När fick du reda på att du var gravid? 20 april 2009
Var bebisen planerad? Nepp
Mådde du illa mycket? Väldigt lite
Hur blev ditt hår? Tappade massor
Hade du mycket halsbränna? Ingen alls
Grät du för ingenting? Ohj, bölade för allt
Var du känslig? Jovars
Vad gillade du för mat? Ost, skinka och kebabsås (kombinerat)
När kände du bebisens första sparkar? Var nog först i v.19 ungefär, första rejäla var ca v.21
Var du ofta orolig? Nej, inte efter ultraljudet i v.16
När började du läcka bröstmjölk? Aldrig egentligen, bara om jag råkade klämma till bröstet i sömnen eller liknande
Samlade du på dig gravidtidningar & böcker? Nej, har nog en tidning liggandes, och lånade ett par böcker men inte mycket
Sparkade bebisen mycket? Ja, stundtals
Fick du bristningar? En bunt ja, inget jag skäms över det minsta
Hur kommer det sig att du behöll bebisen? Vi hade planer på att skaffa barn, inte just då men i framtiden så vi valde att behålla ändå
Blödde du någongång? Nej.
Levde du på som vanligt? Ja, nästan hela tiden
Hur gammal var du när du blev gravid? 21
Hur tog dina föräldrar det? Mamma blev nog ganska glad, och lite oroad. Pappa vet jag inte riktigt
Hur tog din partner det? Chockad, glad, stolt och "orolig"
Vart bodde du/ni? I en fin tvåa
Hur ofta gick du till mvc? Var 3e vecka från v.25, varannan från v.31
Hur många ultraljud gjorde du? 1 enda, i v.16 (15+6)
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jag föreställde mig en ganska snabb förlossning med enbart akupunktur och lustgas som smärtlindring. Lugn och harmonisk ;)
Hur började din förlossning? Värkar som började vid 22-tiden, regelbundna från ca. 01
Hur många timmar tog din förlossning? 21 timmar
Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt
Hur mycket var du öppen när du kom in? 1 cm ungefär
Vilken smärtlindring tog du? Lustgas, akupunktur och till slut EDA (himlen)
Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Ca 1,5 timmar
Blev det komplikationer? Nej
Fick du sy? Ja
Vad tyckte du var jobbigast? Att det tog sådan tid
Var du rädd för något? Nej, inte egentligen
Skrek du? Ohja, som en galning stundtals. Blev tillsagd att inte släppa ut luften genom munnen när jag krystade men det var inte så lätt
Hur många var inne i förlossningsrummet? Jag, en sköterska, en barnmorska och sambon
Hade du någon nära med dig? Min sambo
Hur var vikt och längd? 4090 g, 53 cm
Ögonfärg: Mörkblå
Hårfärg: Mörkblond
Ammade du? Ja.
Ammar du nu? Japp, försöker
Hur gammal är bebisen nu? Snart 6 veckor
Vad tyckte du om förlossningen? Lång och jobbig
Vill du ha en till? Oh ja!
Planerar ni ett till? Vi pratar om det ja
När kommer andra barnet? Om jag får som jag vill, under 2011
Hur är ert förhållande nu? Kanon
Vilken vecka födde du i? 41 (40+6)

Tack för alla härliga kommentarer.. Jättekul att komma hem och läsa dem.

Vi kom hem från BB för ca 1 timme sedan med vår lilla tjej, som fortfarande inte fått något namn. Hon föddes igår (28/12) kl. 18.56 på BF+6.
Allt gick jättebra, tog lite tid och gjorde djävulskt ont men vårt lilla underverk är äntligen här och snäll som en ängel.
Hon vägde 4090 gram och var 53 cm lång, så ingen liten tjej heller. Kommer uppdatera mer sedan, med bilder, förlossningsberättelse osv men nu är jag så trött och har min lilla goa familj att mysa med. Ska njuta av att äntligen vara hemma igen.

Ligger i sängen just nu, kuddar uppallade bakom ryggen och värmekudden i svanken. Klockar relativt oregelbundna värkar just nu, har pågått i över 1 timme och varierar mellan 3 och 12 minuters mellanrum. Tror faktiskt att det kan vara "The Real Deal" nu, har nämigen känt väldigt mycket tryck nedåt i samband med dem och på ett sätt jag aldrig upplevt förut.
Det gör ont (huvudsakligen i just svanken) men det är en oerhört häftig känsla, att känna kroppen arbeta på det här sättet...

