Det finns människor som man rent instinktivt tycker om, människor som man känner är ärliga och öppna. Människor som man beundrar för deras styrka även när det är tungt. Människor som man saknar när de inte finns där men som ändå känns nära trots att man inte hör av dem.

Sedan finns det männsikor som är trevliga men som man känner döljer något, som känns småfalska och som bara finns där i bakgrunden och inte gör ett försök att visa en någon som helst uppskattning. Människor som nästan verkar förvänta sig att alla ska förstå direkt vad de menar och som blir sura om man inte gör det, och som själva inte förstår vad någon annan menar. Människor som man plötsligt upptäcker är försvunna från ens liv och som man inte direkt saknar.

Om man nu hamnar i en situation där man "tvingas välja" mellan en person från den ena typen och en från den andra är valet väldigt lätt och kräver inte mer än några sekunders fundering... Så jag har gjort mitt val, och jag har valt med hjärtat.