle du vara någon annan, eller inte alls. Att embryot sedan fortsätter att utvecklas till ett foster med alla kroppsdelar på rätt plats, alla skelettdelar, alla nervtrådar osv. Tänk bara på hur fantastiskt det är egentligen.
Man räknar på att ca 1-2% av alla graviditeter "går fel". Alltså att en arm inte utvecklas, att hjärnan inte utvecklas som den ska m.m. Alltså 98-99% blir precis som de ska, att det är en så naturlig del av allt att kroppen faktiskt utvecklas där i mammans mage.
De 40 veckor en graviditet varar är fantastiska. Så mycket ska hända, så mycket ska gå rätt och att det gör det i de allra flesta fallen är helt makalöst.
Hur kan någon då komma och säga att inte varje människa är fantastisk???

Och ni som har föräldrar som kanske har sagt någon gång att de önskar att de aldrig träffat din mamma/pappa. De ljuger... För hade inte din pappa varit din pappa så hade inte du funnits.
Hade inte mina föräldrar råkat vara på samma dansställe den där gången för så många år sedan hade varken jag eller mina systrar funnits.
Hade inte sambons föräldrar träffats på den där bion för så många år sedan så hade inte han funnits. Och hade inte han funnits hade inte vårt barn funnits heller. Tänk så många små stunder, som många gånger verkar oväsentliga, som har lett fram till hur det är idag, att du och jag finns.
Hade inte min sambo svarat när jag frågade om det fanns någon snygg och trevlig kille som ville snacka på chatten så hade jag inte varit där jag är idag. Han hade inte ens tänkt svara först, för att tjejer som frågar så brukar få så många svar, men något i det jag skrev fick honom ändå att svara. Hade inte både han och jag varit i det chattrummet just då så hade vi aldrig träffats. Och då hade jag inte suttit här och fascinerats av hur underbart det är att vara gravid med hans barn...

Och de gånger något går fel är så otroligt viktiga de också. Om varje barn som föds vore helt perfekt, inga sjukdomar, inga missbildningar osv. Hur mycket skulle vi då uppskatta de som föds friska? Utan defekter vore inte allt annat så fantastiskt. Det gör att vi alla, oavsett färg, kön, läggning, handikapp osv är mirakel.

Ingenting kan finnas utan en motsats. Inget liv utan död, inget ljus utan mörker, ingen glädje utan sorg...
Om alla vore perfekta så skulle ingen vara perfekt.

---------------------------------------------------------

Ja, jag ligger i sängen med laptopen och tittar på när min mage hoppar till. Jag är så glad, så lycklig och så fascinerad av att vårt lill* mirakel lever och växer. Att vårt lill* mirakel verkligen finns. Så många tankar far igenom mitt huvud nu och alla är lika fantastiska.

Värst vilken aktivitet det har blivit på bebis nu då, eller snarare, aktivitet som jag känner av...
När det är som mest så verar det vara någon slags kombination av bugg och kickboxning så utövas där inne. Och då är det jitterbugg vi snackar om alltså.

Nej, nu är det film baserad på en novell av Nora Roberts som gäller, och efter det ska jag fortsätta på boken jag håller på att läsa, också Nora Roberts så klart.. ;) Läste ut en av hennes böcker igår, en idag och är nu inne på nästa... Ska till bibblan imorgon och låna sista boken i trilogin jag läser just nu... Ja, jag har blivit en bokmal, men det är så mysigt att ligga i sängen eller på soffan med en bra bok och känna bebis sparka i magen...

Jag är så inställd på att det är lördag idag. Fråga inte varför för jag har ingen som helst aning men så har min hjärna bestämt i allafall. Så fruktansvärt trött är jag, var ju någon som beslutade sig för att hålla mig vaken sent igår kväll med massa sparkar i magen. Väldigt mysigt, helt klart, eftersom jag inte känt så mycket innan. Men dålig timing att sätta igång vid midnatt och leva rövare.
Älsklingen fick sig en liten snyting också när han låg och lyssnade på magen, och det var garanterat de kraftigaste rörelserna jag känt hittills. Vill också kunna lägga mitt öra mot min mage och höra när bebis lever runt där inne, men jag får nöja mig med de andra fördelarna som sambon inte får uppleva ;)

Så har man legat på stranden några timmar då, var ganska skönt måste jag erkänna. Solen sken och det var knökat på stranden... Sedan grillade vi lite lax här hemma, så oerhört gott och mysigt att sitta i solen och äta god mat.
Träffade på en av Jimmys skolkamrater där och umgicks lite med honom och, ja, vad hon nu är ;)
Pratade lite löst om att åka ner till stranden igen imorgon tillsammans, åka tidigt och ta med grillen dit så vi kan äta grillad korv till lunch. Hon började jobba vid 3 så det vore ju kul att kunna utnyttja dagen "effektivt" med sol, bad, god mat och sedan jobb för henne...