Väntar på att se om värkarna avtar eller intesifieras, hoppas på det senare alternativet...

Nu är jag trött på att vakna 2-3 gånger/natt och känna mig klarvaken. Jag ÄR inte klarvaken men att somna omm tar mig mer än 30 minuter varje gång. Det är allt annat än roligt och jag känner mig totalt urblåst och fruktansvärt seg redan vid 12-1 på dan' när jag vaknar såhär.
Jag vet att framtiden kommer erbjuda många sömnlösa nätter men det känns som att det då finns en vettig anledning, att man kanske inte är klarvaken när ma vaknar av bebis utan att man faktikst slumrar till ganska snabbt igen. Om inte annat tror jag stenhårt på att den vakna tiden på natten, tillsammans med bebis, är tusen gånger mysigare än den vakna tiden på natten nu när man vaknar, går på toa och sedan går tillbaks till sängen och försöker, förgäves, somna om bredvid sambon som sover som en stock. När han dessutom andas riktigt tungt eller småsnarkar kan jag bli galen, jag vill också få sova så!!

Hade jag inte vaknat varje natt på det här sättet så hade jag gladeligen kunnat vara gravid i en månad till utan att klaga just nu men som det är nu så är varje extra natt en plåga, dagarna är helt ok men nätterna... Som värst har jag bara ca 16-17 dagar kvar som gravid nu, tack och lov...

Det är faktiskt lite läskigt att det skulle kunna hända vilken dag som helst nu och för varje dag som det inte händer så kommer vi närmre den tidpunkt då det faktiskt gör det... Och för varje dag kommer fler "vad gör du hemma?", "har h*n inte kommit ännu?" och "är du nervös?"
Faktum är att jag inte är ett dugg nervös, jag kanske inte har tillräckligt mycket vett i skallen för att vara nervös men jag vet ju samtidigt att det inte finns någon anledning att vara nervös, för ut ska h*n ju på ett eller annat sätt, som en gammal kollega från Jysk sa till mig för några veckor sedan: "jag lovar, än så länge finns det inget barn som blivit kvar där inne"

Oavsett vad jag känner just då så är det inte mycket att göra nu förutom att bara ta emot det som väntar, alltså smärta och säkerligen en hel drös tårar, men samtidigt ett litet mirakel.
Jag tror att det är en ganska så stor bebis, framför allt eftersom både jag och sambon var ganska långa vid födseln (samma med mina systrar och mina syskonbarn) och jag vägde en bit över 4200 gram så om bebis inte väger minst 3700 blir jag faktiskt fövånad.

Nej, jag är faktiskt inte nervös, mest otålig och så längtar jag efter vår bebis. Och smärtan som hör till en förlossning är något som jag faktiskt ser fram emot och jag tror, precis som många säger, att det är oerhört mäktigt, att låta kroppen sköta sitt och bara hänga med, att känna vilken enorm kraft kroppen kan uppbåda.

Kroppen:

Barnmorskan har säkert sagt att naturen inte följer barnmorskans beräkning av förlossningsdatum. I verkligheten kan förlossningen starta någon gång mellan 14 dagar före och 14 dagar efter det beräknade datumet. Trots det är det många som i god tid börjat räkna dagarna fram till det beräknade förlossningsdatumet. För en del kan varje dag som går efter att man passerat detta datum bli en plåga - man ägnar sig enbart åt att vänta, vill inte göra någonting, tycker det blir långtråkigt och får än svårare att sova på nätterna - kan ha mardrömmar.
Förvärkarna tilltar nu för många, ibland kan de vara kraftiga. De kan bli regelbundna några timmar för att därefter försvinna. Det kan gå flera dagar mellan dem. Livmoderhalsen mjukas upp och livmodermunnen öppnas ett par centimeter.

Barnet:

I vecka 40 är medelkroppslängden i medeltal 51 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3600 gr. Huvudets omkrets är 35 cm.
Idag föder vi allt större barn. Om barnet föds nu kan det hända att det bara har lite fosterfett kvar i hudvecken. Fosterfett produceras under graviditetens tredje trimester och skyddar barnets hud från fostervatten. Vissa barn föds med mycket hår på huvudet, andra är nästan flintskalliga.

