Vad skulle jag göra utan er?

Insåg idag hur otroligt mycket jag älskar mina barn och hur förkrossad jag skulle bli om något hände dem, det finns liksom inte riktigt på världskartan att de skulle få skadas eller att någon av dem skulle kunna dö innan jag dör.
Mina underbara, bråkiga, busiga, vackra prinsessor

Att två så vackra flickor kan vara en så stor del av mig känns helt fantastiskt och de är så enormt stor del av mitt liv och av vem jag är numera. Både på gott och på ont
Aldrig att jag inbillar mig att det är lätt att ha två barn under 2 år, att det är lätt att ha dem hemma hela dagarna, underhålla dem och försöka hålla lite ordning på hemmet och dessutom se till att de får mat och inte slår ihjäl varandra men det är ändå så fantastiskt att jag fått den äran

Busungen Therese klättrade upp i Ellinors säng häromkvällen när Ellie låg och sov, sicket frö, men hon var så snäll så Ellie reagerade inte ens. ♥


Tänk på vad det är ni skriver i kommentaren.
Alla rena Bloglovin'-förfrågningar och reklam-kommentarer tas bort, och alla trakasserier/kränkningar o.dyl polisanmäls (tänk på att även anonyma kommentarer har en ip-adress)

Dubbelkolla gärna er eventuella hemside-adress och att ni inte publicerar anonymt (om det inte är det ni vill göra)
Kommentarer

Lämna en kommentar till inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din hemsida/blogg:

Vad har du att säga?:

Trackback



RSS 2.0