Som väntat får vi en hel del skit för att vi väljer att behålla ett barn när vi inte har två höga, stabila inkomster. Nej, det är absolut inget drömläge, och ni har ingen aning (vissa har men många av de som snackar skit har inte) om vad jag önskar för mitt barn. Men när man väl står där, med ett positivt graviditetstest, oväntat, oplanerat, chockad(!) så är vi nog ganska många som inte kan med att bara göra abort så där. Det är ett litet mirakel, något helt fantastiskt och trots att ekonomin inte är lysande så har vi ett bra liv. Vi har mat på bordet, alltid, vi har en stor, ljus, fin lägenhet (självklart vill vi ha större, det vill de allra flesta), vi har tillräckliga inkomster för att klara oss varje månad, utan att vända oss till soc (vi har gått till soc 2 månader nu under sommaren, vilket vi hade behövt göra oavsett om jag var gravid eller inte), vi har en budget som tillåter oss att spara undan ganska rejält med pengar till vårat barn varje månad sedan, vi har råd (och vett nog) att ha vårat barn ordentligt försäkrat, att ge vårat barn en bra start på livet.
Man behöver inte ha 10.000 över att leka med varje månad för att kunna ge ett spädbarn ett bra liv, märkeskläder, dyra leksaker osv är lyxvaror, ingen människa, oavsett ålder, behöver det.
Det absolut viktigaste man kan ge sitt barn är kärlek, värme, ett hem, rena och hela kläder, ordentligt med mat... Tro inte att vi inte har räknat mycket och länge på hur vi ska klara oss, och vi har en stabil budget uträknad.

Ni som snackar skit, vänta med att uttala er tills ni vet vad ni pratar om.. För er skulle 10.000 kankse inte ens räcka till hyra och mat varje månad, men det handlar om prioriteringar, att tänka innan man handlar, att plocka bort onödiga utgifter osv, räkna gärna efter på era egna utgifter, hur många tusenlappar skulle ni kunna spara varje månad genom att skaffa billigare bil, flytta till en annan del av samhället ni bor i, storhandla, göra matlådor och kapa många av era andra onödiga utgifter... Man lär sig leva på det man har, man lär sig leva BRA på det man har och uppskattar det man får på ett helt annat sätt...

------------------------------

Förtydligande:

Ja, jag har ett alkoholfritt år, vilket tydligen är väldigt konstigt för någon i min ålder (har inte haft minsta problem med det, precis som vilket annat år som helst...) Och i början av året hade jag ett jobb, ett riktigt skitjobb så även om jag ville börja planera för barn då så var jag inte arbetslös, och även om jag väljer att ha ett alkoholfritt år för att eventuellt kunna planera och försöka bli gravid under året (chanserna ökar utan alkohol, även om det är marginellt) så planerade vi inte utan det var något som hände, en helt underbar "olycka"