---

Jahapp, så har man passerat utsatt datum, som så många andra gör... Känns lite småtaskigt på sätt och vis eftersom den första beräkningen sa att bebis skulle födas 8 december, sedan blev vi förflyttade 14 dagar på ultraljudet och nu har man gått förbi det datumet också. Men det känns lugnt, faktiskt. Enda "orosmomentet" är att bebis får för sig att komma ut imorgon, på självaste julafton. Men sambon tror på mellandagarna, jag håller numera, åter igen, tummarna för att det blir en liten januaribebis istället.
Nätterna är väldigt lugna, somnar vid 22 nästan varje kväll och vaknar bara en eller två gånger/natt för att gå på toa, sedan sover jag till 8 eller 9 på morgonen, så sömn det får jag en hel del av nu de här sista dagarna.
Det sägs även att det där med förlossningstidpunkt osv är genetiskt, att det är bestämt i barnets genetiska anlag från start, och jag vet att jag och mina systrar allihop är födda ca 14 dagar efter beräknat datum så om bebis följer den traditionen så är det ju ett tag kvar, något som jag nog har lyckats vänja mig vid nu de senaste dagarna. Eller så beror det helt enkelt på att jag inte vill att bebis ska födas precis i anslutning till julafton.

Nehej, natten var lugn som vanligt, förutom att jag åter igen drömde en sådan där jobbig dröm om att Jimmy gjorde slut och bara stack. Var tvungen att titta bredvid mig i sängen när jag vaknade så att han verkligen låg där, sedan väckte jag honom och grät en liten stund. Jag har aldrig drömt sådana drömmar innan men den senaste veckan har det blivit två gånger!

Idag är det alltså den stora dagen, men än så länge verkar ingenting vara på g... Förutom att det är beräknat att vår lill* älskling ska födas idag så är det på dagen 2,5 år sedan jag och Jimmy träffades och blev tillsammans, så det vore ju extra speciellt om bebis ville komma ut just idag då.

Nu blir det frukost, sedan ska vi försöka få ordning i köket och sedan köpa hem lite grejer så jag kan försöka göra LYCKADE mintkyssar för en gångs skull...

Ärligt talat, nog måste det vara dags för bebis att bege sig mot utgången nu?? Spenderade ca 1-2 minuter nu ikväll med att dammsuga av lite i köket (inget avancerat, verkligen inte) och var tvungen att avbryta för att jag fick extrema sammandragningar... Jag menar, ok att jag får sådana riktigt smärtsamma sammandragningar när jag går och är envis nog att inte stanna när det börjar kännas, men att dammsuga?? Det har liksom inte hänt innan, att jag fått sammandragningar då alltså...

Så, värkarna kan gärna få börja komma nu, så kanske vi har vår lill* hos oss redan i natt eller tidigt imorgon bitti. Längtar så enormt mycket efter bebis nu, 279 dagar av 280 avklarade, och bara 4 timmar kvar på den sista dagen också innan det är tänkt att h*n ska komma ut och "säga hej" till oss för första gången.
Har ni förresten tänkt på att det måste vara därför man pratar om "ljuset i tunneln" när man har en nära-döden-upplevelse osv, det är nog det undermedvetnas första minne för visst måste det vara så? Att det är en mörk tunnel och plötsligt blir det ljust... Hmm, man ska nog inte fundera så mycket så här inpå förlossningen kanske ;)

Så var det bara en dag kvar till BF, får se hur punktlig bebis är, skulle ju inte ha något emot om h*n vill vara ute i "god tid" och kikar ut ikväll men då tror jag väl mer på att det blir imorgon.
Vaknade inatt med en del förvärkar och trodde att det kanske var på g, speciellt eftersom jag kände dem i min dröm också innan jag vaknade. Sedan lyckades jag dock somna om och när jag vaknade igen var de som bortblåsta.

Allting är redo för dig bebis, tror jag, så du får komma precis när du vill, men låt bli kvällen den 23 elelr julafton är du snäll, om inte annat för din egen skull.

Det blev tacos till middag idag och nu känner jag mig så där obehagligt mätt. Att lägga sig på sängen elelr soffan är inte att tänka på för då kommer jag oundvikligen få kväljningar (anar att bebis trycker mot magsäcken när jag lägger mig).
Jag är trött på att bli illamående när jag lägger mig ned, jag är trött på att springa på toa hela tiden, jag är trött på att hela bäckenet ska kännas som att det ska lossna vilken sekund som helst osv. Jag vill bara ha vår lill* älskling här nu!!!

