Nu är jag trött på att vakna 2-3 gånger/natt och känna mig klarvaken. Jag ÄR inte klarvaken men att somna omm tar mig mer än 30 minuter varje gång. Det är allt annat än roligt och jag känner mig totalt urblåst och fruktansvärt seg redan vid 12-1 på dan' när jag vaknar såhär.
Jag vet att framtiden kommer erbjuda många sömnlösa nätter men det känns som att det då finns en vettig anledning, att man kanske inte är klarvaken när ma vaknar av bebis utan att man faktikst slumrar till ganska snabbt igen. Om inte annat tror jag stenhårt på att den vakna tiden på natten, tillsammans med bebis, är tusen gånger mysigare än den vakna tiden på natten nu när man vaknar, går på toa och sedan går tillbaks till sängen och försöker, förgäves, somna om bredvid sambon som sover som en stock. När han dessutom andas riktigt tungt eller småsnarkar kan jag bli galen, jag vill också få sova så!!

Hade jag inte vaknat varje natt på det här sättet så hade jag gladeligen kunnat vara gravid i en månad till utan att klaga just nu men som det är nu så är varje extra natt en plåga, dagarna är helt ok men nätterna... Som värst har jag bara ca 16-17 dagar kvar som gravid nu, tack och lov...