Tack för stödet
När jag berättade för min mamma om att jag var gravid blev det ganska tyst men samtidigt fick jag småkommentarer som talade om för mig att hon finns där och stöttar oss. Min pappa är den tysta typen men även han visar, på sitt sätt, att han finns där och inte dömer oss för att vi har valt att behålla vår älskling trots att ekonomin är ganska svajig.
Min ena syster har erbjudit oss så mycket grejer till bebis och jag är väldigt tacksam (pengarna är på väg snart ;) ), min andra syster är ganska lik pappa, tyst men man känner ändå att hon finns där. Det är dock lite lustigt att den av mina systrar som jag haft "sämst" kontakt med när jag växte upp är den jag har mest kontakt med nu och den jag avgudade är den som står mer i bakgrunden. Men jag älskar dem båda två...
Sambons mamma blev väldigt förvånad och chockad när hon fick veta att hon ska bli farmor, vilket är förståeligt eftersom hon själv bara är 42, eller snart i alla fall. Men hon gläds åt det och blir jätteglad när det kommer små uppdateringar om hur det går. När vi hade varit på ultraljudet mailade jag över bilderna till henne och jag tror att hon blev väldigt glad åtminstone. Även sambons mormor finns där som ett stöd för oss och det är helt underbart.
Sambons pappa vet jag inte riktigt hur han tar det hela ännu, han blev lite smått förtvivlad när han fick veta och jag tror inte att han hade räknat med att han skulle bli farfar de närmsta 10 åren (om han fick bestämma), men samtidigt har jag inte hört några fördömande ord från hans håll heller.
Jag har dessutom många vänner och bekanta som jag verkligen känner finns där. Sådana som jag inte haft kontakt med på flera år som nu visar att de finns där och följer oss med spänning genom små kommentarer som värmer.
Kort sagt, vi har haft en väldig tur som får så mycket stöd och fina ord från släktingar och vänner, även om vår ekonomi som sagt har lite dalar för tillfället. (Samtidigt ser vår vårbudget lysande ut när vi räknar på den.)
Och ni som följer min blogg, som skriver så fina kommentarer, tack för det också... Det värmer otroligt mycket.
Och till er som är unga, gravida och får höra negativa kommentarer från omgivningen, både vänner, bekanta och släktingar. Det är inte de som räknas, glöm inte det.
Och även om era fräldrar verkar negativa nu så tror jag nog att de kommer "slåss" om vem som ska hålla i den lill* när h*n väl fötts.
Alla rena Bloglovin'-förfrågningar och reklam-kommentarer tas bort, och alla trakasserier/kränkningar o.dyl polisanmäls (tänk på att även anonyma kommentarer har en ip-adress)
Dubbelkolla gärna er eventuella hemside-adress och att ni inte publicerar anonymt (om det inte är det ni vill göra)
Jag är ju själv farmor och min son och hans sambo var 23 och 20 när de blev gravida. Jag blev helt spontant överlycklig när jag fick veta att jag skulle bli farmor och nu känns det som det är det finaste en människa kan få uppleva, när ens barn får barn.
Sv: Hon är knäpp den där Ankan. (jag blev också tvungen att skriva ett inlägg om henne)
Tack för länkningen =) Och vad fint du har skrivit. Det är bra när man får känna att man har stöd, så du är otroligt lyckligt lottad som har så underbara människor omkring dig. Jag kan ju säga att även om min familj inte tycker att det är så jättekul att jag redan är gravid (förutom mormor, hon är jätteglad) så är dom oerhört engagerade i Bebben. Nu när jag har varit på ultraljud vill alla komma och kolla på bilderna och höra hur det gick. (Kommer skriva om det på bloggen snart).
Kram!
Underbart inlägg! Jag tror att man i olika skeenden i livet kommer närmare olika personer. Det är både som man själv förändras, men också som man får saker gemensamt. Det bidrar också till att man blir mer ödmjuk för inför det faktum att folk är olika, tycker jag. Graviditet och det att bli mamma ändras mycket.. (Det är så mysigt att se din mage där uppe, lika mysigt varje gång!! :D)