Nu ska jag ut och njuta lite till

Fick en kommentar ang. om Sture lever fortfarande. Något som behöver en förklaring misstänker jag.
Först och främst, jag vet faktiskt inte om Sture lever fortfarande, jag sålde honom till pappa som har gömt honom eller sålt honom vidare.



Sture var då det namn jag valde till min första bil. ;) Jag fick bilen i studentpresent av min syster m. familj och det var en Saab 90 från 1985, och en riktig pärla. Felfritt på besiktningarna osv, knappt någon rost för en så gammal bil och bensinsnål.
Problemet med Sture var att han hade egen vilja, i form av något strul med laddningen av batteriet. Först skaffade vi nytt batteri och bilen gick som en klocka. Sedan, efter ca 1,5 år så började det strula igen, alltid så lägligt också. Så en ny genarator införskaffades på skroten. Funkade då fint i några månader innan det var samma visa igen. Så vi köpte en helt ny generator. Tyvärr funkade inte det heller så bra och en icke pålitlig bil kan vara väldigt påfrestande, speciellt när man står på inringning någonstans och måste komma dit i tid.
I slutet hade jag även 4 olika nycklar till bilen eftersom någon/några små idioter fick för sig att bryta sig in i bilen, stjäla stereon och försöka sno bilen. Fördelen med en så gammal och lite kinkig bil på våren (det var februari) är att man måste ha koll på shoken om man ska få bilen att starta och faktiskt hålla sig igång.
Men men, låset på förardörren, bagageluckan och tändningslåset var helt paj och fick bytas på verkstan, fick en nyckel till dörren, en till tändningen och en till bagaget, plus den jag hade innan som passade i passagerardörren. Var lite underhållande, och jag blev en hejare på att smöra mig till starthjälp på morgnarna. Det var bara att ställa sig med startkablarna färdiga och be först bästa person på parkeringen om hjälp. Oftast hittade int egubbarna batterierna på sina egna bilar så jag fick fixa allt själv, men jag avr snabb...

Så Fredde, jag vet inte om stackars Sture lever fortfarande, men det är en drömbil som förstabil...

Gissa om det var skönt att komma hem till vår svala lägenhet efter ca 2,5 h i en varm bil?? Hoppade in i en iskall dusch och bara njöt av kylan ett litet tag.
Åkte hem ganska tidigt eftersom älsklingen började få besvär med sin katt-allergi, stackarn nös hela vägen hem typ.

Har precis ätit de första två mogna tomaterna från våra tomatplantor här hemma, tänk att det kan smaka så mycket godare än köpe-tomater.. Och dagens middag blir gurka, tomat, lite skinka, lite pasta och baguette. Har verkligen inget sug efter mat utan är så nöjd med lite grönsaker och lite bröd till middag. Konstig kanske men det får jag ta i så fall.

Och så ska jag ge mig i kast med att städa i förrådet någon dag snart, så vi får plats med vagnen och sådant tills det behövs. Plockade med den, ett babygym och spjälskydd från syrran när vi åkte. Och jag kan tillägga att vagnen är kanon! Sambon är så pass lång att han har svårt för vagnar med fast handtag på, den här är inställbar och på högsta läget alldeles perfekt för honom så han kan köra vagnen utan att få ont i nacke och axlar också.

Nej, nu ska jag hugga in på maten. Mumsigt ska det bli

Ok, verkar bli en dag om katter idag. Men i morse när jag skulle släppa in katten igen så hörde jag henne låta lite konstigt så jag kikade genom fönstret och såg att hon hade något i munnen. Hon släppte sedan, det jag trodde var en råtta, för att jaga efter och fånga den igen. Det visade sig att det inte var en råtta, det var en liten ödla
Sedan "släppte" ödlan svansen som ringlade runt som en galning på plattorna (häftigt men kväljnings-framkallande) men katten ignorerade svansen och bet ihjäl ödlan istället. Behöver jag säga att jag stängde dörren när hon kommit in? Bara så hon inte skulle dra med ödlan in i huset, då hade jag låst in mig på toan kan jag lova...

Ja, visst har vi alla en stereotyp på hur någon som pendlar med bussen varje dag ser ut? Lite fördomsfull är man nog, även om man själv tillhör samma grupp.
Den här pendlaren däremot stämmer absolut inte in på min stereotyp av en busspendlare, eller på en busspendlare som plankar varje gång.

