Räddare i nöden

När jag och Tess skulle äta förut kände jag att jag höll på att gå in i väggen. Sedan vi kom hem i måndags känns det som att vi mest bara städat och handlat och bakat här hemma och det började bli för mycket. Jag stod inte ut med hennes tjatter, Ellies stånkande och smågnäll, att veta vad som var kvar osv utan kände mest för att resa på mig och gå så långt jag bara kunde komma. Tack och lov dök en räddande ängel upp och erbjöd sig att baka de sista kakorna som var kvar till dopet imorgon. Plötsligt fick jag tid att andas också och försöka varva ner så jag har en chans att orka med dop och allt imorgon.
Detta halvår börjar ta ut sin rätt antar jag, speciellt när man vet att J är ganska "petig" med hur städat det måste vara när det kommer folk hit hem och jag själv gärna vill ha massa gott till dopfikat, plötsligt ska jag fixa det vi normalt gör tillsammans helt själv med två barn som kräver uppmärksamhet.

Jag är ju dessutom "för stolt" för att be om hjälp utan kör på tills det tar tvärnit så när den kommer utan att man ber om den är den extremt uppskattad


Tänk på vad det är ni skriver i kommentaren.
Alla rena Bloglovin'-förfrågningar och reklam-kommentarer tas bort, och alla trakasserier/kränkningar o.dyl polisanmäls (tänk på att även anonyma kommentarer har en ip-adress)

Dubbelkolla gärna er eventuella hemside-adress och att ni inte publicerar anonymt (om det inte är det ni vill göra)
Kommentarer

Lämna en kommentar till inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din hemsida/blogg:

Vad har du att säga?:

Trackback



RSS 2.0