Så har de äntligen lyckats ta reda på hur lång tid av sitt liv en kvinna spenderar gråtandes, en fråga jag ställt mig många gånger (eller inte).
Engelska forskare har kommit fram till att en kvinna som lever 78 år gråter ca 16 månader av sitt liv.
Jag kan tillägga att journalisten på Aftonbladet som skrivit artikeln behöver gå en snabbkurs i svenska och lära sig att det heter slagit och inte slått.

I artikeln finns även en lista över de vanligaste orsakerna till att en kvinna gråter i olika ålderskategorier. 0-1 och 1-3 år känns väldigt normala, ont, sjuk, hungrig, vill något och liknande.
Även kategorin 4-12 år är ganska rimlig i mina ögon. För nog har vi alla blivit ledsna när mamma eller pappa sagt till oss om något som vi inte har gjort eller som vi har gjort. Även i den ålderkategorin dyker självklara punkter som att man har gjort sig illa och att man är trött upp. Och den inte så otippade: Bråkat med en vän
Men, sedan nämns i artikeln att från ålder 13 och uppåt gråter kvinnor över ungefär samma saker och ungefär lika mycket. Och där börjar det dyka upp lite mer, för mig, oväntade anledningar, eller så är det bara formuleringar, för i ålder 13-18 finns orsaken: Hemska människor. Nu vet jag ju inte vad som menas med hemska människor i detta läge.
När jag läste igenom listan dök en punkt upp som skulle vara lite otippad men rolig om den var med på listan i någon ålderskategori, och nog fanns den där.
Ålder 19-25, nr 5 på listan: Ska ha barn. Men rimligtvis borde den kunna benämnas som hormoner, precis som det gjordes under 13-18... Men när hormonerna rusar på någon i 20-års åldern är det nog oftare på grund av just en graviditet så ok... Jag lovar, jag har gråtit en hel del hittills under graviditeten. Men den mest förvånande punkten för mig i både 19-25 och 26+ kategorierna är den punkt som toppar båda kategoriernas "gråtorsaker" nämligen en gråtmild film...


(Bild lånad från google)

Men, hur många av dessa tårar fälls i någon annans närvaro? Speciellt när man kommit upp i tonåren och över. Jag är en väldigt gråtmild person, men jag undviker helst att gråta i främlingars närvaro. Hur är det med er? Är ni gråtmilda av er?