Hade det inte varit för att vi blev flyttade 14 dagar på rutinultraljudet hade det bara varit en dag kvar tills bebis skulle vara här, nu är det 15... Är det konstigt att det känns som att man har varit gravid i evigheter? Nästa gång vill jag nog upptäcka graviditeten sisådär en månad senare ;)

Har legat med lättare förvärkar hela natten, men jämfört med natten till onsdag så var de bara en piss i havet. Kunde sova ganska obesvärat hela natten men så fort jag vaknade till och skulle vända på mig så kände jag av dem ändå, det måste nog vara en av få gånger hittills i mitt liv som jag uppskattat att det gör ont.
Bebis är väldigt aktiv fortfarande, det märks att det är trångt men det känns lite som att h*n aldrig sover utan hela tiden ligger och buffar och har sig, ryggen utåt och lite åt vänster och sedan knän och fötter som sticker ut på min högra sida, jättemysigt verkligen när man känner konturerna av en fot så tydligt som man gör ibland. Jag kan fortfarande bli helt fascinerad av att det är en liten människa som stökar runt där inne, det har jag ju vetat om i flera månader så varför vänjer man sig inte vid tanken?

Får ganska ofta frågan om jag är nervös, och hur jag känner inför förlossningen: Är inte ett dugg nervös, faktiskt., Jag trodde verkligen att jag skulle vara det men nepp. Och jag längtar till förlossningen, den bästa formen av smärta... Är inte orolig på något sätt utan ahr till och med börjt förlika mig med tanken på att det eventuellt skulle kunna gå så fel som jag fruktat (kejsarsnitt), även om absolut inget i dagsläget tyder på det. Jag vet att det är något som kvinnor har gjort sedan urminnes tider och jag VET att min kropp vet vad som ska göras och att den klarar av det så det är bara att haka på och hänga med. Belöningen på slutet är ju så fantastisk så

Nej du, mammas lill* skrutt, du får gärna ta och komma ut nu, vi längtar ju efter dig ditt lill* busfrö