Alone again

Så var det måndag igen, känns riktigt tungt efter den här helgen men bara ett par veckor till, sedan får jag ha min Jimmy här hemma i 2 hela veckor.
Ibland slår det mig verkligen hur tufft det är att ha honom i andra änden av landet hela tiden och just nu så är jag en vandrande hormonbomb så det känns ännu värre. Den här helgen har jag känt mig ganska mycket som för 3 år sedan ungefär, lite mer än så faktiskt, den där tiden då man var så löjligt nyförälskad. Det känns riktigt tungt att inte ha honom hemma, att inte kunna krypa in i hans famn varje kväll när man går och lägger sig. Och det är klart jag funderar på hur det påverkar Tess, hur hon upplever det att pappa plötsligt är hemma några dagar för att sedan vara försvunnen igen när hon vaknar en morgon. I helgen har det verkligen märkts hur mycket "pappas tjej" hon verkligen är, hon har sprungit efter honom som en hund och har han gått in i ett annat rum har hon stundtals blivit helt förkrossad över att pappa är borta.

Det är riktigt påfrestande att ha det så här, att inte få vara en normal familj där pappa kommer hem på kvällen, man sätter sig ner och äter middag tillsammans och får busa och leka ihop. Jag längtar verkligen tills vi får bo ihop som en familj igen, jag tror att vi alla skulle må bra av det.

Det var nästan så jag trodde att jag skulle få ha honom hemma redan nu, under helgen har jag haft ganska mycket värkar och kraftiga dessutom. Alvedon har liksom inte bitit på dem utan de har fortsatt lika starka trots att jag tagit 2 alvedon. Sammanlagt är det nog nästa 7 timmar med relativt regelbundna och starka värkar, så pass att jag verkligen fått fokusera på andningen men sedan har de dött ut. Vi trodde ett tag att vi skulle få en morsdag-bebis men Knyttet ville visst retas och förbereda mig bara. Nu hoppas jag att det dröjer en vecka till åtminstone, men sedan så är det verkligen fritt fram. Jag har fortfarande svårt att tänka mig att vi snart är en familj på 4, tänk att jag får dela det finaste som finns med värdens mest underbara kille. (Ja, jag känner mig sådär fruktansvärt kär just nu)


Tänk på vad det är ni skriver i kommentaren.
Alla rena Bloglovin'-förfrågningar och reklam-kommentarer tas bort, och alla trakasserier/kränkningar o.dyl polisanmäls (tänk på att även anonyma kommentarer har en ip-adress)

Dubbelkolla gärna er eventuella hemside-adress och att ni inte publicerar anonymt (om det inte är det ni vill göra)
Kommentarer
Skrivet av: Pernilla

Jag har ny bloggadress, hoppas du kommer fortsätta följa mig och min familj där :)

2011-05-30 @ 17:01:49
Blogg/hemsida: http://mammatilltvillingar.blogg.se/

Lämna en kommentar till inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din hemsida/blogg:

Vad har du att säga?:

Trackback



RSS 2.0