Kroppen:

Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt.
Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig. Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet:

Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet. Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

---

Snart får vi veta vem du är, vem du är lik, om du är pojke eller flicka osv. Nu först har jag börjat få "stora skvälvan", blivit otroligt nervös för hur det ska gå när bebis väl är född, inte förlossningen. Den klarar jag det är jag helt säker på (varför skulle jag inte när det är så det har gått till i tusentals år?) men allt efteråt... Amningen, kommer den funka? Kommer vi få sova något? Kommer jag klara av det överhuvudtaget, att vara förälder med allt vad det innebär...
Det är niog först nu som jag börjar fundera på om vi tagit oss vatten över huvudet, nu när sambon verkar börja känna sig säker på att det kommer flyta på ganska bra efteråt... Aldrig kan vi vara "lugna och trygga" samtidigt. ;)
Nej, det här klarar vi galant, så skynda dig och kom ut nu älskling!!! Så jag får lukta på dig, röra vid dig och bara njuta av vårt lill* mirakel.