Har tagit några nya bilder på magen ny ikväll, kanske blir de sista innan förlossningen så... Tyckte det var lite roligt att jämföra bilden från v. 22 med den från idag eftersom jag har samma linne på mig, syns ännu tydligare hur mycket magen faktiskt har vuxit under den här tiden.

 

 

Det har dykt upp lite fler bristningar de senaste veckorna men det gör mig ingenting, jag vet de som har det värre med den biten... Snart är den borta, kommer säkert sakna den men oj så skönt det ska bli ändå

Så har jag precis kommit hem från BM och gör en snabbuppdatering igen.
Bebis huvud är fortfarande ruckbart men det är inget som spelar någon roll egentligen som de säger... Bebis hjärta pinade på med ca 160 slag/minut och magen har vuxit en centimeter på 2 veckor (numera 34) så allt var alldeles utmärkt.
Mitt blodtryck låg ungefär som det har gjort alla tidigare besöken också, idag 115/70...

Fick en ny tid om 13 dagar och hälsningsfrasen att hon hoppas att vi inte ses då ;) Hon skulle in och kolla i min journal den 22 bara för att se om bebis har behagat kika ut ännu...

Kroppen:

Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt.
Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig. Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet:

Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet. Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

---

Snart får vi veta vem du är, vem du är lik, om du är pojke eller flicka osv. Nu först har jag börjat få "stora skvälvan", blivit otroligt nervös för hur det ska gå när bebis väl är född, inte förlossningen. Den klarar jag det är jag helt säker på (varför skulle jag inte när det är så det har gått till i tusentals år?) men allt efteråt... Amningen, kommer den funka? Kommer vi få sova något? Kommer jag klara av det överhuvudtaget, att vara förälder med allt vad det innebär...
Det är niog först nu som jag börjar fundera på om vi tagit oss vatten över huvudet, nu när sambon verkar börja känna sig säker på att det kommer flyta på ganska bra efteråt... Aldrig kan vi vara "lugna och trygga" samtidigt. ;)
Nej, det här klarar vi galant, så skynda dig och kom ut nu älskling!!! Så jag får lukta på dig, röra vid dig och bara njuta av vårt lill* mirakel.

- När din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..

- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.

- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.

- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.

- Det inte längre hjälper att "smita förbi" folk sidledes då du är bredare så än framifrån.

- Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.

- När man rullar runt för att komma upp från soffan.

- När din sambo knyter dina skosnören.

- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar

- Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.

- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.

- När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd

- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan

- När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.

- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.

- När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.

- När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärrningskorna"

- När godisskålen får prioritet före middagen

- När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan

- När allt blir tungt

- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.

- När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.

- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen.

- När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.

- När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom..

- När Grandiosa blir gourmetmat...

- När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.

- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.

- När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.

- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..

- När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.

- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.

- Allt är väldigt irriterande...

- När sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.

- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.

- När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.

- När mannen din faktsikt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.

- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.

- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.

- När du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.



Vissa av punkterna stämmer nästan men inte helt så de låter jag bli att markera, men man får väl utgå från att jag verkligen är höggravid då, mer än hälften av punkterna är ju markerade och vissa är nästan markerade, men stämmer inte helt ändå, ännu. Om inte sambon ser den här listan och börjar göra saker på pin kiv...


Listan har jag snott från Tiiara

Bara 9 dagar kvar till BF nu, och oavsett om vår lill* är en riktigt envis liten unge så ska vi ha henne/honom hos oss inom 1 månad nu, hoppas vi slipper vänta så länge eftersom det känns som en evighet men det är åtminstone inom överskådlig tid så...
Skulle vara så mysigt dock att sitta i soffan hemma hos mina föräldrar på julafton och titta på Kalle Anka med vår lill* älskling i famnen istället för i magen.

Bara lite mer än 1 vecka kvar tills beräknat datum alltså, längtar efter dig vår lill* skrutt!! ♥

Blev ombedd att lägga upp den listan jag använt mig av när vi ska köpa grejer inför bebis ankomst så är ni inte intresserade av den så behöver ni ju inte fortsätta läsa. Vet dock att det är några stycken som läser som väntar barn och har ganska lång tid kvar och en hel del att förbereda så jag skriver alltså upp det som vi har köpt nu inför och det vi ska köpa efterhand...

