Snyftat rejält idag

Satt och kollade på repriserna av Sjukhuset på 8an i eftermiddags, kunde självklart inte låta bli att storgråta när det sista avsnittet var slut, även om jag ju visste det innan så var det väldigt känslosamt att läsa om lille Victor som gick bort i cancer, inte ens 2 år gammal. Kanske känner jag lite extra med hans föräldrar just för att mamman är så pass ung, bara ett år äldre än mig eller så, och så gör ju hormonerna sitt. Det känns dessutom som att det plötsligt ligger mycket närmare hjärtat när man själv har småbarn, hur kan livet vara så orättvist att en 1-åring ska drabbas av cancer och i slutändan dö av det?
Det hela slutade med att jag surfade in på Sofies blogg (mamman alltså) och läste lite om hur de har det idag med sin lilla dotter och framför allt läste jag inläggen från tiden kring Victors bortgång, med andra ord kom en störtvåg av tårar igen. Jag är så oerhört tacksam för att Tess inte är sjuk och hoppas att det håller sig så, jag har ingen som helst aning om hur jag skulle ta mig igenom allt som kommer med ens barns bortgång. Så otroligt starkt att inte låta det hindra allt i vardagen utan att faktiskt fortsätta sitt liv och försöka fokusera på alla de fina minnen man ändå har istället för det negativa, speciellt med all skit som kom efteråt i deras fall med fk's bråk och även innan med problem med kommunen, att orka strida genom hela den perioden, det kräver sin kvinna/man.



Tänk på vad det är ni skriver i kommentaren.
Alla rena Bloglovin'-förfrågningar och reklam-kommentarer tas bort, och alla trakasserier/kränkningar o.dyl polisanmäls (tänk på att även anonyma kommentarer har en ip-adress)

Dubbelkolla gärna er eventuella hemside-adress och att ni inte publicerar anonymt (om det inte är det ni vill göra)
Kommentarer

Lämna en kommentar till inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din hemsida/blogg:

Vad har du att säga?:

Trackback



RSS 2.0