Ska jag skämmas?
Är jag konstig för att jag älskar mina bristningar? Och är jag konstig för att jag inte skäms över min mage?
Det som jag kan tycka är konstigt dock är att mitt självförtroende har skjutit i höjden sedan Tess föddes. Jag har hela mitt liv mått dåligt för att jag varit överviktig, skämts över att jag är tjock osv. Men det gör jag inte nu, visst tycker jag att jag är tjock men jag mår inte dåligt över det, vikten däremot kan få mig att vilja spy, utseendemässigt är det ingen fara men när vågen visar mer än för vissa av tjejerna i Biggest Loser så känner jag mig inte direkt på topp...
Alla rena Bloglovin'-förfrågningar och reklam-kommentarer tas bort, och alla trakasserier/kränkningar o.dyl polisanmäls (tänk på att även anonyma kommentarer har en ip-adress)
Dubbelkolla gärna er eventuella hemside-adress och att ni inte publicerar anonymt (om det inte är det ni vill göra)
Jag ser mitt kejsarsnittärr som ett minne av tiden då min älskling låg i magen, tänk så fantastiska våra kroppar är som kan bära ett litet barn i nio månader, klart du ska vara stolt! =)
Tur att du inte sett mina bristningar ;-) Men vad mer kan man göra än att acceptera o hoppas det går ihop lite! Det är ju trots allt ens älsklingar som töjt ut den =)
Vad skönt att du faktiskt känner så. Man måste nånstans förstå vilken otroligt stor sak kroppen gått igenom. Och bristningarna blir ju aldrig värre, bara bättre :) Jag har också en del men stör mig aldrig på dem. Jag är mamma, man får ha det! :)
Se dina bristningar som någon fint istället! Du fick dom för du burit ditt barn, ett minne för att du burit och fött fram ett barn! Så ser jag på dom bristnignar jag fick, fast jag fick inga på magen!
Kramar!
Din mage är jättefin jämfört med min om man säger så, iofs hade jag nog en lite större bebis därinne.
Men lika bra att acceptera hur man ser ut, ska försöka tänka som dig! Den kommer inte bli finare efter nästa barn precis, och vi ska vara glada för vad våra kroppar kan göra! :)
Men de som fick bristningar för att de va gravida är ju en helt annan sak än att bara få dem av sin egen viktuppgång, vilket jag har tex. Jag tänker aldlrig på gravidas bristningar, men på folk i min egen ålder (yngre) som har det ändå. Skäms över mina.
Du ska verkligen inte skämmas över dina bristningar! De är vackra, ett bevis på att du är kvinna! (i och med att du fick dem när du var gravid :)) dessutom har du ju inte så övermycket bristningar, så ser ju inte illa ut för den sakens skull heller :) själv fick jag så mycket bristningar att jag fick bristningar i bristningarna, men är ändå stolt över dem. De är ett bevis på att jag lyckats med något som hälften av vår befolkning aldrig ens skulle kunna drömma om ;)