Katten Casper, 12 år, har under fyra års tid pendlat med samma buss, regelbundet. Och på senare tid har busschauffören ombetts se till att han kommer av på rätt busshållplats eftersom Casper börjr bli gammal, och kanske lite senil.
Ägaren hade ingen aning om vart katten tog vägen, men när hon upptäckte att han hoppade på samma buss, som stannade på busshållplatsen precis utanför deras hus, och åkte samma väg så blev hon chockad men insåg samtidigt vad som var den troliga anledningen, katten är en väldigt social sådan och följde antagligen efter människorna in på bussen.

Och jag som oftast stöter på folkskygga katter ;)

Så har man lyckats ta sig förbi halvvägs-markeingen nu då, men så tror, och hoppas, jag ju på att gå över ca 10 dagar också så riktigt halvvägs är det ju inte ;)

Vecka 21

Kroppen:

Vissa kvinnor får vattenansamlingar under den senare delen av trimestern. Det kan man avhjälpa genom att dricka mycket, på så sätt rensas kroppen från slaggprodukter. Halsbränna och sura uppstötningar är också ganska vanligt, undvik fet eller starkt kryddad mat. Mindre mål och mineralvatten kan lindra. På apoteket finns det tabletter och flytande medicin som neutraliserar magsyran.

Fostret:

Nu överförs antikroppar från mammans blod till fostrets för att skydda det vid födseln. Fostret har nu alla sina kroppsdelar på plats och ligger och samlar på sig mer fett som näringsreserv. Hjärnan har i stort sett fått alla sina nervceller. Nervcellerna utvecklas framför allt under veckorna 10–20. Detta är en extra känslig tid, men efter det är risken för hjärnskada mycket liten. Barnet är fortfarande väldigt outvecklat och skulle inte kunna överleva utanför din mage.

Så var man i Småland, ska ut på lite upptäcktsfärd imorgon tror jag, men alldeles för trött för att göra något ikväll. Jagade runt dammsugaren en liten sväng direkt när vi kom fram, så jag slipper smågrus under fötterna hela tiden ;)
Vi stannade på McDonalds i Värnamo på vägen ner, mycket välbehövligt intag av lite mat och dryck. Och när jag klev ur bilen kände jag små-vibrationer i händerna. Jag körde ju hela vägen och jag misstänker att det var småvibrationer i ratten som gjorde att det pirrade lite i händerna, ganska läskigt måste jag tillägga...

Nu ska jag slänga mig ner på syrrans soffa och titta lite på film, sedan kommer jag garanterat somna, snabbt... Ha en trevlig kväll på er gott folk

Ska ge mig i kast med att packa lite kläder nu, biblioteket öppnar kl. 15 och då ska jag lämna tillbaks lite böcker och se om jag hittar några nya att låna. Sedan åker vi vidare till Småland några dagar. Hoppas syrran lämnat lite mat hemma ;)
Får se hur mycket grejer jag glömmer hemma som jag behöver ha med mig, brukar vara bra på sånt...

Hmmm, Nya Zeeland. En dröm för många, ett land som 2007 införde ett förbud mot barnaga, ett av endast 24 länder i världen som har detta förbud. I Sverige "firar" förbudet 30 år i år.
Men nu är det dags för Nya Zeeländarna att rösta om ifall lagen ska vara kvar, och opinionsundersökningarna säger att 83 procent vill ta bort lagen mot barnaga... 83 procent?! Kan någon nypa mig? Snälla??? Jag tycker det är självklart att man inte ska slå sitt barn, lika lite som man ska slå någon annan, men mer än varannan, bra mycket mer än varannan Nya Zeeländare anser tydligen att det är helt ok?! Det är sjukt att ett land som är så "utvecklat" kan vilja bevara sådana, tyrranniska, stenåldersmetoder. Barn lyssnar nte bättre för att de får stryk, finns så många uppfostringsmetoder som är så mycket bättre...

Jag blev i alla fall bestört när jag läste detta, att man ens kan godkänna en folkomröstning om en sådan fråga...

Älskar den här historien, det är en sådan som jag ALDRIG lyckats tröttna på hur många gånger jag än läst den. Likaså många av de andra historierna där som kommer från "student-världen"...

Det måste vara en av de mest sjuka idéerna som någonsin kommit... Vissa av de stackars barnen är 2 år gamla, och inte är det för deras skull föräldrarna anmäler dem till tävlingarna.