Vagn och tillbehör

Barnvagn

Åkpåse

Skötväska

Bäddset

Mjuk-/hårdlift

Insektsnät

Regnskydd

Vagnleksak

Lammskinn

 

På Resa

Babyskydd

Solskydd

Resesäng

Flaskvärmare/termos

Våtservetter

Matdags

Bröstsalva

AmningsBh

Amningsinlägg

Bröstvärmare

Mjölkuppsamlingskupa

Bröstpump

Flaskborste

Nappflaska

Ersättningspulver/tetrapack

Napp

Ställning till nappflaskor

Vid skötbordet

Skötbord

Skötbädd i plast

Blöjor

Blöjhink + påsar

Badbalja

Badhanduk med huva

Badolja/mild tvål/shampoo

Våtservetter

Nagelsax/nagelfil

Tvättlappar

Tvättskål

Hårborste

Tandborste

Tandkräm

Leksak till skötbord

Hemma-apoteket

Inotyolsalva ,kräm mot röd bebisrumpa

Febertermometer

Vaselin

Idominsalva

Babytops

Flytande Alvedon/suppar

Renässans, näsdroppar för spädbarn

Näs-Frida

Miniderm, kräm mot torr hud

Sovplatsen

Babysäng/vagga

Madrass

Plastad frotté

Täcke & kudde

Påslakanset

Spjälskydd

Leksak till sängen

Musikmobil

Kläder

strl 50

Bodys

Strumpor minsta strl

Mössa

 

 

strl 56

Bodys

Strumpor

Pyjamas

Byxor

Mysdress

Mössor

 

Overall (om det är kallt när barnet beräknas födas)

Övrigt

Filtar

Snuttefilt

Nalle

Babygym

Napphållare

Handukar stora & små

Kräkhandukar

Haklappar

Bitring

Babysitter

Bärsele

Barnvakt

 

 

 

Det som är kursivt är sådant som vi inte har införskaffat ännu, dels för att vi anser att det inte behövs dirket i början och dels för att vi inte vet om vi behöver det alls. En del av det vi HAR införskaffat kanske andra anser att de inte behöver och en del av det vi låtit bli att införskaffa kanske de anser sig behöva dirket så det handlar ju mestadels om vad man själv känner.

När det gäller blöjhink rekommenderar jag att man utnyttjar Babyproffsens babybox-erbjudande dären sådan ingår (hela paketet med alla möjliga prylar är helt gratis).  Listan har jag ursprungligen fått från en tjej på familjeliv.se och den har varit guld värd :)

Satt precis och kikade på listan över vad vi behöver inhandla till bebis, är inte så mycket kvar nu även om det verkar som det (har ju inte fått hem särskilt mycket ännu men snart så).
Just nu är det i princip bara skötbädd att lägga på skötbordet, en bunt tvättlappar och en febertermometer som saknas. Ska be min syster att köpa några tvättlappar på jobbet, resten får vi ta i nästa vecka eller så...

Har skrivit upp en lista på sådant som måste packas ned sedan, när det är dags att åka in till förlossningen. Jag kan ju inte packa ner allt så här i förväg utan en del får älsklingen samla ihop när det väl är dags, och då är det bäst att ha en lista på kylskåpet åt honom ;) Jag kommer nog vara lagom förvirrad ändå så jag har till och med skrivit upp en förklaring på vart vissa grejer är så han inte behöver fråga hela tiden.

---

Pratat med syster nu och bett henne köpa ett tiotal frottétvättlappar, tänk vad bra det är att ha systrar ibland ;)

Fick hem ett stort kuvert från Liberoklubben idag, väldigt uppskattat innehålla måste jag ju säga. Vem klagar när man får en rabattkupong som ger 50 kr rabatt på ett paket blöjor? Det är ju nästan halva priset i vissa butiker. Jag kommer nog bli glad varje gång vi får hem ett kuvert från dem i fortsättningen misstänker jag...

