Jag sitter i soffan med tända ljus och sörjer. Det känns inte rättvist på något vis och en av de största idrottspersonligheterna är borta... Jag är ett HV71-fan, men det hade nog varit ledsamt oavsett vilket lag jag hade hejat på, jag hyser så stor respekt för Stefan Liv och hans sätt att bemöta publiken och media och framför allt hans vinnarskalle. Trots att han måste klassas som en av de stora i svensk ishockey så har han alltid uppträtt ödmjukt, bjudit på sig själv och oftast bjudit på ett leende även i de jobbiga förlustsituationerna.
Och jag lider verkligen med hans fru och deras barn. Jag kan bara föreställa mig hur det skulle kännas om Jimmy plötsligt rycktes ifrån oss på det viset...