I 6 härliga månader, med både bra och mindre bra stunder, har vi haft vår prinsessa hos oss. För 6 månader sedan, vid den här tiden, var vi precis på väg att bege oss upp till BB-avdelningen med vår vackra lilla tjej

Då var hon en liten helt försvarslös, underbar krabat, något som man försökte föreställa sig växa upp och "bli" en människa. Nu sprattlar hon som en tok, hon har börjat närma sig krypställning mer och mer, hon rulalr dit hon vill, hon hasar fram på rygg och hon sitter utan stöd. Hon kan till och med stå kortare stunder genom att hålla sig i t.ex soffbordet. Vad hände med det där underara lilla knyttet?

Men det är ljuvligt att mötas av hennes leende och skratt på morgonen, att höra henne ropa "mamma"och "pappa", att se hur hon för varje dag blir mer och mer "mänsklig".