The Tyra Banks Show handlade idag om alla dessa skönhetstävlingar för barn som finns runt om i USA, de pratade med barnen, deras föräldrar och visade blider och film från tävlingar och förberedelser.
7-åringar som får en spray-tan... Den ena tjejen grät när hon kom ut ur "duschen" då hon blivit rädd när hon fick det i ansiktet.
Den ena mamman verkade ganska vettig, men samtidigt så snackade de så mycket skit.
Det var en pappa med som syr klänningarna, tränar dans och fixar smink och hår på sin 2 åring!!!!! De visade bl.a. ett klipp på honom från en tävling, dottern kom tvåa och fick en pokal som var lika hög som henne och hon applåderade, strålade som en sol och verkade jätteglad. Pappan svor och klagade på att hon inte vann något. Nu skulle han ju bli tvungen att trösta henne och förklara att man inte alltid vinner. Verkade ju som att han var den som behövde få förklarat för sig att man inte alltid kan vinna. Dottern brydde sig nog inte nämvärt om att det inte var hon som fick tiaran.



Ser verkligen INTE naturligt ut med smink på ett så litet barn, fy f*n för sånna föräldrar säger jag bara.



Är det så vi vill att våra små flickor ska se ut? Att det är ett ideal? Ska de sminkas och få håret fixat så de verkligen ser ut som vuxna men i miniatyr???

Lika illa tycker jag det är med "ponnymorsor" och "fotbollsföräldrar". Sådana föräldrar som drillar ungarna till något som barnen kanske inte vill egentligen. Som pressar barnen så hårt att själva idén med idrotten för barn försvinner helt. Hade mina föräldrar stått bredvid och gapat och skrikit när jag red så hade jag nog tröttnat väldigt fort. Samma med vilken annan idrott som helst, föräldrarna försöker "lyckas" via sina barn och det är så fel!!!

Tänkte ta mig upp till Försäkringskassan sedan efter lunch, höra med dem där vad jag ska göra för att få mina pengar i tid när jag skickar in närvarorapporten för jobbgarantin nu i mitten av augusti. Ska se vad jag ska skicka in för blankett för att anmäla kontonummer osv för att få pengarna direkt till kontot, vilket underlättar! Och även för bostadsbidraget som vi borde få besked om snart, ska bli skönt att få lite retroaktiva utbetalningar för den biten också, så vi faktiskt har lite mer att röra oss med nästa månad, eller månaden efter det...
Undra om de har lika lång handläggningstid för ändringar, när bebis kommer ska vi ju ha rätt till högre bostadsbidrag så jag hoppas att det inte tar dem 3 månader att fixa den ändringen, och att jag inte behöver vänta 3 månader på första utbetalningen av föräldrapengen.

Ska även ta kontakt med hyresvärden och höra om de kan fixa någon vettig "deal" åt oss om vi vill flytta till den lediga trean i grannhuset istället för vår tvåa, inte ens 300 kr mer i hyra/månad och så som ekonomin ska se ut i höst så blir det inga problem. Hoppas de inte ska bråka då, har ju 3 månaders uppsägningstid på den här lägenheten medan den andra är tom redan nu. Och eftersom det är samma hyresvärd borde det inte bli massa strul, hoppas!!!


Uppdatering:
Älskar verkligen små, lokala fk-kontor... Var ingen i kö före mig, satt ner i ca. 2 minuter innan jag fick komma in till en handläggare och prata och så mycket bra hjälp man får av dem också...
Fixade anmälan av konto direkt, hon stämplade pappret osv osv så den biten är avklarad. Hon kollade upp hur det ser ut med vår ansökan om bostadsbidrag, den har fortfarande inte ens börjat behandlas men förhoppningsvis bör det hända snart. Frågade även om ifall det tar lång tid när det ska göras ändringar och hon sa att det kan ta tid, men oftast inte. Så vi håller tummarna för att det inte dröjer för lång tid innan de fixat ändringen i vinter.
Och så fick jag ett pappaer att fylla i för att kanske kunna skynda på processen när jag ska skicka in ansökan för föräldrapeng och de ska granska allt där. Hon tyckte det borde kunna vara färdigt i tid till förlossningen i alla fall så jag inte behöver vänta i flera månader på att få min föräldrapeng. Hon trodde att jag skulle få den lägsta föräldrapengen också, MEN hon sa även att jag kanske kunde få högre, känns otroligt men jag klagar inte om jag får det..

Så, en lite lång uppdatering kanske men orka bry sig ;)

Vart tog det fina vädret vägen? Lika mörkt ute nu som det brukar vara när jag vaknar till liv vid 5 på morgonen (toapaus då). Jaja, SMHI påstår att det ska vara ganska vettigt väder i Smålands-skogarna i veckan så jag får hoppas att de har rätt.

Nu ska jag äta lite frukost, får se hur mycket apelsin juice jag lyckas sluka ;)

Blev sjukt sugen på jordgubbsmilkshake förut idag så jag tog med mig plånboken och gick till ICA för att köpa mjölk, glass och frusna jordgubbar. Ska ge mig på att mixa lite snart, hoppas jag lyckas med det. Blev tre-smaks glass för övrigt, mycket godare tycker jag...