Kroppen:

Barnet:

---

Du är färdigbakad nu bebis, du får komma ut... Är så otroligt nyfiken på när h*n tänker komma, hur h*n kommer se ut osv. Det där med att bestämma sig för att man är redo, det har jag redan gjort så komsi komsi...
De sista veckorna nu känns ju mest som en transportsträcka, det sker inte särskilt mycket mer med utvecklingen av bebis där inne och jag känner mest att jag vill få hålla i vår älskling, även om en liten del av mig självklart hoppas att h*n väntar tills i januari "för sin skull".
I natt och nu på morgonen har jag haft en hel del sammandragningar, men inga som har känts eller gjort det minsta ont (magen har bara varit som en stenhård boll). Däremot har jag nog blivit nojjig de senaste veckorna, för nu är jag mer orolig än någonsin tidigare för att något ska gå fel, att bebis inte ska leva vid förlossningen osv. Så varje liten rörelse jag känner från bebis är en stor lättnad, särskilt på morgonen, men det verkar alltid som att bebis passar på att sova ordentligt på morgonen för då är det kav lugnt där inne...
13 dagar kvar till BF, vi får väl se om det blir innan eller efter, men jag tror nog en hel del på innan. Så sätt igång bara, jag längtar efter den där smärtan!

Hade det inte varit för att vi blev flyttade 14 dagar på rutinultraljudet hade det bara varit en dag kvar tills bebis skulle vara här, nu är det 15... Är det konstigt att det känns som att man har varit gravid i evigheter? Nästa gång vill jag nog upptäcka graviditeten sisådär en månad senare ;)

Har legat med lättare förvärkar hela natten, men jämfört med natten till onsdag så var de bara en piss i havet. Kunde sova ganska obesvärat hela natten men så fort jag vaknade till och skulle vända på mig så kände jag av dem ändå, det måste nog vara en av få gånger hittills i mitt liv som jag uppskattat att det gör ont.
Bebis är väldigt aktiv fortfarande, det märks att det är trångt men det känns lite som att h*n aldrig sover utan hela tiden ligger och buffar och har sig, ryggen utåt och lite åt vänster och sedan knän och fötter som sticker ut på min högra sida, jättemysigt verkligen när man känner konturerna av en fot så tydligt som man gör ibland. Jag kan fortfarande bli helt fascinerad av att det är en liten människa som stökar runt där inne, det har jag ju vetat om i flera månader så varför vänjer man sig inte vid tanken?

Får ganska ofta frågan om jag är nervös, och hur jag känner inför förlossningen: Är inte ett dugg nervös, faktiskt., Jag trodde verkligen att jag skulle vara det men nepp. Och jag längtar till förlossningen, den bästa formen av smärta... Är inte orolig på något sätt utan ahr till och med börjt förlika mig med tanken på att det eventuellt skulle kunna gå så fel som jag fruktat (kejsarsnitt), även om absolut inget i dagsläget tyder på det. Jag vet att det är något som kvinnor har gjort sedan urminnes tider och jag VET att min kropp vet vad som ska göras och att den klarar av det så det är bara att haka på och hänga med. Belöningen på slutet är ju så fantastisk så

Nej du, mammas lill* skrutt, du får gärna ta och komma ut nu, vi längtar ju efter dig ditt lill* busfrö

Jag har världens gulligaste älskling, även om han nog inte alltid vet om det själv...

"Nu får du ta och klämma ut den där så jag får se vad det är för någon..." ja älskling, jag försöker men det är inte så lätt.. Tänk om man kunde trycka på en knapp och starta förlossningen så...

"Jag vill också få hålla, nu har ju du fått hålla i nästan 1 år" hmm, hålla vet jg inte men jo, nästan 1 år... Vilken lång tid ändå...

"Hoppas det inte är en ful unge... Vi får vänta och se, om den inte är det kan man ju göra en till, annars får man sterilisera sig pga. 'mänskliga' orsaker..." Hmm, som att vi skulle kunna skapa något fult?! ;)

Älsklingen ville även att babykorgen skulle stå bredvid hans säng, men vi kom fram till att det skulle nog inte vara så smidigt eftersom han då MÅSTE vakna varje gång bebis ska ammas osv. Så nej, korgen får stå på min sida så slipper jag springa runt sängen varje gång jag ska se till vår lill* älskling...

Så, mammas och pappas lill* älsklings skrutt, du får gärna komma ut nu för vi längtar ihjäl oss efter dig.. 17 dagar kvar...

