Måste man alltid var tacksam för det man har/kan och tänka på de som har det värre? Är det inte tillåtet att ibland få spy galla på sitt eget liv och sitt eget elände?
I forumet på familjeliv.se pågår en evig "strid" mellan de ofrivilligt barnlösa och alla gravid/föräldrar som ibland behöver få skriva av sig om hur eländigt de mår i graviditeten, hur jobbiga deras 3-åringar är osv.
Den ständigt återkommande kommentaren är "var tacksam för att du ens kan få barn, tänk på oss som inte vill något hellre men inte lyckas och kanske aldrig kommer lyckas". Självklart är det otroligt synd om de som av olika anledningar inte kan bli med barn, som inte kan få egna barn utan måste ge sig in i adoptionscirkusen istället. Men får inte den som mår dåligt hela graviditeten igenom beklaga sig och "ångra" sig ibland utan att bli påhoppad? De som sitter där med barn som av olika anledningar är riktiga värstingar får inte beklaga sig över hur jobbigt det är att vara småbarnsförälder, för vissa kommer kanske aldrig få uppleva hur det är.

Jag tycker det är lite som att säga till någon som ex. brutit handen att h*n minsann inte ska klaga, tänk på den som av någon anledning inte ens har en hand...
Det finna ALLTID någon som har det värre, men det ska inte innebära att du inte får beklaga dig över hur du själv mår.
Att man mår dåligt och "hatar" att vara gravid innebär inte att man inte är tacksam för att man KAN bli gravid, men man måste ju få ventilera sina känslor ibland.
Ska man hela tiden påpeka för folk att de inte ska klaga, det finns de som har det värre, så ska man själv komma ihåg att man absolut inte får säga ett pip om hur illa man mår, hur jobbigt det är osv om man själv hamnar i deras situation.