Vad hände? Och hur sjutton gick det till?
Fick ett mycket oväntat mail på FB idag, en tjej som bidrog till att förpesta hela min högstadietid mailade och bad om ursäkt för hur hon betedde sig. Det är självklart jättebra att hon gör det, och det ger mycket cred till henne som vågar ta det steget. Men det är väldigt blandade känslor, det rör upp så mycket som legat dolt så länge. Kanske det är bra, kanske kan man till slut släppa all den skiten men att det kommer upp till ytan igen är ganska tungt.
Hur tacklar man en sådan situation? Vad säger man? Vad gör man? Ok, hon har insett att hon betedde sig illa, men kommer hon någonsin inse hur det har påverkat mig, och hur det fortfarande påverkar mig nästan varje dag?
Visst bryr sig typ alla om hur andra ser på en och vad andra tänker, men att ständigt inbilla sig att folk pratar om en när man går förbi, att ständigt fundera på om den personen tycker jag är fet, om han där borta tycker si eller så.
Jag har grymt svårt att interagera med andra människor och det märks säkert ganska tydligt för alla andra runt om mig.
Det finns fortfarande flera som gjorde mitt liv riktigt jobbigt, vissa under en betydligt längre period än hon gjorde, som aldrig skulle komma på tanken att be om förlåtelse, som jag fortfarande hör talas om att de snackat skit om mig...

Samtidigt har jag av någon korkad anledning fortfarande extremt dåligt samvete över en sak som hände under högstadiet, där en person som under en period fått mig att må riktigt dåligt genom sina ord och blickar plötsligt en dag sa "Hej" när h*n passerade i korridoren, och jag fnös till och sa något i stil med "Eller hur".
Denna person hade tidigare varit en ganska bra vän till mig men något hände, som med så många andra av mina tidigare vänner.
Jag kan inte släppa att h*n försökte skapa någon slags fred mellan oss och att jag stötte bort det försöket. Inte alls långt senare tog denna, fina, människa livet av sig. Jag har känt mig så skyldig sedan dess, trots att jag vet att det inte var mitt fel så känns det som att allt hade kunnat bli annorlunda om jag bara hade sagt hej tillbaks istället. Hur går man vidare från något sådant? Hur kan man släppa att det sista man sa till den personen var något så "elakt" när h*n försökte vara snäll?