Nu vet vi ju inte när bebis tänker kika ut till oss här, men h*n skulle kunna komma idag lika väl som om ytterligare 39 dagar. Men det känns ganska skönt att försöka förbereda sig ändå, ha det mesta klart innan det sätter igång så man inte behöver springa runt och försöka få med sig allt när det väl börjar hända saker.
Så, väskan med kläder till bebis är färdigpackad. Den innehåller två olika mössor, fleeceoverallen, två olika bodies (en i strl. 50 och en i strl. 56), två par byxor, en pyjamas, två par strumpor och ett par lite tjockare sockar samt lite blöjor. Självklart har jag packat ner det i min fina Nalle Puh-väska ;)

Väskan till mig är dock lite värre, men jag har åtminstone börjat lite. Just nu ligger mian bästa mjukisbyxor nerpackade, likaså en amningsbehå, några amningsinlägg, sköna trosor, ett paket rejäla bindor, ett par pyjamasbyxor och ett linne som brukar få fungera som pyjamastop. Dessutom ligger batteriet till kameran i laddaren och min iPod är laddad (fullproppad med riktigt bra musik och batteriet ska räcka ett bra tag).
Det kommer däremot bli svårt att packa klart den väskan i förväg känner jag, jag använder ju faktiskt schampot osv rätt så ofta så det får bli till att göra upp en lista på vad som ska packas ned i sista minuten och sätta på kylskåpet, så att Jimmy får packa klart när det väl är dags.
Ska dessutom införskaffa lite dextrosol, några festis och lite annat smått och gott att ha med i väskan. Dessutom ska jag se till att lägga ned ett ombyte åt Jimmy också, man vet ju aldrig om han skulle behöva byta om han med, kanske är en bra idé att ha med lite åt honom i alla fall.

Det enda som är kvar att skaffa innan bebis får komma är babyskyddet, ska få tummen ur och gå upp till Familjecentralen någon dag för att hyra ett där, i värsta fall kan man ju hyra inne på KSS också, om bebis nu skulle få för sig att komma tidigare.


I övrigt är babykorgen färdigbäddad här hemma, den står bredvid min säng och bara väntar på att bebis ska sova i den. Ska se till att ta kort på den någon dag snart också. Vagnen är nästan bäddad den med, bara örngottet till kudden som behövde tvättas. Och så funderar jag på om vi behöver ha täcke i vagnen eller inte...
Att ställa i ordning i barnrummet kommer väl dröja lite, sängen har vi ju inte hemma ännu, bokhylla ska införskaffas, skötbordet har vi inte heller fått hem ännu och inte heller fåtöljen. Så just nu står det bara en bunt kartonger med gosedjur osv till bebis där inne. Och så har vi förpassat vagnen, babysittern och babygymmen dit in också. Måste försöka ta tag i att ställa i ordning lite där någon dag ändå, av det som finns.

Jag tänker inte göra som så många andra och anordna någon "gissningstävling" om när bebis tänker kika ut, vad h*n kommer väga osv. har ni några gissningar får ni ju gärna tala om det men jag tänker inte sitta och redovisa dem osv.
Har dock fått höra från flera att de tror att bebis tänker komma ut kring Lucia, alltså ca 1 vecka före bf enligt ultraljudet. Ska man gå på vad vi trodde innan ultraljudet så är det mindre än 1 vecka kvar och enligt ultraljudet är det nästan 3 veckor kvar. Magkänslan säger mig ingenting dock, ena dagen tror jag att h*n kommer inom de närmsta dagarna, andra dagen är jag helt säker på att h*n kommer i januari istället. Absolut sista dagen (tror jag) innan de planerar en igångsättning är 13 januari, så vi får väl se vad som händer...

Kroppen:

Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet:

Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.
Nu väger bebisen kring 2,8 kg och är cirka 50 cm lång. Bebisens huvud ligger nu förmodligen nere i ditt bäcken och skyddas av den omgivande benstrukturen. Detta ger benen och underkroppen mer plats att växa.
Många bebisar har nu huvudet fullt av hår som är ungefär 2,5 cm långt. Men det behöver inte ha samma färg som ditt – mörkhåriga par kan bli överraskade av nyfödda bebisar mer blont eller rött hår och ljushåriga föräldrar kan få bebisar med mörkt hår. Och så finns det förstås bebisar som inte har något hår alls. A propos hår, så har nu det mesta av den duniga kroppsbehåring som kallas lanugo och som din bebis haft sedan 26 veckor försvunnit, liksom det mesta av fosterfettet (vernix caseosa). Bebisen sväljer detta, liksom andra avsöndringar, och lagrar dem i tarmarna. Detta kommer att bli bebisens första bajs, som kallas barnbeck (eller mekonium).

---

Fullgånget... Vilket häftigt ord det känns som just nu. Och förvärkar fick jag ju känna på ordentligt inatt, hoppas de inte är riktigt lika kraftiga när jag går och lägger mig ikväll, och att jag int ebehöver ha dem i 3-6 veckor till utan att bebis bestämmer sig för att komma lite tidigare än det är sagt.
Tankarna för min del kretsar en hel del kring "kan det inte sätta igång nu?!" och "vad ska h*n heta?" Jimmy vill inte gärna spekulera i namn innan vi vet om det är en pojke eller flicka men jag kan inte låta bli. Och det känns mer eller mindre som att vi är överens om vad h*n ska heta om det är en liten kille där inne, men på tjejsidan har vi några alternativ att välja på. Däremot är vi nog ganska på det klara med vad det blir för andra- och tredjenamn om det blir en tjej (kanske inte i den ordningen osv, det beror på vad tilltalsnamnet blir), det blir med största sannolikhet Maria Cecilia (Maria från bebis farmor och Cecilia från bebis moster, jag har alltid tyckt om syrrans namn, även om jag inte alltid tycker om henne ;) ) eventuellt byts Cecilia ut mot Lucia (har för mig att det var pappas faster eller något åt det hållet, släkting på pappas sida i allafall). För det är jag bestämd med, det ska vara ett tilltalsnamn, ett namn från min sida och ett från sambons sida...
Vi är så nyfikna på vad det är för en liten en där inne, så kom ut till mamam och pappa nu ditt busfrö!!

Så, då har man varit hos BM ännu en gång. Vi konstaterade att nattens "besvär" med allra största sannolikhet var rejäla förvärkar och jag fick rådet att ta en Alvedon nästa gång för att se om det hjälper något. Eftersom jag inte haft så mycket innan så kan det mycket väl tyda på att något är på g men det kan lika gärna fortsätta i flera veckor till.
Kan tillägga att jag somnade till slut åtminstone, det gav med sig efter ca 2 timmar men attans vad jobbigt det var. Var dessutom så väldigt regelbundna förvärkar att de lätt skulle kunna tas för vanliga värkar. Men vid 1 tiden ungefär lyckades jag somna och sov sedan i ca 4 timmar innan jag var tvungen att gå på toa, sedan blev det 2-3 timmars sömn till efter det. En helt ok natt alltså

Fick tillbaks provsvaren från förra besöket också, järnvärdet låg på 124 (117 är gränsen för när man behöver börja äta järntillskott) så jag klarar mig från järntabletter helt och hållet hela graviditeten igenom, och blodsocket låg som det har gjort tidigare också så inga konstigheter här inte.
Bebis huvud är ruckbart, men nätt och jämt så det går åt rätt håll. Hjärtslagen låg och snittade på 156 slag/minut idag, magen hade växt till 33 (31 för två veckor sedan) och blodtrycket låg ungefär som det brukar på 110/70.
Vi bokade in en tid om två veckor, får se om jag behöver gå då eller inte (bebis som bestämmer nu ju).

Halvligger i sängen och funderar på om man ska ringa eller inte... Har otroligt ont i svanken, smärtan ger sig aldrig helt men kommer i vågor. Och det känns som att magen är en stor ballong som är på bristningsgränsen. Det finns inte en chans att jag lyckas somna om det fortsätter så här. Kan det vara något tro? Känns så dumt att ringa in till förlossningen nu om det bara är vanligt ryggont, men det känns fasen inte som något ryggont jag haft förr...
Tänk att det ska vara så svårt att veta vad som är vad...

21 dagar kvar till BF idag, 3 veckor... 3 veckor är ingen lång tid men just nu känns det som en evighet.
Vi längtar efter vår älskling, samtidigt känns det otroligt att vi kommer ha henne/honom här så snart. Troligen inom en månads tid, känns helt overkligt.

Det är så mycket känslor så man kan bli galen, aldrig kunde jag tro att man kunde ha så mycket känslor för någon som man aldrig har träffat. Undra just hur det ska bli när h*n väl är här...

Skynda dig ut nu älsklingen, vi kan skippa de där 21 dagarna ;)